Blog

Inspiration & miljöbilder

Inspiration & miljöbilder

Den här posten kommer uppdateras allt eftersom jag får in kundbilder och andra miljöbilder med mina tavlor!

Om du har handlat någonting utav mig skulle jag bli superglad om du ville dela med dig av bilder i den nya miljön. Maila gärna till linakarolinagbg@gmail.com

 

DIY och Steg-för-steg

Uttonad och rinnande färg med Chalk paint

logo-2.png

Jag har länge lurat på hur man på lättaste sätt ska få till den där riktigt gamla, härliga looken med uttunnade nyanser och lätt rinnande färg. Dimension när den är som bäst helt enkelt.

logo-3.png

Och nu äntligen har jag kommit fram till en teknik som inte bara går snabbt och är väldigt enkel, den är dessutom möjlig att variera i all oändlighet genom att arbeta i både fler och färre färglager, mixar man dessutom in fler färger kan det här bli hur läckert som helst!

logo-1.png

För just den här möbeln använde jag mig endast utav tre olika färger; Annie Sloan Chalkpaint: Country Grey, Graphite och Old White. Man behöver inte ha några särskilda verktyg förutom pensel, skrapa och en vattenspraya.

Videon har både svenska och engelska undertexter och beskrivningarna är väldigt utförliga. Jag hoppas att du kommer gilla videon!

 

logo-06-.png

Projekt och events

När jag började med mina Chalkpaintings…

blogg-5.png

Ja, det kanske är en lite udda sak, det jag pysslar med numera, att måla tavlor med just Chalk paint. Och det var faktiskt ren tillfällighet att jag började med det över huvud taget… jag satt precis och undrade om jag hade någonting intressant för tillfället att dela med mig av, och jag kom fram till att jag faktiskt inte berättat hur jag började bana över från alla möbelmålerier och in på mitt lite egna spår med de tavlor jag kallar Chalkpaintings. Huruvida intressant det är, det får ni avgöra helt (jag skulle såklart bli jätteglad om ni ville dela med er av vad ni tycker här nere bland kommentarerna), men för egen del tycker jag att det hela började ganska kul, hoppas ni gillar min lilla historia!

Det var ett ganska stort kliv, att gå över från mina möbel- och dekorations-målerier, till tavlor. Och faktiskt även för mig helt otippat.

Det är lustigt det där, med olika vägar man hela tiden tvingas välja bland och knalla runt på här i livet. En del val är hårda, en del är väldigt självklara, helt utan tvivel, andra skuttar man in på helt utan att ens reflektera särskilt över det. Det sistnämnda var vad som hände mig med mina tavlor.

Jag har alltid haft en sidohobby att måla. Aldrig tavlor, utan mer med skissblock och kritor, haha. Mycket tatueringsmotiv i lite olika stilar. I mina dagar har jag faktiskt målat ihop ett par designs som mina vänner har skaffat som permanenta avtryck på sina kroppar. Tatueringskonst har alltid varit en sak som jag har varit väldigt fascinerad av, faktiskt så har det varit en stor dröm genom åren – att en dag få lärlingsplats på en studio och lära mig tatuera… 

blogg-11.png

Så, just tavlor vart någonting helt nytt för mig när jag råkade hamna framför en canvas med en pensel i högsta hugg. Och jag säger helt medvetet råkade, för att det liksom gick av bara farten. Som alltid med mig; jag fick en idé och utan att direkt tänka igenom det hela knallade jag iväg och införskaffade mig det jag behövde och satte igång. Snabbt ska det gå, alltid, annars tröttnar jag väldigt lätt och jag banar direkt in på andra idéer och hittepå’n.

Och jag är ju egentligen inte direkt anpassad att bo i Lilla landet Lagom, jag ser liksom sällan det roliga med allt vad ’lagom’ innebär. Min allra första tavla blev därför ett riktigt as som mätte hela 2×1,5 meter. (Haha!). Här vart det definitivt inget tal om att köpa en liten förspänd canvas att prova på först – tråk, anser jag. (Ingen minns en fegis)!

Att jag började måla med just Chalk paint var för att det fanns nära till hands för stunden, och det ligger helt i mina karaktärsdrag att aldrig ha tålamod att avvakta med någonting, så jag spikade upp min canvas-duk på väggen(!), hann knappt tuta innan jag  körde igång på stört.

blogg-8

Jag hade ett motiv i tankarna, en klar bild av hur jag ville att min färdiga målning skulle se ut. Det var ett motiv jag hade tänkt spänna upp på en utav väggarna i mitt eget sovrum där hemma. Som ett litet sidospår kan jag ju erkänna att – som alltid när jag försöker imitera andras konstverk – blev det, som sagt, inte i närheten likt det jag tänkt, men jag märkte på en gång att det var galet kul att använda just Chalk paint på canvas. Akryl- och oljefärger ger en mycket blankare känsla än vad kalkbaserad färg gör och jag gillade verkligen den matta tonen i färgerna även på målarduk (en frän kontrast blir att kombinera både akryl och kalkfärg).

blogg-9.png

Väl färdig var jag i ärlighetens namn riktigt missnöjd med mitt verk, i ren frustration rullade jag ihop den, kastade in den i vad jag brukar kalla min organiserade oreda i verkstaden och där fick den ligga ett bra tag. Ihoprullningen gick mindre varsamt till, kanske jag kan med att erkänna. När jag misslyckas med någonting, enligt mig själv, kan jag på riktigt börja se rött. Då inte bara skymtar man mitt temperament, det snarare avslöjas i sin råaste form, en tornado. Jag kan bli helt vansinnig och fyllas av en helt obeskrivlig frustration. Det kan tyckas tramsigt för vissa, men jag är säker på att i alla fall en del utav er vet precis vad jag menar. Jag skulle faktiskt kunna skriva ihop ett litet inlägg om just den biten i framtiden, kom jag på nu. Inte för att vare sig fokusera på det negativa eller för att lyfta fram mindre charmiga karaktärsdrag, utan snarare dela med mig av en lite rå sanning, kanske att jag skulle kunna få andra att känna att det faktiskt är okej om saker och ting inte slutar som man tänkt sig alla gånger… mm, det tåls att tänkas på. Jag skrapade lite på den ytan när jag skrev mitt tredje inlägg åt Storegården, där jag för första gången helt och hållet skrev rakt ifrån hjärtat gällande vad inredning betyder för mig och mina tankar och känslor kring målandet.

blogg-10.png

Hade det inte varit för min kära mor hade min allra första tavla förmodligen åkt ut i soptunnan vilket århundrade som helst när jag själv tagit tag i att röja upp och få ordning i verkstadskaoset. Men, mamma (som för övrigt är världens bästa) kom och besökte mig i verkstaden en dag och hon fick nästan klåda och allergiska utslag över hur det såg ut bakom kulisserna i min arbetshörna, haha. Hon utnyttjade den där berömda mamma-magin och fick mig att, nästan som en grinig liten 3-åring, ta tag i att reda ut mitt kreativa kaos. Hon hjälpte mig förstås, annars hade det ju aldrig blivit någon ordning där nere, haha. (Jag brukar nämligen börja röja på egen hand, men rätt vad det är snubblar jag över något gammalt projekt som jag per automatik, nästan som om jag vore i trans, börjar roa mig med istället och den katastrofala oredan får fortlöpa, det slår aldrig fel).

I alla fall, hon kom åt den där hoprullade duken mitt i allt, och hon frågade mig vad det där var för någonting. ’Äsch’, sa jag. ’Den där ska kastas’. Men hon vart nyfiken (hennes nyfiken-gen har jag definitivt ärvt, jag fick nog dessutom en muterad variant som ibland går över till det helt extrema) och rullade ut den och blev faktiskt lite till sig, ’Den här får du ju sälja!’ sa hon glatt. ’Aaaaldrig, jag skäms ju’, tyckte jag. Men, hon tvingade mig att hänga ut den i butiken jag ägde under den tiden, och vemodigt la jag även ut den på webbshoppen. Jag skämdes, på riktigt. Mammor har verkligen en förmåga att få en att göra saker man definitivt inte har någon lust till egentligen – trots att man är 30 år gammal. Sedan, att man i efterhand kan se det kloka i det man tvingats att göra, det är en annan sak (och det är en sak jag aldrig kommer vilja erkänna för mamma). Man vet att det inte är någon idé att sätta sig emot och man liksom minns den där dagen, strax efter att man fyllt 11, då man blev utan lördagsgodiset för att man inte lyssnat ordentligt eller gjort det man ska. Och tur är väl det, ändå, så här i efterhand, haha. Ofta har man tyvärr en förmåga att vara alldeles för petnoga med saker man själv skapar, man ger sig själv för hård kritik och man är på tok för nojig över vad andra kommer tycka (eller inte tycka, för den delen).

dagny_2 (kopia)

Det var nämligen så att det inte tog mer än någon månad (jag säger två, för att inte riskera att överdriva) innan min målning blev såld. Jag vart helt paff. Jag trodde inte att det var möjligt. Min första Chalk painting, Dagny, vart såld.

Redan innan Dagny flyttade hemifrån hade jag påbörjat en annan dam, som jag valde att måla på en återbrukad gammal tavla, jag bytte ut canvasen och målade om ramen, henne kallade jag sedan Cecilia och henne har jag faktiskt behållt själv. Hon hänger i mitt vardagsrum, där jag tycker att hon ger en alldeles lagom tokig känsla bland resten av inredningen.

dagny-1
Dagny, min allra första Chalkpainting

Men, så här är det kanske, när man är väldigt självkritisk. Och det är jag, tyvärr. Jag är otroligt självkritisk, jag vet inte hur mycket saker jag gjort som jag på riktigt har tyckt varit skit, men som personer nära mig övertygat mig att ändå dela med mig av, som senare visat sig ha blivit bland de mest uppskattade sakerna jag delat. Det är verkligen en sak som jag behöver jobba på med mig själv, att slappna av och ta ett kliv tillbaka, att inte liksom döma mig själv för hårt, både i mitt skapande och gällande mycket annat i mitt liv.

Jag fortsatte måla mina tavlor, fyndade gamla verk på loppisar och modifierade dem på mitt eget lilla vis, och ytterligare tavlor blev sålda. Jag blir fortfarande helt överrumplad av lycka varje gång någon köper en tavla av mig, jag fortsätter bli lika ’chockad’ (finner inget bättre ord för det, haha). Mitt i allting hittade jag en hobby som jag verkligen trivs med, en sysselsättning som ger mig frid i sinnet på ett helt annat plan än förut. Jag upptäckte en helt ny dimension av harmoni i mitt målande och för det kommer jag vara evigt tacksam!

blogg-6.png

Stilen på mina tavlor skulle jag vilja kalla rätt slarvig. Det är rinnande färg, jag målar utanför motiven och även ramarna får sig en hel del stänk. Men, allt ’slarv’ är genomtänkt. På de ställen där färgen runnit är det helt meningen att de ska ha runnit just där, och att ett visst färgstänk är just gult eller turkost är definitivt ingen slump. Jag vill tro att man kan se mycket av min personlighet i mina verk; inte så petnoga men med stark passion, haha. Ouff, så sliskigt det lät. Jag vet inte riktigt hur jag ska förklara det, men ni kanske förstår vad jag menar ändå? Färgstarkt, eget, på något vis. Det härliga ligger sällan i det perfekta, så att säga – och det vad den än må handla om egentligen. För ett litet tag sedan delade jag med mig lite utav hur jag arbetade fram min tavla ’Oh sweet Sally’, och jag fick en tanke om att det kanske skulle kunna bli något utav en egen liten kategori här på bloggen så småningom… processen och tankarna kring vissa utav mina tavlor. Vad tror du om det? Ja, vi får se… antingen slår jag slag i saken, eller så inte.

Så, med detta sagt har jag bara en sak att tillägga – Tack mamma, för att du alltid lyckas få mig att ta tag i alltifrån städning, för att du tror på mig och för att du alltid, alltid ställer upp och lyfter mig med alla mina hittepå:n! Utan dig vet jag inte vart jag hade varit idag.

blogg-7

PS. Även om jag inte hade den åsikten från början vill jag bara tillägga en liten detalj; Dagny har verkligen växt hos mig och idag tycker jag om henne hur mycket som helst! Kanske var det från början tack vare att jag accepterade henne som hon var, haha, alltså, jag fick gå med på att hon inte blev som jag hade tänkt mig från början.

Jag har även gjort en del specialbeställningar, något familjeporträtt i storlek XXL, någon variant av en befintlig tavla men i större format och en hel del annat utefter särskilda önskemål. Så, om det skulle vara något intressant är det bara att höra av dig så diskuterar vi fram någonting!

På återseende!

Hemma hos Lina

Min egen form av terapi – sista delen i mitt gästspel hos Storegården!

Nu har sista delen av mitt gästbloggande hos Storegården kommit ut! Den här gången delar jag med mig av mina ärligaste känslor jag ständigt fylls av med mitt skapande.

lina målar -3.png

Jag berättar om känslor kring mitt skapande om jag är deppig och om jag känner inför målandet när jag är sprudlande lycklig. Jag delar även med mig av hur jag använder mitt målande som en egen form av terapi, både för överskottsenergi och vid dagar där jag känner att jag allra helst bara skulle vilja dra täcket över huvudet…

lina målar -5

Dessutom(!) har jag lagt till en liten smaskig bekännelse i texten, så, in och läs vetja’, haha!

Här hittar du inlägget.
Här kan du se mina egna måste-ha-tips för möbel- och dekormåleri!

lina målar -6

Lite allt möjligt annat

‘Oh sweet Sally’

ohsweetsally-3.png

När jag gör saker gör jag det alltid med känsla, oavsett hur mycket jag försöker låta bli är det alltid min sinnesstämning som styr hur allting slutar. Och mitt humör, i sin tur, är styrt av det mesta runtomkring mig; väder, årstid, människor i min närhet, färger på väggarna…

fixad-20180815-10

Idag sken solen in genom sovrumsfönstret och jag kände all sprudlande energi så fort jag slog upp ögonen. Att vakna av en solstrimma som kikar in genom persiennen gör mig sådär helt tokigt lycklig. Jag står upp ur sängen med en känsla av av att vara odödlig och är helt säker på att ingenting kan förstöra den dagen. Den känslan är så härlig och jag kan bara önska att alla har minst en sak, om än så liten, som fyller hela kroppen med liknande glädjeskutt.

fixad-20180815-11

Jag lät dagens härliga uppvaknande välja färger till dagens verk. Det blev (helt utan att jag egentligen tänkte på det) mycket rosa, gult, en del lila och så vart där en skvätt – helt otippat för att vara jag – en ganska stor klick orange. Jag vet inte om ni tänkt på det, men jag använder aldrig orange i någonting. Faktiskt, så ogillar jag orange, egentligen. Men här blev det helt rätt och färgkombon på den här tavlan gör mig riktigt glad! (Jag kan inte tro att jag faktiskt skriver det här), men det orange gjorde hela tavlan! Den berömda pricken över i:t skulle jag nog vilja påstå.

fixad-20180815-12

Jag tror att alla kreativa själar har en riktig sprattelgubbe inne i huvudet. En sprattelgubbe som vi vissa dagar rent av avskyr, densamma som vi andra dagar avgudar och har så mycket att tacka för. Beroende på i vilket tempo och åt vilket håll de sprattlande lemmarna går åt under dagen faller vårt skapande i olika riktningar. Det kan sprattlas i silkeslen sorg, skär ilska eller av renaste lycka, men tro mig; sprattlas, det gör det minsann! Med mitt rosa-orange-gula färgfyrverkeri dagen till ära sprattlades det definitivt av harmoni och glädje. Fröjd.

fixad-20180815-13

Idag blev det mycket mer tonade färger än vad jag har arbetat i under senare tid. Under en period har jag jobbat i olika färglager och låtit kontrasterna mellan de valda kulörerna spela sin roll i tavlorna, men idag kände jag för att sudda ut kanterna mellan färgerna och lät dem tona över i varandra. Det kändes helt rätt, i alla fall för idag. Vem vet vad jag hittar på imorgon!

fixad-20180815-15

Egentligen vet jag aldrig hur den här typen av tavla kommer att sluta. Jag har ingen som helst bild i huvudet om vad det är jag önskar för slutresultat. Jag liksom bara känner när den är färdig (och när den inte är det).

fixad-20180815-25

Att det emellanåt hamnar en del färgstänk på väggar, golv och prydnadskuddar är någonting jag för alltid kommer våga vägra bry mig om, haha! Det är helt klart värt det, varje gång jag får lov att skvätta färg hej vilt omkring mig. Och det(!) mina kära vänner, skvätta färg, det får jag göra varje dag, om jag vill – sådetså!

ohsweetsally-1.png

Den färdiga tavlan döpte jag helt spontant till ‘Oh sweet Sally’. Namnet bara poppade upp i huvudet på mig när jag satt där med spritpennan i högsta hugg och skulle klura ut ett namn. Fråga mig inte varför just det smög upp i tankarna, men så var det och så fick det också bli! Hon mäter ca 76x64cm och finns nu i Butiken här på sidan, fullt redo för adoption!

Och förresten, glöm inte att följa mig på instagram, där dyker det upp ny inspiration och nya äventyr mest hela tiden!
Inrednings-kontot hittar du här, och mitt privata konto (med mer utav mina målningar) hittar du här.

Lina diskuterar, Linas bästa tips, Projekt och events

Personlig skrivning hos Storegården!

Jag brukar vara ganska personlig i mina texter, i alla fall när det kommer till att dela med mig av all inredning som jag själv tycker om allra bäst, mina åsikter om diverse och så vidare. Men, jag brukar inte vika ut mig när det kommer till mina djupaste känslor eller kasta ut mina renaste tankar. Det har jag gjort nu, för första gången, och jag visste inte hur läskigt det faktiskt är förrän första inlägget publicerades nu igår. Det är verkligen nervkittlande! Men, fortfarande på ett bra sätt. Jag är förväntansfull och det ska bli riktigt kul att se vad responsen blir för mitt projekt som Gästskribent hos Storegården, som inspirerat mig både vad gäller inredning, styling och i målerisammanhang under flera år!

inforuta-rosa_soffa_text.jpg

Sarah, som ägarinnan för Storegården heter, frågade mig om jag skulle vara intresserad av att gästspela lite i deras sprajlans nya blogg och jag blev på en gång jätteglad, såklart! Jag började i samma sekund som frågan kastades ut i luften fundera på vad jag skulle skriva om, och jag kände väl igen mig själv i orden Ernst Kirchsteiger sa till mig nu i somras när vi arbetade ihop. En vis man på många sätt.

blogg

Samtidigt som jag började (på riktigt) hallucinera om allt jag skulle kunna dela med mig av blev jag lite panikslagen – vad skulle jag möjligtvis kunna tillföra? Sarah föreslog då att jag kanske kunde berätta lite om min egen inredningsstil, vart den kommer ifrån och om jag kallar den någonting särskilt. Och så blev det. Tanken var att det skulle bli bara ett inlägg, men då jag ganska snabbt märkte att jag hade mycket jag ville berätta och dela med mig av, slutade det hela med en miniserie på hela tre inlägg från min sida – med bara personliga tips, tankar och känslor kring inredning. Första inlägget är alltså ute nu!

info_ruta_country-2.jpg

Att kasta mig ut på okänd mark är någonting jag både medvetet och av misstag gjort till och från hela mitt liv (i alla möjliga tänkbara sammanhang), men det här känns på något vis alldeles extra nervöst. Det är skillnad på att hoppa rakt in i en tornado av spännande äventyr och att skruva av locket på vår alldeles egen, helt personliga burk – den med oss själva i vår ärligaste form som innehåll. Som jag skrev här ovan har jag inte gett riktigt så här mycket av mig själv offentligt tidigare (och mer kommer dyka upp under de närmsta veckorna), så, jag ber er alla nu att vara milda i kommentarsfältet, haha. Jag är inte över huvud taget redo för några otrevligheter eller annat trams.

inforuta-lina_ruta_country-1.jpg

Förutom mitt skriveri har jag under en månads tid en egen liten butik kopplad till deras hemsida där jag tipsar om mina absoluta favoriter ur deras sortiment! Några måste-ha:n när man målar möbler och annat, enligt mig!

För att följa min blogg här knappar du bara in din e-post i kolumnen här till höger, då får du ett mail varje gång ett nytt inlägg dyker upp! (Surfar du via mobilen  skriver du in den nästan längst ner här på sidan).

Lina på Youtube
Lina på instagram (inredning)
Lina på instagram (mitt liv)

DIY och Steg-för-steg

Torrborstning, ett sätt att skapa patina

Torrborstning är en simpel och snabb teknik som man kan använda om man vill skapa en känsla av patina, en sliten look. Det går snabbt och är väldigt enkelt!

Jag valde att använda mig utav två olika blå nyanser, en ljusare i botten och en mörkare i min torrborstning men man kan använda sig utav vilka färger man vill och beroende på hur man mixar och hur många varv man torrborstar kan man arbeta fram oändligt många olika stilar.

Torrborstning är ett effektivt och simpelt sätt att skapa en sliten look helt utan sandpapper och slipdamm!

Se hur jag gjorde…

Börja med att måla täckande i en färg. Jag valde att grunden skulle vara en härlig, mellanblå nyans.

Som grund valde jag Autentico Paint – Polar Blue.
Låt torka.

 

Doppa penselns tipp i färgen du valt till din torrborstning och torka sedan av penseln på ett papper eller en bit kartong. Torka av penseln tills den känns torr (Torrborstning).
Till min torrborstning valde jag en mörkare blå nyans – Sailors Blue.

När penseln är avtorkad vid sidan av borstar du snabbt och utan att trycka med penseln över biten du målar – tänk att du borstar av barr och jord från senaste kantarellskörden!

Ibland är det lite svårt att veta vad ni alla vill se mer av och vad det egentligen är ni vill lära er i måleriväg… har du några tips på utseenden och stilar som du skulle vilja att jag visar hur man gör själv? Maila bilder till linakarolinagbg@gmail.com så ska jag försöka klura ut hur man på bästa sätt immiterar looken!