Lina diskuterar, Linas bästa tips, Projekt och events

Personlig skrivning hos Storegården!

Jag brukar vara ganska personlig i mina texter, i alla fall när det kommer till att dela med mig av all inredning som jag själv tycker om allra bäst, mina åsikter om diverse och så vidare. Men, jag brukar inte vika ut mig när det kommer till mina djupaste känslor eller kasta ut mina renaste tankar. Det har jag gjort nu, för första gången, och jag visste inte hur läskigt det faktiskt är förrän första inlägget publicerades nu igår. Det är verkligen nervkittlande! Men, fortfarande på ett bra sätt. Jag är förväntansfull och det ska bli riktigt kul att se vad responsen blir för mitt projekt som Gästskribent hos Storegården, som inspirerat mig både vad gäller inredning, styling och i målerisammanhang under flera år!

inforuta-rosa_soffa_text.jpg

Sarah, som ägarinnan för Storegården heter, frågade mig om jag skulle vara intresserad av att gästspela lite i deras sprajlans nya blogg och jag blev på en gång jätteglad, såklart! Jag började i samma sekund som frågan kastades ut i luften fundera på vad jag skulle skriva om, och jag kände väl igen mig själv i orden Ernst Kirchsteiger sa till mig nu i somras när vi arbetade ihop. En vis man på många sätt.

blogg

Samtidigt som jag började (på riktigt) hallucinera om allt jag skulle kunna dela med mig av blev jag lite panikslagen – vad skulle jag möjligtvis kunna tillföra? Sarah föreslog då att jag kanske kunde berätta lite om min egen inredningsstil, vart den kommer ifrån och om jag kallar den någonting särskilt. Och så blev det. Tanken var att det skulle bli bara ett inlägg, men då jag ganska snabbt märkte att jag hade mycket jag ville berätta och dela med mig av, slutade det hela med en miniserie på hela tre inlägg från min sida – med bara personliga tips, tankar och känslor kring inredning. Första inlägget är alltså ute nu!

info_ruta_country-2.jpg

Att kasta mig ut på okänd mark är någonting jag både medvetet och av misstag gjort till och från hela mitt liv (i alla möjliga tänkbara sammanhang), men det här känns på något vis alldeles extra nervöst. Det är skillnad på att hoppa rakt in i en tornado av spännande äventyr och att skruva av locket på vår alldeles egen, helt personliga burk – den med oss själva i vår ärligaste form som innehåll. Som jag skrev här ovan har jag inte gett riktigt så här mycket av mig själv offentligt tidigare (och mer kommer dyka upp under de närmsta veckorna), så, jag ber er alla nu att vara milda i kommentarsfältet, haha. Jag är inte över huvud taget redo för några otrevligheter eller annat trams.

inforuta-lina_ruta_country-1.jpg

Förutom mitt skriveri har jag under en månads tid en egen liten butik kopplad till deras hemsida där jag tipsar om mina absoluta favoriter ur deras sortiment! Några måste-ha:n när man målar möbler och annat, enligt mig!

För att följa min blogg här knappar du bara in din e-post i kolumnen här till höger, då får du ett mail varje gång ett nytt inlägg dyker upp! (Surfar du via mobilen  skriver du in den nästan längst ner här på sidan).

Lina på Youtube
Lina på instagram (inredning)
Lina på instagram (mitt liv)

Lina diskuterar

Trend-diskussion 2018: Skippa gammalt trä?

Hoppla. Vad är nu detta? Enligt inredningsdesignern Athena Calderone som i Recidence Magazine diskuterar 2018 års inredningstrender tipsar hon om att ta bort gammalt trä. Hon berättar lite om årets trender och nämner de detaljer vi numera borde plocka bort och undvika i hemmet.

logo-20170417-6.png

Att jag inte fick hicka när jag läste artikeln. För mig är det ju det sista man ska hoppa över för att få en riktig hemtrevlig miljö. Det finns ju ingenting mysigare än just gammalt trä, som fått åldras med värdighet. Calderone har rätt i att vi förra året (2017) fick se mycket återbruk och återvinning, en trend hon menar börjar tonas ut och även om gammalt trä kan höja det personliga hemmet är hon rädd att det blir för mycket utav det goda. Jag ser det snarare på samma vis som en riktigt god efterrätt – man har liksom alltid lite plats över i magen för det oavsett hur stor middag man lassat i sig strax innan!

”Skippa gammalt trä”, det måste vara bland det tokigaste jag hört. (Eller, läst i det här fallet). Jag vill inte på något vis säga att jag vet bättre, Calderone vet helt säkert vad hon pratar om, men jag håller inte med. Inte det allra minsta.

-.png

Hon säger att hon gärna ser mer detaljer med äldre trä, men att kombinera mörka träytor med ännu fler mörka träytor går helt bort 2018. Jag vet inte riktigt om det är så jag uppfattat tidigare trender, att man ska peta in så stora, mörka och många gamla träytor man bara kan(?), men just det kan jag väl till viss del hålla med om. Jag ser gärna lite färgglada färgflagor på mitt gamla trä där hemma. Det ger både en ljusare och lite mer unik känsla.

logo-20170417-49.png

Så, skippa gammalt trä där hemma(?) – Hiss eller Diss, vad säger du?!

Artikeln jag läste hittar du här.

Hemma hos Lina, Lina diskuterar

Otippade prylar och återbruk – Upcycling

Jag älskar ju lite udda prylar och när man använder gamla saker för ett helt nytt syfte än det från början är tillverkat för. Det har ju varit poppis ett tag nu med åkerbrukare gamla stolsben omgjorda till ljusstakar till exempel – helt fantastiskt. En gammal trälåda som hyllplan/sidobord har ju mer eller mindre blivit en klassiker. En uppochnervänd zinkbalja som soffbord eller en nätkorg i metall som lampskärm är ju inte fel det heller!

logg-diy.png

Det kom en overklig trend att återbruka gamla lastpallar för ett par år sedan. Den slog ner som blixten och spred sig som en Kardashian-rubrik i en skvallerblaska över hela världen. Man kan bygga om dem till i princip vad som helst; sängstomme, utemöbler, hyllor… You name it! Problemet med dem är att de i vissa fall är behandlade för att tåla ut och skur år efter år och sådana medel brukar sällan vara särskilt miljö- eller barnvänliga. Eller, vänliga över lag, till och med. Så om man är osäker på om pallarna man själv har kommit över kan det i vissa fall vara bäst att ändå lämna in dem till något företag som använder dem till det de faktiskt är menade för, hur tråkigt det än låter. Haha, usch, jag riktigt känner hur grådassig jag lät med de där sista orden, jag ogillar verkligen att vara sådär strikt och förnuftig, men ibland måste även jag tyvärr vara det också – jag är ju trots allt närmare 30 nu.

logo-20180526-28.png

Den mest udda prylen jag har hemma kom jag över när jag var inne i en härlig butik i ett mindre samhälle utanför stan för ett tag sedan. Jag älskade färgen så jag köpte på mig den och satte ett stearinljus i. Vips så hade jag mig en fräsig, läcker ljusstake! Från början hade jag ingen aning om vad det var, men efter ett par filosofiska minutrar kom jag fram till att det måste ha varit någon slags mellandel för ett rep eller annat, kullager möjligtvis(?). Någon som har en idé för vad det här kan ha varit från början, innan det hamnade i min ljusstaksamling? I alla fall, allt är ju vad man gör det till, som man säger, så jag fyndade min härliga ljusstake hos Maria Metsälä Design i Marks kommun.

ljusstake-1.png
logo-20180526-26

En vän till mig tog ett gäng gamla avdankade trasmattor och sydde om dem till kuddfodral. Helt rätt! Jag ska nog själv ge mig på något liknande projekt tänker jag, jag skulle så gärna vilja ha ett gäng stora sittkuddar på golvet här hemma. Vi får se när det hinns med (eller om jag hinner komma på något annat käckt innan det blir dags). Känner jag mig själv kommer jag helt säkert hitta en annan lösning som verkar roligare innan trasmatte-projektet blir aktuellt.

En sak som jag började snegla på redan när jag hade WackyGoose inredningsbutik i Göteborg var udda hyllor, sidobord och fåtöljer, tillverkade utav gamla (håll i dig nu) – fordon! Det var för mig helt nytt och jag verkligen älskade idén. Snacka om unikt och härligt. En front från en gammal bil blir en unik fåtölj och en moped blir en fantastisk hylla!

blogg-recycle.png

Det lite tråkiga är att de kanske inte är för allemans hem, men jag tycker definitivt att fler barer och restauranger som lutar åt den mer industriella stilen borde få upp ögonen mer för den typen av möbler. De är ju helt fantastiska. Jag blir ju helt glad bara av att titta på dem. Ett tag efter att jag hade hittat dem såg jag att de började ploppa upp i lite olika butiker jag följer runtom i landet. Hur kul?! Just de jag hittade tillverkas i Indien, men de finns säkert från fler ställen numera.

Om (/när) jag skaffar en trädgård och bygger ihop ett utekök någon gång i framtiden kommer jag definitivt peta in något sådant bredvid grillen!

upcycled.png

Återbruk (upcycling) är en utav de saker jag älskar allra mest. Jag älskar tanken på at bevara gammalt istället för att kasta ut det och köpa nytt. Möbler från förr är i regel tillverkade helt i trä, handgjorda och håller generation efter generation medan nyare, masstillverkade bitar är tillverkade av kartong, mer eller mindre. Att ta till vara på gamla möbler och – om man vill – fräscha upp dem med ny färg och kanske nya beslag tycker jag ger hemmet så mycket mer karaktär än trend-serien från en stor möbeltillverkare. Varje möbel blir ju helt unik av sitt slag – supermysigt!

blogg-upcycle.png

Vidare, om man ser på återbrukade mindre prylar är där bara fantasin som sätter gränser (det behöver alltså inte finnas en endaste gräns att förhålla sig till) och hur underbart är inte det?! Man kan trotsa allt vad regler och trender innebär, och man kan göra det med stil!

En lite tråkig sak med återbrukstänket är att det blir alltmer vanligt med nytillverkade prylar som liksom bara ser ut som att de är både antika, unika och åkerbrukade av gamla prylar. Jag har absolut ingenting emot att man tar någonting, målar om det och ger det en ’fuskpatina’ eller annat (då blir det ju att man fortfarande tar till vara på det man har eller det andra har haft), men när man börjar massproducera någonting som ska se återbrukat ut på det sättet tycker jag att själva återbruks-delen tappar charmen. Det tappar ju ursprungsidén som jag är så blint förälskad i. Det kan ju vara nog så fiffigt och fint, men ändå inte samma sak – du förstår säkert min tanke(?). Att återbruka gamla saker kan ju egentligen jämföras med att panta flaskor – att med gammalt material tillverka nytt istället för att samla sopor på hög som påverkar vår Moder Jord, då kan man ju inte tillverka nytt material, göra flaskor på det för att sedan kalla det Recycling, eller hur?

blogg-upcycle-.png

Har du någonting återbrukat hemma? Någonting särskilt du skulle vilja dela med dig? Då min inredningspassion ligger mycket i just det tar jag mer än gärna emot bilder och beskrivningar på vad andra har gjort till linakarolinagbg@gmail.com, om jag skulle kunna få dela med mig av det här på bloggen! Jag blir minst lika bra av andra tips och inspirationsbilder, så om du har någonting – vad som helst – som du skulle vilja dela med dig av, maila på!

Med detta önskar jag allesammans en fortsatt, riktigt härlig dag. Ta hand om varandra och era gamla prylar!

Lina diskuterar, Lite allt möjligt annat, Projekt och events

Lite väl hårda ord mot årets Sommar med Ernst!

Årets Sommar med Ernst har verkligen nått löpsedlarna under den senaste tiden och det har riktats väldigt hård kritik mot årets projekt som är en gammal kvarn strax utanför Örebro. Det är förvisso inte första gången programmet får kritik och folk hopar sig och går i flock för att hetsa kring ämnet lite, jag tror i ärlighetens namn att det är så folk gör idag för att få ur sig lite underliggande groll. Det ska kritiseras och varas arg över det mesta, och finns det ingenting att vara bitter över så skaffar man sig det helt enkelt. Tråkigt naturligtvis, men det ligger en sanning i det.

logo-sommarmedernst2018-11.png

Och för det första, hur kan det bli sådant agg mot en enda person? Nog för att han är ansiktet utåt för projektet, men att rikta all vrede mot Ernst person är ju tokigt då det är fler parter inblandade vid situationer som den här. Ja, det blir väl fräna rubriker genom att använda hans namn förstås, ”Ilskan mot Ernst Kirchsteiger – efter upptäckten om bygget” skriver Expressen, ”Grannarnas vrede mot Ernst” säger Nöjesbladet. Då det under flera perioder har varit en hel del hets som riktats personligen mot Ernst kan jag med handen på hjärtat verkligen säga att jag är imponerad över hur han orkar fortsätta med det här, ett glatt program med en byggsten att inspirera, när man får sånt här kastat i ansiktet gång på gång.

Hela den här historien gör ju att jag personligen är evigt tacksam över att det inte är jag som fått chansen att göra någonting liknande, med tanke på hur mycket vansinniga kommentarer och upprörda människor jag lyckats dra på mig bara genom att måla om (i min mening) rätt tradiga möblemang både med och utan trista fanérskador genom åren. Som sagt, folk idag kan bli förtvivlade över ingenting. Att någon ens blir minsta förskräckt eller till och med personligen tar illa vid sig över en ommålad möbel – släktklenod eller inte – är för mig helt ofattbart. Vad man gör med sina egna förvärvade möbler och prylar måste väl ändå någonstans få bli helt upp till var man själv och jag tycker att andra kan låta gör-det-självaren få behålla sin skaparglädje även om man tycker att personen i fråga har gjort sig skyldig till någon slags målarterror.

Jag har kommit på mig själv i vissa videos och andra inlägg på internet att starta hela presentationen med att be om ursäkt om följande skulle sticka någon i ögonen och bara det i sig är ju så snett, så ska det aldrig behöva vara. Om nu människor inte kan ge fanken i att känna sig kränkta för minsta lilla så får väl så vara, men jag uppmanar ändå alla att scrolla vidare och inte ödsla någon vidare energi på det. Det skulle helt klart vara en Win-win för alla oavsett vilken sida av målerierna man står på.

blogg-kritikenmotsommarmedernst.png

Nåväl, åter till ämnet jag faktiskt tänkte skriva om i det här inlägget… Jag läste lite gamla artiklar om att det skulle ha varit fuskbygge och halvfärdiga byggen från  tidigare säsonger varpå husägare själva gått ut i media och försvarat programmet och sagt att ‘så är det inte alls’. Detta ihop med att vi alla någonstans vet hur vinklad en skriven text eller ett reportage kan vara , en och annan journalist med tveksam moral har säkerligen slunkit (/slinkit/slankt/slinkt?) förbi och hoppat på bråktåget för att nå så höga läsarsiffror som möjligt, är det möjligt att man inte ska ta skriverierna på alltför stort allvar heller, kanske?

logo-sommarmedernst2018-3.png

I Allas.se kan man läsa en utav alla artiklar kring förargelserna, där står det bland annat att grannarna kallar projektet för ett ”kortsiktigt marknadsföringsjippo”. Nog för att kommunen hade en tanke om att byn kunde få stå i rampljuset en stund i samband med programmet, men kortsiktigt vet jag inte om jag skulle hålla med om att det är. Den gamla kvarnen blir väl omhändertagen utav riktigt duktiga personer samtidigt som de på plats är mycket medvetna om att man ska vara rädd om gamla kulturhus.

Varför, egentligen, skulle det vara så fel att ge den gamla kvarnen ett litet ansiktslyft? Att göra små uppdateringar som ger många människor möjlighet att njuta och ta del av den vackra platsen? En liten uppgradering – och om jag ska säga det själv blir kvarnen mycket smakfullt inredd genom härligt hantverk och det passar definitivt ihop med miljön både in- och utvändigt. Ingenting fel i det tänker jag?

logo-sommarmedernst2018-20.png

– Mina förfäder byggde den här kvarnen och vi hade hoppats på att kommunen skulle bevara byggnaden och rusta upp den till ett museum eller någonting. I stället säljer man ut hela kvarnen till ett något slags marknadsföringsjippo utan att informera oss.

Källa: www.expressen.se

Kvarnen har inte varit i drift sedan 1939, men ingen tillfredsställande underhållning har gjorts under flera decennier (lansposten.se) vilket jag tycker är ytterligare ett argument för att kritiken är på tok för hård. Att låta någonting så vackert förfalla kan ju omöjligtvis kännas som ett alternativ att föredra framför att ett drivet och brinnande team gör sitt yttersta för att skapa en plats där många människor kan vistas och trivas kring år efter år. Att vidare läsa att det skulle vara en ”kulturell våldtäkt” håller jag inte heller med om eftersom att den sedan tidigare inte var komplett (kvarnutrustningen var sedan innan utriven) och den omfattades inte av byggnadskulturskydd.

sommarmedernst2018-2

Inget museum har byggts under de närmare 80 åren kvarnen stått ur bruk (alltså, nästan ett sekel – förstår man ens hur lång tid det egentligen är?), och allas önskemål kan ju aldrig uppfyllas helt. Det är helt omöjligt vad det än må handla om. Ingenting har gjorts utan samråd med kommunen och allting har gått riktigt till, så jag kan inte för mitt liv förstå varför man ska lägga så mycket energi på att vara renodlat negativ? Varför kan vi alla inte bara koppla händer och i kör tjoa ”Hakuna matata” i trallvänlig melodi.

logo-sommarmedernst2018-4.png

I dagens läge kan man göra någon tillräckligt upprörd för att svartmålas överallt på sociala medier och i olika grupper av människor för att man använder fel sida av toapappret när man torkar sig. Lite så känns det ju faktiskt ibland. Eller lite och lite – snarare; precis så känner jag ibland. Heter det ‘Kex’ eller ‘Chex’ är ju ett original för sig, vem behöver bry sig om i vilken ordning man lägger ost och marmelad, om jag väljer att ta en gammal Josef Frank-stol i perfekt skick, såga isär den och låta den agera kryddhylla i mitt kök (i en ny härlig, blå skepnad) eller om jag kör lite fräsig decoupage över ett helt gammalt vitrinskåp av Svante Skogh.
Nu menade jag väl kanske egentligen inte att dra paralleller mellan skithuspapper och väderkvarnen i Kånsta (även om jag nu inte kan låta bli att fnissa lite för mig själv här – så tokigt det kan bli!), men i skrivande stund fann jag inget bättre, mer beskrivande vis att uttrycka mig på. Jag hoppas bara att jag hinner få upp min påse popcorn innan det är dags för någon att känna sig kränkt igen. Jag vill få fram poängen om att det är så otroligt synd, och ofta väldigt onödigt att hetsa över negativa bitar – vilket har blivit lite av en grej idag. Så mycket negativitet sprids omkring överallt och oavsett vad statusuppdateringar eller bilder visar eller handlar om så ser man så mycket arga människor bland kommentarerna. Det kan ju få vem som helst att tappa gnistan. Inredningsprogrammet (som för övrigt precis i dagarna börjar sändas på TV4) är ju menat att inspirera, ge människor modet att fixa och dona i sina egna hem. Varför kan man inte vara glad över att den gamla kvarnen inte istället bara låter förfallas och dessutom ta ett glädjeskutt över att det är kompetenta personer som har tagit sig an den?

sommarmedernst2018-5.png

blogg-peace

Med det här vågar jag vägra be om ursäkt (kanske att jag kommer få äta upp det i efterhand, men då får det minsann vara så). Det är precis så här jag känner och jag kommer säkerligen både få medhåll och raka motsatsen.

Jag hoppas alla får en fortsatt härlig dag och att den fantastiska sommaren håller i sig riktigt länge i år!

Om du inte vill missa några utav mina framtida hittepå’n och inlägg här på bloggen knappar du bara in din e-post här i kolumnen till höger (surfar du via mobilen är det nästan längst ner på sidan), så kommer du få ett mail varje gång ett nytt inlägg publicerats! 

Lina diskuterar

Trend-diskussion 2018: Rosa och sammet

En stor inredningstrend i år har varit rosa och sammet. Inte nödvändigtvis ihop, men jag känner att det är en klockren kombo! Jag har tidigare aldrig varit särskilt mycket för just rosa – jag har för bara ett par år sedan faktiskt till och med ogillat färgen. Men, nu är det helt klart mitt no:1 val om jag ska göra saker.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Det är lustigt hur det kan bli det där, är det internet och reklamblad som har matat mitt sinne såpass att jag till slut trillade över kanten, eller är det så att jag med tiden helt enkelt förändrats utan direkt påverkan? Ibland är det ju mer eller mindre omöjligt att veta, men så är det i alla fall – jag älskar rosa. (Det finns ju en anledning till att jag valde att måla väggarna i hallen helt i en ändå relativt skarp rosa nyans och valde att ge en liten röd (rosa) tråd genom hemmet genom att sätta in en rosa soffa i vardagsrummet.

blogg-rosa-6.jpg

Tidigare trender har ju gått i mycket blåa nyanser, turkost, grönt, för några år sedan vart det nästan bara vitt som gällde. Men nu har rosa kommit ikapp och till och med sprungit om! Rosa finns ju (som alla färger) i otroligt många nyanser, både mjuka och vassa. I trenden ligger en lite dovare, men ändå väldigt rosa färg. Och för mig känns det helt rätt, naturligt. Det är en enkel färg att matcha in i de flesta miljöer och den går fint ihop med de tidigare blågröna färgerna som legat i topp på trendlistan, så man behöver inte på något vis byta ut varenda pedal för att hålla hemmet trendriktiga (om man nu tycker det är viktigt).

Detta bildspel kräver JavaScript.

Behåller man de tidigare dov-pastellerna i blått och grönt och bara tillsätter en del rosa som komplement är det sedan enkelt att vinkla inredningen åt lite olika håll; om man till exempel skulle peta in en ljusare gul i kalaset kan man få till en riktigt läcker lantligt, pastell-look. Väljer man att gå åt det bruna eller beige hållet får man istället en bra grund för ett bohemiskt intryck.

blogg-rosa-2.jpg

Rosa ihop med krom och vitt ger en härlig modern känsla. Kasta in lite skarpare gula detaljer så kan det bli en helrätt ’missmatchning’, ljust och fräscht!

…nu behöver man ju inte bli alldeles kallsvettig, man behöver inte göra som jag – ha hela soffan rosa eller måla hela väggar, det räcker gott med några kuddar, en lampskärm, mindre matta eller något annat. Det är bara jag som gillar att ta steget längre, oftast, haha.

blogg-sammet-1.jpg

Och så kommer vi till sammet. Härliga, underbara sammet. Förr förknippade jag gärna sammet med 70-talets manchestertyg (fråga mig inte varför). Sammet gav mig direkt bilden av ett par ljusbruna, urtvättade gamla manchesterbyxor som är sådär snäppet för pösiga i ändan. Men inte längre. Inte för att det nödvändigtvis behöver bli flopp med manchester, men det är inte riktigt det tyget jag själv skulle välja för mitt eget hem. Sammet däremot! Sammet ger ett så mycket mjukare intryck för mig. Tyget känns mer levande än andra. Att jämföra vanligt bomullstyg med sammet är lite samma sak som att jämföra en vanlig väggfärg med till exempel kalklitir. Det händer någonting på ytan utan att det tar över. Stiligt är ett bra ord! Mysigt!

Kort och gott har jag inga direkt invändningar mot den här trenden, jag tycker inte att den är annat än riktigt mycket trevlig faktiskt! Dessutom är rosa en tacksam färg om man (som jag) tycker om att missmatcha med färger i hemmet. Alltså, att man kombinerar färger som egentligen inte alls passar ihop men ändå får det att funka och bli en hemtrevlig, röd tråd i rummet. Jag tycker överlag att de flesta är lite för tama med just missmatchningar, helheten av inredningen kan bli riktigt lyckad även om just de två kuddarna man står och håller i famnen samtidigt bara skriker att de inte vill vistas i samma miljö. Den där skrikiga, egentligen riktigt fula, kudden eller tavlan kan vara precis det som ger pricken över i:t om man bara vågar släpa med sig den hem. ”Våga mer!” säger jag! (Mer om missmatchningar får komma i ett annat inlägg i framtiden)!

Vad tycker du om rosa och sammet?

 

Lina diskuterar

Kaffelatte på väggarna(?)

En utav alla de stora inredningstrenderna i år (2018) är kaffelatte-färgade väggar. Det är Jannice Wistrand, feng shui-expert och bloggare hos Sköna hem som sätter de bruna väggarna i topp 5 av saker vi ska ha med oss i bakhuvudet vad gäller inredningstrender i år.

brun vägg.jpg
Så här skriver hon i sin artikel på Skönahem: Kaffe latte 2.0
– Grått byts till greige och beige. Den gamla kaffe latte-färgen kommer igen men nu kanske vi benämner den ”Dessert”. Värmande beiga och bruna kulörer som jordar oss i denna kaotiska värld.

Jag är inte helt övertygad alltså. Visst ser det superläckert ut på bilden här ovan – som kommer från artikeln jag precis satt och läste – men, för mig är det mer en tillfällig färg. Kanske inför en lägenhetsvisning eller till en läcker bild. Jag är helt säker på att jag själv hade tröttnat på bruna väggar på mindre än en månad om jag hade valt det för mitt eget hem. Vilken färg som helst egentligen, förutom en mullvads-/kaffe-brun. I ärlighetens namn kan jag till och med känna att det skulle bli deprimerande efter ett tag.

Bruna väggar i en mörkare, dov nyans  får ett Nej tack från mig! En beige, grå (greige om man så vill), i en lantlig ljusare ton – absolut!

För mig är just brunt en färg som kräver otroligt mycket naturligt ljus för att hålla sig fräsch inomhus – om man väljer att ha det så stort som på väggarna. Skillnad är det om man skulle välja en ljusare nyans just där och hålla sig till till exempel en brun soffa. Kalla mig gammalmodig, men det finns andra mörkare färger jag tycker håller måttet bättre för just väggar; petrol, duvblått, mörkare grått, grönt… vad som helst egentligen – förutom just brunt.

Nej, om man frågar mig kan brunt hålla sig till övrig inredning; ett gäng läckra skinnstolar, åldrat trägolv eller till de gamla koffertarna man staplat upp som sängbord!

inredning-8

Lina diskuterar

LinaKarolina – en riktig återbrukstok!

Ja, välkomna ska ni alla vara, hit till mitt lilla krypin. Lina kallas jag och det är mig ni kommer få se mycket av här på sidan, dels via bloggen och dels via mina lite tokiga inredningsäventyr.

IMG_20171027_203551_583_previewHär på sidan kommer jag bjuda på mängder av Steg-för-steg både när det kommer till att måla om möbler (och småprylar) och andra Gör-det-själv-projekt för hemmet. Jag kommer även bjuda på en del om de hetaste trenderna och kanske även hur man mest effektivt bryter inredningslagarna. Jag har nämligen en lite udda stil i det jag gör – jag älskar lite otippade mixar mellan gammalt och nytt, lantligt och modernt, bohemskt och minimalism. Allt om detta kommer ni kunna följa här på hemsidan!

Jag kommer även bjuda på en hel del styling, så ni kommer få goda möjligheter att hänga med på vad jag menar med ‘otippade mixar’ och hänga med på när jag inreder lite olika hus och hem!

Vidare arbetar jag med försäljning via nätet. Jag har tidigare drivit en inredningsbutik (WackyGoose inredning & möbelstudio) i hjärtat av Göteborg, men tiderna förändras och man inleder nya kapitel i livet. Och tur är väl det på ett vis – nu kan jag ge järnet och lägga all fokus precis där jag vill! Jag kommer – utöver att ge mängder av tankar och inspiration kring inredning – dela med mig av min konst, tavlor i både Oversize-format och varianter i lite mer humana storlekar. För de som inte känner att det är särskilt viktigt att hänga upp en originalmålning kommer jag även jobba på att få till posters av alla mina skapelser. Även de kommer finnas i webshoppen. Jag kommer traggla vidare med mina alster och försöka få till lite vernissager där jag stolt och lite generad kommer stå och visa upp dem för de som är intresserade. Vi får se lite hur det går med det.