Dagen börjar kl 02:30 för min del, det är då lilla C bestämmer sig för att det är dags för mamma ska gå upp… men vad gör det när man möts av det bredaste leendet, ett och annat glädjetjut och lite snackis när han får syn på mitt trötta nylle! Den känslan är faktiskt helt oslagbar, på riktigt. Vilken underbar liten människa han är, lilla C.
Klicka här för att komma till helt fantastiska baby- och barnkläder!
Jag började mitt dygn med att ta mig en liten snackis-stund med C, ge honom lite mat och kärlek och efter ett tag somnade han om bredvid mig i sitt lilla babynest. Eftersom att jag redan vaknat till liv var det ingen idé för mig att försöka somna om, så jag satte helt enkelt igång med att fixa och dona inför det sista innan flyttgubbarna skulle anlända. Eftersom att pappa K var iväg på jobb (han är borta en vecka i stöten) hade vi beställt både pack, flytt, flyttstäd och uppackning. Hur smidigt som helst – om det hade fungerat som man skulle kunna förvänta sig, haha.
Jag mötte upp flytt- och packgubbarna (och gumman) i lägenheten, förklarade en del, gav dem info och upprepade det som jag och firman egentligen redan kommit överens om – att allting ska packas ner och flyttas med, inklusive förrådet. Det allra viktigaste för mig var att allting i köket skulle packas upp i nya lägenheten och att alla lådor med bebis-prylar var uppmärkta och lättillgängliga för mig när de var färdiga. Resten kunde jag ta hand om själv tänkte jag. Jag förutsatte att de fått en arbetsbeskrivning och försökte trycka undan mitt enorma kontrollbehov, lämnade nycklarna, packade hund och bebis i bilen och for iväg på andra ärenden under dagen.
Första stoppen var frukost hemma hos mina föräldrar. Efter ett par timmar damp första varningstecknet upp i telefonen. En utav de som arbetade med att packa och frakta prylar ringde upp mig och ville ha bekräftat att soffan skulle slängas. Jag blev lite chockad och klämde ur mig att ‘Nej, den behåller jag faktiskt gärna’, haha! Han upprepade frågan flera gånger men jag sa varje gång att jag inte vet vartifrån han fått det – soffan ska behållas.
– ‘Du har en stor soffa här ju’.
– ‘Ja, jag är medveten om det, men den behåller jag hemskt gärna’.
Kanske att det blivit något missförstånd då jag sagt att den stora sovrumsmattan skulle kastas? Jag vet inte. Men soffan, den skulle i alla fall vara kvar.
När vi la på luren kände jag mig lite illa till mods, men hoppades ändå att de någonstans förstått vad jag sagt så att ingen soffa kastades bort!
I vilket fall som helst… dagen gick och jag fick flera samtal där man undrade om både det ena och andra, ingenting konstigt med det egentligen, jag försökte intala mig själv att det ju är bättre att de frågar en gång för mycket än en gång för lite. På så vis försökte jag lugna min dåliga magkänsla och fortsätta min dag.
Omkring 17:30 på kvällen får jag ett sista samtal och de meddelar att allting är färdigt. Jösses så skönt, tänkte jag! Jag var redan i Göteborg så det tog inte särskilt lång tid för mig att ta mig till lägenheten. Väl i lägenheten fick jag en chock. Jag trodde inte mina ögon. Det var det värsta jag någonsin sett – och då såg jag inte särskilt mycket ändå (inga lampor och höstens mörker hade redan hunnit breda ut sig över hela staden). Trött och frusen var jag väldigt nära bristningsgränsen när jag gick runt, lös med min mobilkamera för att försöka hitta bebissakerna – de syntes inte till någonstans – och när jag försökte kika ner i ett par kartonger såg jag att prylar var packade i en salig röra. Ingen struktur eller tanke över huvud taget. Badrumsprylar och böcker låg kastat över systemkameror. Jag insåg ganska snabbt att jag kunde glömma att hitta några saker till C, så jag kunde klara mig i alla fall till dagen efter. Kyl, frys och köksskåp ekade tomma (ingen uppackning var gjord över huvud taget) och det stod inga kassar med mat någonstans heller så utan så mycket som en droppe mjölk hemma insåg jag att det inte skulle fungera att stanna i lägenheten över natten ändå. (Dessutom var soffan, som jag tänkt sova i ett par dagar innan den nyinköpta sängen levererats, belamrad av jag vet inte hur mycket saker och det fanns knappt en millimeter golvyta kvar pga bedrövlig planering så jag kunde inte plocka undan och göra i ordning en hörna att sova i heller)…
Jag skickade ett par uppgivna meddelanden till min mor, någon bild och sådär, och jag fick svaret tillbaka att ‘Packa dina små och kom hit’. Ja, så fick det bli. Det vart bara att vända på klacken och åka dit. Där sov vi gott och fick frukost serverad morgonen efter. Jag fick veta att mina föräldrar tagit dagen efter ledigt när de fått se bilderna på lägenheten, och de följde istället med mig och hjälpte mig röja bort det värsta! Jösses kan jag säga. Det är nog det enda ordet jag kan komma på just nu. Jösses i hela min låda!
Vi började med att försöka få struktur på allting, öppna upp, skriva upp innehåll och stapla lådorna. Få lite golvyta att jobba på. Ställa möblerna någorlunda på sin plats.
Den ena lådan var värre än den andra och efter varje låda mitt nylle damp ner i tänkte jag för mig själv att ‘Ja, nu kan det ju inte bli mycket värre i alla fall’. Men joho då! Allting var fullständig kaos och jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta, haha!
Men, tack vare mina föräldrar fick jag såpass ordning att jag kunde sköta resten själv! Och det gjorde jag, minsann. Nu har jag så gott som packat upp allting, fått det mysigt och känner att jag kan koppla av i soffan. Allting på mindre än en vecka (ville överraska pappa K när han kom hem från jobbet – och det visade sig vara väldigt uppskattat).
Jag kan säga att utan mina helt fantastiska föräldrar hade jag förmodligen bara satt mig ner i ett hörn och grinat rätt ut! Jag är så otroligt tacksam över all hjälp jag fick av dem (och alltid får, faktiskt). De är så himla, himla bäst!
Jag ringde och pratade med ägaren för firman vi anlitat men först var han inte särskilt tillmötesgående. Det hade kanske sina orsaker, vad vet jag. Däremot, när jag skickade bilder på deras arbete, la han sig mer eller mindre platt på backen. Då kände jag ändå att han ville lösa problemet och han talade om för mig att han skämdes ner i skorna och förstod inte alls varför det blivit som det blivit. Han lät genuint chockad och otroligt besviken på sin personal. Vilket jag verkligen kan förstå! Firman hade otroligt bra recensioner på flertalet internetsidor, så kalaset vart en lika stor besvikelse för mig som för honom tror jag och vi kom överens om en kompensation som jag så här i efterhand känner mig tillfreds med.
Eftersom att jag stod med ett jätteprojekt framför mig med att försöka få någorlunda ordning i hemmet efter allt det här hade jag varken tid eller ork att åka och handla. All mat vart förstörd då den låg i flyttlådor längst ner bland allt bröte, i mixade lådor (ren disk ihop med frysvaror i botten, städprylar ihop med kylvaror, kaos – ren och skär kaos) både frys- och kylvaror var bara att kasta. Som tur är finns det ju idag hemleverans när man handlar mat! Så, jag beställde hem mat och innan jag visste ordet av plingade leveranserna på dörren – toppen! Hur snabbt och smidigt som helst. Dessutom finns ju Matsmart.se, där man kan göra riktigt bra affär med mat (och annat) som annars skulle kastas. Man kan alltså spara upp till 90% av priser ute i butik och det kan ju aldrig slå fel att både minska svinnet samtidigt som man sparar stora slantar i egen plånbok!
linakarolinainterior.wordpress.com 