Projekt och events

När jag började med mina Chalkpaintings…

blogg-5.png

Ja, det kanske är en lite udda sak, det jag pysslar med numera, att måla tavlor med just Chalk paint. Och det var faktiskt ren tillfällighet att jag började med det över huvud taget… jag satt precis och undrade om jag hade någonting intressant för tillfället att dela med mig av, och jag kom fram till att jag faktiskt inte berättat hur jag började bana över från alla möbelmålerier och in på mitt lite egna spår med de tavlor jag kallar Chalkpaintings. Huruvida intressant det är, det får ni avgöra helt (jag skulle såklart bli jätteglad om ni ville dela med er av vad ni tycker här nere bland kommentarerna), men för egen del tycker jag att det hela började ganska kul, hoppas ni gillar min lilla historia!

Det var ett ganska stort kliv, att gå över från mina möbel- och dekorations-målerier, till tavlor. Och faktiskt även för mig helt otippat.

Det är lustigt det där, med olika vägar man hela tiden tvingas välja bland och knalla runt på här i livet. En del val är hårda, en del är väldigt självklara, helt utan tvivel, andra skuttar man in på helt utan att ens reflektera särskilt över det. Det sistnämnda var vad som hände mig med mina tavlor.

Jag har alltid haft en sidohobby att måla. Aldrig tavlor, utan mer med skissblock och kritor, haha. Mycket tatueringsmotiv i lite olika stilar. I mina dagar har jag faktiskt målat ihop ett par designs som mina vänner har skaffat som permanenta avtryck på sina kroppar. Tatueringskonst har alltid varit en sak som jag har varit väldigt fascinerad av, faktiskt så har det varit en stor dröm genom åren – att en dag få lärlingsplats på en studio och lära mig tatuera… 

blogg-11.png

Så, just tavlor vart någonting helt nytt för mig när jag råkade hamna framför en canvas med en pensel i högsta hugg. Och jag säger helt medvetet råkade, för att det liksom gick av bara farten. Som alltid med mig; jag fick en idé och utan att direkt tänka igenom det hela knallade jag iväg och införskaffade mig det jag behövde och satte igång. Snabbt ska det gå, alltid, annars tröttnar jag väldigt lätt och jag banar direkt in på andra idéer och hittepå’n.

Och jag är ju egentligen inte direkt anpassad att bo i Lilla landet Lagom, jag ser liksom sällan det roliga med allt vad ’lagom’ innebär. Min allra första tavla blev därför ett riktigt as som mätte hela 2×1,5 meter. (Haha!). Här vart det definitivt inget tal om att köpa en liten förspänd canvas att prova på först – tråk, anser jag. (Ingen minns en fegis)!

Att jag började måla med just Chalk paint var för att det fanns nära till hands för stunden, och det ligger helt i mina karaktärsdrag att aldrig ha tålamod att avvakta med någonting, så jag spikade upp min canvas-duk på väggen(!), hann knappt tuta innan jag  körde igång på stört.

blogg-8

Jag hade ett motiv i tankarna, en klar bild av hur jag ville att min färdiga målning skulle se ut. Det var ett motiv jag hade tänkt spänna upp på en utav väggarna i mitt eget sovrum där hemma. Som ett litet sidospår kan jag ju erkänna att – som alltid när jag försöker imitera andras konstverk – blev det, som sagt, inte i närheten likt det jag tänkt, men jag märkte på en gång att det var galet kul att använda just Chalk paint på canvas. Akryl- och oljefärger ger en mycket blankare känsla än vad kalkbaserad färg gör och jag gillade verkligen den matta tonen i färgerna även på målarduk (en frän kontrast blir att kombinera både akryl och kalkfärg).

blogg-9.png

Väl färdig var jag i ärlighetens namn riktigt missnöjd med mitt verk, i ren frustration rullade jag ihop den, kastade in den i vad jag brukar kalla min organiserade oreda i verkstaden och där fick den ligga ett bra tag. Ihoprullningen gick mindre varsamt till, kanske jag kan med att erkänna. När jag misslyckas med någonting, enligt mig själv, kan jag på riktigt börja se rött. Då inte bara skymtar man mitt temperament, det snarare avslöjas i sin råaste form, en tornado. Jag kan bli helt vansinnig och fyllas av en helt obeskrivlig frustration. Det kan tyckas tramsigt för vissa, men jag är säker på att i alla fall en del utav er vet precis vad jag menar. Jag skulle faktiskt kunna skriva ihop ett litet inlägg om just den biten i framtiden, kom jag på nu. Inte för att vare sig fokusera på det negativa eller för att lyfta fram mindre charmiga karaktärsdrag, utan snarare dela med mig av en lite rå sanning, kanske att jag skulle kunna få andra att känna att det faktiskt är okej om saker och ting inte slutar som man tänkt sig alla gånger… mm, det tåls att tänkas på. Jag skrapade lite på den ytan när jag skrev mitt tredje inlägg åt Storegården, där jag för första gången helt och hållet skrev rakt ifrån hjärtat gällande vad inredning betyder för mig och mina tankar och känslor kring målandet.

blogg-10.png

Hade det inte varit för min kära mor hade min allra första tavla förmodligen åkt ut i soptunnan vilket århundrade som helst när jag själv tagit tag i att röja upp och få ordning i verkstadskaoset. Men, mamma (som för övrigt är världens bästa) kom och besökte mig i verkstaden en dag och hon fick nästan klåda och allergiska utslag över hur det såg ut bakom kulisserna i min arbetshörna, haha. Hon utnyttjade den där berömda mamma-magin och fick mig att, nästan som en grinig liten 3-åring, ta tag i att reda ut mitt kreativa kaos. Hon hjälpte mig förstås, annars hade det ju aldrig blivit någon ordning där nere, haha. (Jag brukar nämligen börja röja på egen hand, men rätt vad det är snubblar jag över något gammalt projekt som jag per automatik, nästan som om jag vore i trans, börjar roa mig med istället och den katastrofala oredan får fortlöpa, det slår aldrig fel).

I alla fall, hon kom åt den där hoprullade duken mitt i allt, och hon frågade mig vad det där var för någonting. ’Äsch’, sa jag. ’Den där ska kastas’. Men hon vart nyfiken (hennes nyfiken-gen har jag definitivt ärvt, jag fick nog dessutom en muterad variant som ibland går över till det helt extrema) och rullade ut den och blev faktiskt lite till sig, ’Den här får du ju sälja!’ sa hon glatt. ’Aaaaldrig, jag skäms ju’, tyckte jag. Men, hon tvingade mig att hänga ut den i butiken jag ägde under den tiden, och vemodigt la jag även ut den på webbshoppen. Jag skämdes, på riktigt. Mammor har verkligen en förmåga att få en att göra saker man definitivt inte har någon lust till egentligen – trots att man är 30 år gammal. Sedan, att man i efterhand kan se det kloka i det man tvingats att göra, det är en annan sak (och det är en sak jag aldrig kommer vilja erkänna för mamma). Man vet att det inte är någon idé att sätta sig emot och man liksom minns den där dagen, strax efter att man fyllt 11, då man blev utan lördagsgodiset för att man inte lyssnat ordentligt eller gjort det man ska. Och tur är väl det, ändå, så här i efterhand, haha. Ofta har man tyvärr en förmåga att vara alldeles för petnoga med saker man själv skapar, man ger sig själv för hård kritik och man är på tok för nojig över vad andra kommer tycka (eller inte tycka, för den delen).

dagny_2 (kopia)

Det var nämligen så att det inte tog mer än någon månad (jag säger två, för att inte riskera att överdriva) innan min målning blev såld. Jag vart helt paff. Jag trodde inte att det var möjligt. Min första Chalk painting, Dagny, vart såld.

Redan innan Dagny flyttade hemifrån hade jag påbörjat en annan dam, som jag valde att måla på en återbrukad gammal tavla, jag bytte ut canvasen och målade om ramen, henne kallade jag sedan Cecilia och henne har jag faktiskt behållt själv. Hon hänger i mitt vardagsrum, där jag tycker att hon ger en alldeles lagom tokig känsla bland resten av inredningen.

dagny-1
Dagny, min allra första Chalkpainting

Men, så här är det kanske, när man är väldigt självkritisk. Och det är jag, tyvärr. Jag är otroligt självkritisk, jag vet inte hur mycket saker jag gjort som jag på riktigt har tyckt varit skit, men som personer nära mig övertygat mig att ändå dela med mig av, som senare visat sig ha blivit bland de mest uppskattade sakerna jag delat. Det är verkligen en sak som jag behöver jobba på med mig själv, att slappna av och ta ett kliv tillbaka, att inte liksom döma mig själv för hårt, både i mitt skapande och gällande mycket annat i mitt liv.

Jag fortsatte måla mina tavlor, fyndade gamla verk på loppisar och modifierade dem på mitt eget lilla vis, och ytterligare tavlor blev sålda. Jag blir fortfarande helt överrumplad av lycka varje gång någon köper en tavla av mig, jag fortsätter bli lika ’chockad’ (finner inget bättre ord för det, haha). Mitt i allting hittade jag en hobby som jag verkligen trivs med, en sysselsättning som ger mig frid i sinnet på ett helt annat plan än förut. Jag upptäckte en helt ny dimension av harmoni i mitt målande och för det kommer jag vara evigt tacksam!

blogg-6.png

Stilen på mina tavlor skulle jag vilja kalla rätt slarvig. Det är rinnande färg, jag målar utanför motiven och även ramarna får sig en hel del stänk. Men, allt ’slarv’ är genomtänkt. På de ställen där färgen runnit är det helt meningen att de ska ha runnit just där, och att ett visst färgstänk är just gult eller turkost är definitivt ingen slump. Jag vill tro att man kan se mycket av min personlighet i mina verk; inte så petnoga men med stark passion, haha. Ouff, så sliskigt det lät. Jag vet inte riktigt hur jag ska förklara det, men ni kanske förstår vad jag menar ändå? Färgstarkt, eget, på något vis. Det härliga ligger sällan i det perfekta, så att säga – och det vad den än må handla om egentligen. För ett litet tag sedan delade jag med mig lite utav hur jag arbetade fram min tavla ’Oh sweet Sally’, och jag fick en tanke om att det kanske skulle kunna bli något utav en egen liten kategori här på bloggen så småningom… processen och tankarna kring vissa utav mina tavlor. Vad tror du om det? Ja, vi får se… antingen slår jag slag i saken, eller så inte.

Så, med detta sagt har jag bara en sak att tillägga – Tack mamma, för att du alltid lyckas få mig att ta tag i alltifrån städning, för att du tror på mig och för att du alltid, alltid ställer upp och lyfter mig med alla mina hittepå:n! Utan dig vet jag inte vart jag hade varit idag.

blogg-7

PS. Även om jag inte hade den åsikten från början vill jag bara tillägga en liten detalj; Dagny har verkligen växt hos mig och idag tycker jag om henne hur mycket som helst! Kanske var det från början tack vare att jag accepterade henne som hon var, haha, alltså, jag fick gå med på att hon inte blev som jag hade tänkt mig från början.

Jag har även gjort en del specialbeställningar, något familjeporträtt i storlek XXL, någon variant av en befintlig tavla men i större format och en hel del annat utefter särskilda önskemål. Så, om det skulle vara något intressant är det bara att höra av dig så diskuterar vi fram någonting!

På återseende!

Lina diskuterar, Linas bästa tips, Projekt och events

Personlig skrivning hos Storegården!

Jag brukar vara ganska personlig i mina texter, i alla fall när det kommer till att dela med mig av all inredning som jag själv tycker om allra bäst, mina åsikter om diverse och så vidare. Men, jag brukar inte vika ut mig när det kommer till mina djupaste känslor eller kasta ut mina renaste tankar. Det har jag gjort nu, för första gången, och jag visste inte hur läskigt det faktiskt är förrän första inlägget publicerades nu igår. Det är verkligen nervkittlande! Men, fortfarande på ett bra sätt. Jag är förväntansfull och det ska bli riktigt kul att se vad responsen blir för mitt projekt som Gästskribent hos Storegården, som inspirerat mig både vad gäller inredning, styling och i målerisammanhang under flera år!

inforuta-rosa_soffa_text.jpg

Sarah, som ägarinnan för Storegården heter, frågade mig om jag skulle vara intresserad av att gästspela lite i deras sprajlans nya blogg och jag blev på en gång jätteglad, såklart! Jag började i samma sekund som frågan kastades ut i luften fundera på vad jag skulle skriva om, och jag kände väl igen mig själv i orden Ernst Kirchsteiger sa till mig nu i somras när vi arbetade ihop. En vis man på många sätt.

blogg

Samtidigt som jag började (på riktigt) hallucinera om allt jag skulle kunna dela med mig av blev jag lite panikslagen – vad skulle jag möjligtvis kunna tillföra? Sarah föreslog då att jag kanske kunde berätta lite om min egen inredningsstil, vart den kommer ifrån och om jag kallar den någonting särskilt. Och så blev det. Tanken var att det skulle bli bara ett inlägg, men då jag ganska snabbt märkte att jag hade mycket jag ville berätta och dela med mig av, slutade det hela med en miniserie på hela tre inlägg från min sida – med bara personliga tips, tankar och känslor kring inredning. Första inlägget är alltså ute nu!

info_ruta_country-2.jpg

Att kasta mig ut på okänd mark är någonting jag både medvetet och av misstag gjort till och från hela mitt liv (i alla möjliga tänkbara sammanhang), men det här känns på något vis alldeles extra nervöst. Det är skillnad på att hoppa rakt in i en tornado av spännande äventyr och att skruva av locket på vår alldeles egen, helt personliga burk – den med oss själva i vår ärligaste form som innehåll. Som jag skrev här ovan har jag inte gett riktigt så här mycket av mig själv offentligt tidigare (och mer kommer dyka upp under de närmsta veckorna), så, jag ber er alla nu att vara milda i kommentarsfältet, haha. Jag är inte över huvud taget redo för några otrevligheter eller annat trams.

inforuta-lina_ruta_country-1.jpg

Förutom mitt skriveri har jag under en månads tid en egen liten butik kopplad till deras hemsida där jag tipsar om mina absoluta favoriter ur deras sortiment! Några måste-ha:n när man målar möbler och annat, enligt mig!

För att följa min blogg här knappar du bara in din e-post i kolumnen här till höger, då får du ett mail varje gång ett nytt inlägg dyker upp! (Surfar du via mobilen  skriver du in den nästan längst ner här på sidan).

Lina på Youtube
Lina på instagram (inredning)
Lina på instagram (mitt liv)

Lina diskuterar, Lite allt möjligt annat, Projekt och events

Lite väl hårda ord mot årets Sommar med Ernst!

Årets Sommar med Ernst har verkligen nått löpsedlarna under den senaste tiden och det har riktats väldigt hård kritik mot årets projekt som är en gammal kvarn strax utanför Örebro. Det är förvisso inte första gången programmet får kritik och folk hopar sig och går i flock för att hetsa kring ämnet lite, jag tror i ärlighetens namn att det är så folk gör idag för att få ur sig lite underliggande groll. Det ska kritiseras och varas arg över det mesta, och finns det ingenting att vara bitter över så skaffar man sig det helt enkelt. Tråkigt naturligtvis, men det ligger en sanning i det.

logo-sommarmedernst2018-11.png

Och för det första, hur kan det bli sådant agg mot en enda person? Nog för att han är ansiktet utåt för projektet, men att rikta all vrede mot Ernst person är ju tokigt då det är fler parter inblandade vid situationer som den här. Ja, det blir väl fräna rubriker genom att använda hans namn förstås, ”Ilskan mot Ernst Kirchsteiger – efter upptäckten om bygget” skriver Expressen, ”Grannarnas vrede mot Ernst” säger Nöjesbladet. Då det under flera perioder har varit en hel del hets som riktats personligen mot Ernst kan jag med handen på hjärtat verkligen säga att jag är imponerad över hur han orkar fortsätta med det här, ett glatt program med en byggsten att inspirera, när man får sånt här kastat i ansiktet gång på gång.

Hela den här historien gör ju att jag personligen är evigt tacksam över att det inte är jag som fått chansen att göra någonting liknande, med tanke på hur mycket vansinniga kommentarer och upprörda människor jag lyckats dra på mig bara genom att måla om (i min mening) rätt tradiga möblemang både med och utan trista fanérskador genom åren. Som sagt, folk idag kan bli förtvivlade över ingenting. Att någon ens blir minsta förskräckt eller till och med personligen tar illa vid sig över en ommålad möbel – släktklenod eller inte – är för mig helt ofattbart. Vad man gör med sina egna förvärvade möbler och prylar måste väl ändå någonstans få bli helt upp till var man själv och jag tycker att andra kan låta gör-det-självaren få behålla sin skaparglädje även om man tycker att personen i fråga har gjort sig skyldig till någon slags målarterror.

Jag har kommit på mig själv i vissa videos och andra inlägg på internet att starta hela presentationen med att be om ursäkt om följande skulle sticka någon i ögonen och bara det i sig är ju så snett, så ska det aldrig behöva vara. Om nu människor inte kan ge fanken i att känna sig kränkta för minsta lilla så får väl så vara, men jag uppmanar ändå alla att scrolla vidare och inte ödsla någon vidare energi på det. Det skulle helt klart vara en Win-win för alla oavsett vilken sida av målerierna man står på.

blogg-kritikenmotsommarmedernst.png

Nåväl, åter till ämnet jag faktiskt tänkte skriva om i det här inlägget… Jag läste lite gamla artiklar om att det skulle ha varit fuskbygge och halvfärdiga byggen från  tidigare säsonger varpå husägare själva gått ut i media och försvarat programmet och sagt att ‘så är det inte alls’. Detta ihop med att vi alla någonstans vet hur vinklad en skriven text eller ett reportage kan vara , en och annan journalist med tveksam moral har säkerligen slunkit (/slinkit/slankt/slinkt?) förbi och hoppat på bråktåget för att nå så höga läsarsiffror som möjligt, är det möjligt att man inte ska ta skriverierna på alltför stort allvar heller, kanske?

logo-sommarmedernst2018-3.png

I Allas.se kan man läsa en utav alla artiklar kring förargelserna, där står det bland annat att grannarna kallar projektet för ett ”kortsiktigt marknadsföringsjippo”. Nog för att kommunen hade en tanke om att byn kunde få stå i rampljuset en stund i samband med programmet, men kortsiktigt vet jag inte om jag skulle hålla med om att det är. Den gamla kvarnen blir väl omhändertagen utav riktigt duktiga personer samtidigt som de på plats är mycket medvetna om att man ska vara rädd om gamla kulturhus.

Varför, egentligen, skulle det vara så fel att ge den gamla kvarnen ett litet ansiktslyft? Att göra små uppdateringar som ger många människor möjlighet att njuta och ta del av den vackra platsen? En liten uppgradering – och om jag ska säga det själv blir kvarnen mycket smakfullt inredd genom härligt hantverk och det passar definitivt ihop med miljön både in- och utvändigt. Ingenting fel i det tänker jag?

logo-sommarmedernst2018-20.png

– Mina förfäder byggde den här kvarnen och vi hade hoppats på att kommunen skulle bevara byggnaden och rusta upp den till ett museum eller någonting. I stället säljer man ut hela kvarnen till ett något slags marknadsföringsjippo utan att informera oss.

Källa: www.expressen.se

Kvarnen har inte varit i drift sedan 1939, men ingen tillfredsställande underhållning har gjorts under flera decennier (lansposten.se) vilket jag tycker är ytterligare ett argument för att kritiken är på tok för hård. Att låta någonting så vackert förfalla kan ju omöjligtvis kännas som ett alternativ att föredra framför att ett drivet och brinnande team gör sitt yttersta för att skapa en plats där många människor kan vistas och trivas kring år efter år. Att vidare läsa att det skulle vara en ”kulturell våldtäkt” håller jag inte heller med om eftersom att den sedan tidigare inte var komplett (kvarnutrustningen var sedan innan utriven) och den omfattades inte av byggnadskulturskydd.

sommarmedernst2018-2

Inget museum har byggts under de närmare 80 åren kvarnen stått ur bruk (alltså, nästan ett sekel – förstår man ens hur lång tid det egentligen är?), och allas önskemål kan ju aldrig uppfyllas helt. Det är helt omöjligt vad det än må handla om. Ingenting har gjorts utan samråd med kommunen och allting har gått riktigt till, så jag kan inte för mitt liv förstå varför man ska lägga så mycket energi på att vara renodlat negativ? Varför kan vi alla inte bara koppla händer och i kör tjoa ”Hakuna matata” i trallvänlig melodi.

logo-sommarmedernst2018-4.png

I dagens läge kan man göra någon tillräckligt upprörd för att svartmålas överallt på sociala medier och i olika grupper av människor för att man använder fel sida av toapappret när man torkar sig. Lite så känns det ju faktiskt ibland. Eller lite och lite – snarare; precis så känner jag ibland. Heter det ‘Kex’ eller ‘Chex’ är ju ett original för sig, vem behöver bry sig om i vilken ordning man lägger ost och marmelad, om jag väljer att ta en gammal Josef Frank-stol i perfekt skick, såga isär den och låta den agera kryddhylla i mitt kök (i en ny härlig, blå skepnad) eller om jag kör lite fräsig decoupage över ett helt gammalt vitrinskåp av Svante Skogh.
Nu menade jag väl kanske egentligen inte att dra paralleller mellan skithuspapper och väderkvarnen i Kånsta (även om jag nu inte kan låta bli att fnissa lite för mig själv här – så tokigt det kan bli!), men i skrivande stund fann jag inget bättre, mer beskrivande vis att uttrycka mig på. Jag hoppas bara att jag hinner få upp min påse popcorn innan det är dags för någon att känna sig kränkt igen. Jag vill få fram poängen om att det är så otroligt synd, och ofta väldigt onödigt att hetsa över negativa bitar – vilket har blivit lite av en grej idag. Så mycket negativitet sprids omkring överallt och oavsett vad statusuppdateringar eller bilder visar eller handlar om så ser man så mycket arga människor bland kommentarerna. Det kan ju få vem som helst att tappa gnistan. Inredningsprogrammet (som för övrigt precis i dagarna börjar sändas på TV4) är ju menat att inspirera, ge människor modet att fixa och dona i sina egna hem. Varför kan man inte vara glad över att den gamla kvarnen inte istället bara låter förfallas och dessutom ta ett glädjeskutt över att det är kompetenta personer som har tagit sig an den?

sommarmedernst2018-5.png

blogg-peace

Med det här vågar jag vägra be om ursäkt (kanske att jag kommer få äta upp det i efterhand, men då får det minsann vara så). Det är precis så här jag känner och jag kommer säkerligen både få medhåll och raka motsatsen.

Jag hoppas alla får en fortsatt härlig dag och att den fantastiska sommaren håller i sig riktigt länge i år!

Om du inte vill missa några utav mina framtida hittepå’n och inlägg här på bloggen knappar du bara in din e-post här i kolumnen till höger (surfar du via mobilen är det nästan längst ner på sidan), så kommer du få ett mail varje gång ett nytt inlägg publicerats! 

Projekt och events

Första veckan – Sommar med Ernst 2018

Jag påbörjar det här inlägget på hotellets uteplats med en kopp nybryggt kaffe i morgonsolen. Det är dags för sista dagen den här veckan – som har varit minst sagt intensiv, samtidigt helt fantastisk!

Först och främst vill jag bara klämma in att det är otroligt kul att få vara med här och se hela projektet växa fram. Någonting som från början bara var ett skal och en vision börjar ta fin form och en plats där man kan bo, leva och tillsammans med vänner skapa minnen för resten av livet. Ernst har ju verkligen ett öga för hur man kan lyfta fram en dammig vrå till att bli en inbjudande miljö att verkligen trivas i!

ernst-26

Jag frågade honom om han ser på direkten vad han skulle vilja göra med platser som den här när han besöker dem, han skiner liksom upp av frågan (jag antar att han har fått samma fråga ett tusental gånger tidigare – minst) och blickar ut över platsen vi arbetar på. Han berättar att han nästan omgående börjar hallucinera och drömma sig bort med tankar och idéer för hur man kan skapa utifrån grunden. Jag känner väl igen mig men kunde inte uttryckt det bättre själv! Jag vet precis vad han menar.

ernst-22

ernst-16

Överlag har vi haft kalasväder den här veckan, 20 grader+ och strålande solsken, men i förrgår small det till ordentligt! Jag är inte den som i vanliga fall är rädd för åska och oväder, men det här vart faktiskt riktigt otrevligt om jag ska vara helt ärlig. Det mullrade högt och länge, regnet öste ner som om himlen var på väg att lösas upp och vid ett par tillfällen blixtrade det till och small nästan precis samtidigt – det måste slagit ner hemskt nära(?). Vi hade inget direkt annat val än att stå under tak och vänta ut ovädret; två sekunder utanför tak och man hann bli blöt ända in på huden av allt regn. Vi alla stod inuti kvarnen när jag fick en sån däringa riktig obehagskänsla (eftersom att blixt och dunder var så jättenära) och kom att tänka på -”Hur hög är den här kvarnen egentligen?”. Jag fick som svar att toppen på den är högsta punkten i närområdet och jag tyckte att vi allihopa skulle söka regnskydd någonstans där blixten inte skulle vilja söka sig i första hand, haha. Så, vi alla sprang över till vårt mat-och-fika-tält och stod där och tryckte en stund istället. Nu så här i efterhand kan jag inte annat än småskratta lite för mig själv när jag tänker på det, sicket jädrans väder alltså!

När det väl blev en lucka (så gott som i alla fall) med regn och blixtrar passade vi alla på att springa till bilarna och åka tillbaka till hotellet för att fortsätta arbetet dagen efter istället.

ernst-25

Jag måste säga att arbetet går verkligen undan! Det händer saker precis hela tiden, i varje hörn av platsen och alla är jätteduktiga inom sina områden. Det är så kul att se hur duktiga människor arbetar med sådant de tycker är roligt, allting blir så himla bra!

ernst-23

Varje kväll har jag – efter en lång dusch med flera omgångar tvålande och skrubbande – startat igång datorn för att varva ner en stund framför en film. Och varje kväll har jag stenslocknat inom loppet av bara ett par minuter. Jag har varit helt slut! Kanske inte ens somnat, utan snarare däckat om kvällarna den här veckan! Jag har nog inte sovit så gott på länge.

Kvällsduscharna har ju helt klart varit ett projekt i sig. Vattnet har i flera tvålomgångar runnit ner i brunnen helt svart, jag har fått skrubba nagelband och ben i omgångar för att bli helt ren (eller ja, så ren det gått) – precis som det var i småskolan när man vart och rullat sig i en geggig sandlåda hela eftermiddagarna, haha! Härligt!

ernst-19

Första veckan över lag har gått bra! I alla fall om man frågar mig. Jag tror att de är nöjda med mig på plats också, ingen har sagt någonting annat, så jag vågar vara så fräck att påstå det i alla fall! Inga större snedsteg från min sida, en och annan vanlig snubbel här och var, ingenting märkvärdigt. En utav dagarna spillde jag kaffe rätt i armhålan och fick gå runt resten utav dagen med att se ut som att jag hade världens svettlök under ena armen. Men det är sånt man får bjuda på om man är jag.

ernst-18

Så här har jag suttit varje morgon, i grönt gräs med nybryggt kaffe, lyssnat till fågelkvitter, skratt från teamet och njutit av den vackra omgivningen! Vem hade inte trivts med det?!

Jag filmar lite här och var också för att kunna skrapa ihop till en vlogg (video-blogg) som så småningom kommer dyka upp på min Youtube-kanal. Så för att inte missa den kan du redan nu skutta in och följa kanalen där också – jag har mängder av tips, DIY och Steg-för-steg instruktioner för kul saker man kan göra i hemmet! För att få notiser därifrån varje gång en ny video dyker upp måste du klicka på symbolen som ser ut som en klocka.

ernst-27
Väl på tåget hem säger jag hejdå för den här gången. Nu ska jag ta två dagar utan någonting särskilt att göra innan jag på Onsdag åker tillbaka till arbetet ute till havs. Hoppas ni alla haft en underbar helg!

Och om du inte vill missa någonting härifrån bloggen kan du bara skriva i din e-post här i kolumnen högst upp till höger så kommer du få ett mail varje gång ett nytt inlägg dyker upp!

 

Projekt och events

Första dagen för mig på Sommar med Ernst

02:42

Jag vaknar till. En överhängande känsla av att jag försovit mig ger mig panik. Jag tittar på klockan. Usch nej, det är lite för tidigt ännu. Jag behöver inte gå upp, men samtidigt är jag ganska pigg. Borde jag kanske gå upp redan nu trots att det är ytterligare trekvart innan väckarklockan ringer, jag vet ju med mig att jag kommer gå tillbaka och bli sådär overkligt trött (läs zombie) om jag somnar om nu och istället vaknar upp till alarmet. Vid närmare eftertanke, näh. 48 minuter är ändå 48 minuter.

03:30

Vad händer?! Klockan ringer. F-n. Jag vill ingenting hellre än att snooza åtminstone 4 timmar till. Morgonkalufsen står åt alla håll. Som den där zombien jag visste att jag skulle vakna om som reser jag mig ur sängen, kliar mig i huvudet och sätter fart mot köket, jag behöver kaffe och jag behöver det nu.

03:46

Ja, idag är det allra första dagen för mig, klockan är nu i skrivande stund inte ens 04:00 på morgonen och jag har gått upp för att göra mig lite i ordning och därefter ta tåget mot inspelningsplatsen. Magen liksom vrider sig hela den, jag är så nervös. I tre dagar har jag gått och känt mig stressad och nervös, men samtidigt spänd, längtande och förväntansfull. Stundvis har nervositeten tagit överhand och jag har nästan känt en stor ånger – vad har jag gjort?! Kommer jag ens klara av det här, kommer jag klanta till allting? Tänk om jag inte kan? Oro för vad jag skulle kunna ställa till med. Självkänslan sjunker och jag känner att det vanliga ‘Go:et’ jag brukar köra på med trappas ner väsentligt. Det är så typiskt mig att hoppa på olika projekt utan att ge det en endaste eftertanke (eller, innantanke?).

04:07

Nej, vet jag vad, det måste finnas en anledning till varför de ville ge just mig den här chansen! De har tyckt om mina tidigare hittepån och det måste ju ändå betyda någonting? Vilket äventyr det här kommer bli! På riktigt – vilken chans! Jag ska verkligen ta till vara på den här möjligheten, visa vad jag går för och bara slappna av, lyssna på min magkänsla. Jag kan det här!

04:16

Satan. Jag ångrar mig. Jag har ingen aning om hur sådana här saker går till?! Vad har jag gjort? En kopp kaffe till, det kanske hjälper.

04:28

Äsch, vad är det värsta som kan hända, egentligen? Så mycket kan jag väl ändå inte hinna ställa till med under några dagar? Det här kommer jag fixa – och det med bravur! Tjoho!

04:39

Åh nej. Nu går tåget om bara en timma. Panik! Jag vill inte, jag vill inte, jag vill inte. Impulskontroll Lina, impulskontroll. När ska jag lära mig att inte försätta mig i situationer som de här?! Kunde jag inte bara kastat ur mig ett ödmjukt men bestämt ‘Tack, men nej tack’ och stannat kvar på välkänd mark den här sommaren? Avslappnat, inga bekymmer.

04:50

Bekymmer? Vadå bekymmer?! Pyttsan heller! Jag älskar utmaningar! Jag packar det sista i väskan och går mot ytterdörren, snart går spårvagnen ner mot stan!

04:51

Jag älskar inte utmaningar. Inte alls, faktiskt. Inte just nu i vilket fall som helst.

04:52

Wieehoo! Snart är det dags!

04:53

Fan. Snart är det dags!

04:55

Jo, men det här kommer bli kul. Faktiskt, hur roligt som helst! Dags att gå till spårvagnen, snart smäller det!

05:09

Vilket ben ska jag stå på?!

05:10

Jag älskar äventyr! Nu kör vi!

ernst-10

05:40

Tåget lämnar perrongen i Göteborg. Nu känns allting mycket bättre. Jösses vilken våg av olika känslor det vart över hela morgonen, jag kan inte minnas att jag någonsin vart så nervös tidigare?! Jo, det har jag väl helt säkert – även om det kanske inte alltid verkar så, så är jag en ganska harig person egentligen. Jag blir lätt orolig och diverse känslor svämmar mer än ofta över (både bra och dåliga känslor). Ibland har jag lätt att skaka av mig dem, ibland inte.

Väl på tåget är det ganska lugnt. Allting känns kul och jag är inte särskilt trött längre. Det bådar ju gott.

ernst-3.png

08:20

Ungefär nu är tåget framme och en tjej vid namn Julia hämtar upp mig vid tågstationen. Tillsammans åker vi iväg till inspelningsplatsen och väl på plats skakar jag hand med resten av teamet som redan är på plats. Fåglarna kvittrar, solen skiner. Kan det egentligen vara bättre?! Efter bara en liten stund anländer Ernst i egen hög person till platsen. Det första jag lägger märke till (en detalj som är minst sagt svår att undvika, haha) är att – han ser lång ut på TV men – jösses(!) vilken lång karl! Vi skakar hand och jag klämmer ur mig ett pipigt ”Lina” samtidigt som jag tittar upp, som mot en hög bergstopp. ”Ernst, Ernst heter jag” säger han och ler. Ja, det var Ernst det. Så nu kan jag klicka i den rutan på min Bucket-list. Jag har träffat Ernst Kirschsteiger. Så det så!

ernst-11.png

Dagens Lina

Ja, det är ju inget riktigt äventyr utan en ‘Dagens Lina’, en och annan incident som man egentligen allra helst hade velat undvika – om man hade kunnat välja själv vill säga.

Jag tänkte att be om en barfota-selfie ihop med idolen inte var på sin plats det allra första, så det har fått vänta. Däremot fick jag till att trampa ena foten rakt ner i en ganska djup pöl med gödsel någonstans under de första minutrarna på plats. Rätt ner, och ljudet när jag drog upp foten (med ett helt säkert väldigt förvånat, kanske till och med rentav chockat ansiktsuttryck) var som en sugklocka. SCHMOCK! Jag hann knappt dit innan en sådan sak hände. Men, efter 30 år med mig själv vet jag ju hur det brukar vara, så jag blev inte det minsta förvånad alls. Jag snarare tänkte ”Jaha, ja men det kunde jag ju gett mig f*n på”! Och än en gång vart jag glad att jag arbetar bakom kameran och inte ska vara med i TV. Men mest glad var jag över att det inte skedde i samband med den där efterlängtade barfota-selfien jag tänkt roffa åt mig någon gång under sommaren här. (Man ska alltid välja den positiva sidan av saker och ting)!

ernst-9.png

Första dagen över lag

Teamet som arbetar med det här projektet verkar vara helt fantastiska hela bunten! Vilket gäng! Och jag är så glad att jag får spendera så mycket tid ihop med dem den här sommaren. Det märks att alla vill vara här. De tycker att det här är roligt – och det gör ju så himla mycket. Alla hjälper varandra och ser till så att alla har det bra, man hugger i där det behövs liksom, oavsett egentlig arbetsuppgift. Snacka om team-work!

Jag dök rätt in i arbetet på plats, fick en snabb rundtur och sedan var det bara att dra igång – precis så som det ska vara. Mycket hårt arbete, många trådar som ska knytas samman i ett sånt här projekt, många pusselbitar som ska falla på precis rätt plats. En utav de härliga damerna som arbetar här drog till med ett leende när jag var som allra mest svettig och sa att ”Ja, det är inte alltid ett särskilt glamoröst arbete det här!” Jag log tillbaka och berättade att jag inte är en särskilt glamorös person över lag, så det här passar mig alldeles utmärkt! Och så är det ju, jag har definitivt ingenting emot gegga, färgstänk eller jord under naglarna. Det är bara kul!

ernst-4.png

Linas bästa tips, Projekt och events

Lindholmen Street Design Market

Det har surrats en hel del häromkring i krokarna om den nya Designmarknaden här i Göteborg. Både genom en rad olika bloggar, GP och andra tidningar har det börjat byggas upp ett rykte om Göteborgs numera skönaste Lördags-häng. Det är med de orden de själva marknadsför sig och jag var faktiskt där i Lördags och fick det bekräftat! Jag menar, vad kan vara bättre än god mat från världens alla hörn, lite bubbel och en hantverksmarknad – allt under ett och samma tak!

4-lindholmen
Mina tavlor har sedan en tid hängt i lokalerna och om jag får säga det själv gör de sig verkligen bra mot den rustika miljön som bevarats i den gigantiska gamla industrilokalen!

Lindholmens Street Design Market hade premiär i Februari i år, när den gifte sig med Lindholmens Street Food Market. Det var en tjej vid namn Stina som kom upp med den helt briljanta idén att en marknad med hantverk skulle passa som handen i handsken varje Lördag när lokalen fylls med bland annat Food Trucks både inne och ute. Och jag kan ju definitivt inte annat än hålla med henne om det. Atmosfären är helt otrolig!

Detta bildspel kräver JavaScript.

2-lindholmenDen 5 Maj, alltså, om bara ett par dagar, har jag bokat in att vara på plats under marknaden. Mina tavlor hänger redan på plats lite varstans i hela lokalen, utöver dem kommer jag ha med mig posters – både som original och tryckta versioner – lite postershängare och småprylar med mina motiv på. Jag är i ärlighetens namn riktigt nervös inför den här dagen, men det kommer bli hur kul som helst, det är jag helt säker på!

lindholmen-20
Stina är hjärnan bakom Lindholmens Street Design Market. När hon inte är på plats och gör Lördagarna till succée på Lindholmen arbetar hon med sina egna designs på smycken – https://www.youaresuaisuai.com
lindholmen-21
Och här har vi goa glada Liina! Hon är på plats varje Lördag, också för att se till så att den härliga energin på marknaden håller fanan högt – som klippt och skuren för den uppgiften om man frågar mig!

hemsidan kan du se – åtminstone en del av – de som ställer ut och har ställt ut sina verk på marknaden under våren och nyligen kom även den fantastiska nyheten om att marknaden kommer fortlöpa även under hösten. Kanske att detta kan bli Göteborgs nya stolthet under Lördagar helt och hållet? Jag håller i alla fall tummarna hårt för det!

lindholmen-41
Bild från http://www.lindholmenstreetdesignmarket.se

Det är ingen hemlighet att en utav mina största svagheter här i livet är tatueringar. Så jag blev väldigt glatt överraskad när jag traskade omkring bland alla glada människor på marknaden när jag såg att det i ena änden satt en duktig tatuerare som tog emot mindre Drop-in-jobb under dagen! Så otippat – och så härligt spontant! Lycka!

Till vardags sitter den här herrn på Hängmattans Tatuering på Kaptensgatan i Majorna, Göteborg.

Vill du boka plats och ställa ut på marknaden? Det kan du göra snabbt och enkelt här.

Projekt och events

I år är jag en del i teamet för ‘Sommar med Ernst’!

Underbara, underbara Sommar med Ernst! I år firas det 10-års jubileum för TV4’s program ‘Sommar med Ernst’ och jag hoppas verkligen att det även kommer ett 20-års jubileum i framtiden också. Jag är ju en utav de som sitter bänkade utan att blinka varje gång en ny episod dyker upp i TV-rutan! Varje avsnitt är ju fyllt av så mycket glädje och inspiration – och intet att förglömma: alla mysiga citat vi alla känner så väl till.

Detta bildspel kräver JavaScript.

brandnewcontent.pngOch nu får jag äntligen dela med mig av en helt galen sak – jag kommer vara med i arbetet med inspelningarna för årets program! Jag kan inte riktigt förstå att det faktiskt är sant. JAG(?)! Programmet sänds på TV4 och redan nu är inspelningarna i full gång, företaget som har projektet på sitt bord heter Brand New Content och det är alltså dem jag kommer arbeta åt under sommaren.

Så, vad ska lilla jag göra där? Jo, jag kommer att fixa och dona med inredning, hjälpa till lite överallt där det behövs – och jag kan ju bara hålla tummarna för att man även hinner med att strosa barfota i gräset ihop med Ernst i egen hög person vid åtminstone något tillfälle, haha!

Det här är nog det mest spännande jag har varit med om (eller snarare, kommer vara med om – jag har inte börjat riktigt ännu) och jag ser verkligen fram emot den här sommaren. Vilket äventyr!

ernst-9.jpg
Klicka på bilden för att komma till källan.

Kan någonting den här mannen tar sig an misslyckas? Ytterst tveksamt. Allt som görs i programmet är ju bara helt fantastiskt, och att få vara en del av teamet, en del av arbetet, det känns fortfarande overkligt. Snart drar jag iväg till årets projekt och startar uppdraget, vi får se om jag förstår att det är på riktigt väl på plats!

Och, som många utav er redan har förstått, är jag en ganska klumpig individ (för att uttrycka sig fint), så jag ber till en högre makt att jag inte gör någonting dumt under de här kommande månaderna. Eller, dumt och dumt – konstigt är nog ett bättre ordval. Det är ju lite typiskt mig annars, att snubbla stillastående till exempel. Tappa någonting, eller skratta lite för högt. Ibland pratar jag också lite för mycket när jag blir nervös, eller drar ett och annat långsökt skämt. Sådär så man i efterhand tänker för sig själv ”Att man alltid ska behöva skämmas”! – Någon som känner igen sig?

blogg-ernst-1.jpg
Klicka på bilden för att komma till källan.

I skrivande stund sitter jag här, med den perfekta blandningen av nervositet, längtan och förväntan. Sådär pirrigt, lyckligt. Jag är glad för den här chansen, för den här erfarenheten! Det kommer bli super det här, det vet jag. Det är verkligen en möjlighet, jag har bevisat för mig själv att hårt slit till sist lönar sig – allting är klart värt det och det känns som en enorm seger. Så mycket dalar och toppar jag har nått, så många magplask och så många minor jag gått på under tiden jag har pysslat med både butik, Youtube och annat under de senaste åren – det har lett mig till det här.

Med det sagt menar jag inte att inredningen och allt arbete kring den på något vis har varit pest och pina – även om dagar med de känslorna såklart har kikat fram runt ett hörn emellanåt – men stundvis har det varit hårt. Men det är också så det ska vara. Hur kul hade det varit utan utmaningar? Det är med utmaningar vi tillåts växa och utvecklas!


Här har ni mig, min Youtube-kanal och lite om vad jag pysslar med där!

Vad har ni för sommarplaner? Har ni någonting särskilt ni önskar hinna med, någonting i trädgården att pyssla med eller kanske något särskilt renoveringsprojekt att avsluta?