Lina diskuterar, Lite allt möjligt annat, Projekt och events

Lite väl hårda ord mot årets Sommar med Ernst!

Årets Sommar med Ernst har verkligen nått löpsedlarna under den senaste tiden och det har riktats väldigt hård kritik mot årets projekt som är en gammal kvarn strax utanför Örebro. Det är förvisso inte första gången programmet får kritik och folk hopar sig och går i flock för att hetsa kring ämnet lite, jag tror i ärlighetens namn att det är så folk gör idag för att få ur sig lite underliggande groll. Det ska kritiseras och varas arg över det mesta, och finns det ingenting att vara bitter över så skaffar man sig det helt enkelt. Tråkigt naturligtvis, men det ligger en sanning i det.

logo-sommarmedernst2018-11.png

Och för det första, hur kan det bli sådant agg mot en enda person? Nog för att han är ansiktet utåt för projektet, men att rikta all vrede mot Ernst person är ju tokigt då det är fler parter inblandade vid situationer som den här. Ja, det blir väl fräna rubriker genom att använda hans namn förstås, ”Ilskan mot Ernst Kirchsteiger – efter upptäckten om bygget” skriver Expressen, ”Grannarnas vrede mot Ernst” säger Nöjesbladet. Då det under flera perioder har varit en hel del hets som riktats personligen mot Ernst kan jag med handen på hjärtat verkligen säga att jag är imponerad över hur han orkar fortsätta med det här, ett glatt program med en byggsten att inspirera, när man får sånt här kastat i ansiktet gång på gång.

Hela den här historien gör ju att jag personligen är evigt tacksam över att det inte är jag som fått chansen att göra någonting liknande, med tanke på hur mycket vansinniga kommentarer och upprörda människor jag lyckats dra på mig bara genom att måla om (i min mening) rätt tradiga möblemang både med och utan trista fanérskador genom åren. Som sagt, folk idag kan bli förtvivlade över ingenting. Att någon ens blir minsta förskräckt eller till och med personligen tar illa vid sig över en ommålad möbel – släktklenod eller inte – är för mig helt ofattbart. Vad man gör med sina egna förvärvade möbler och prylar måste väl ändå någonstans få bli helt upp till var man själv och jag tycker att andra kan låta gör-det-självaren få behålla sin skaparglädje även om man tycker att personen i fråga har gjort sig skyldig till någon slags målarterror.

Jag har kommit på mig själv i vissa videos och andra inlägg på internet att starta hela presentationen med att be om ursäkt om följande skulle sticka någon i ögonen och bara det i sig är ju så snett, så ska det aldrig behöva vara. Om nu människor inte kan ge fanken i att känna sig kränkta för minsta lilla så får väl så vara, men jag uppmanar ändå alla att scrolla vidare och inte ödsla någon vidare energi på det. Det skulle helt klart vara en Win-win för alla oavsett vilken sida av målerierna man står på.

blogg-kritikenmotsommarmedernst.png

Nåväl, åter till ämnet jag faktiskt tänkte skriva om i det här inlägget… Jag läste lite gamla artiklar om att det skulle ha varit fuskbygge och halvfärdiga byggen från  tidigare säsonger varpå husägare själva gått ut i media och försvarat programmet och sagt att ‘så är det inte alls’. Detta ihop med att vi alla någonstans vet hur vinklad en skriven text eller ett reportage kan vara , en och annan journalist med tveksam moral har säkerligen slunkit (/slinkit/slankt/slinkt?) förbi och hoppat på bråktåget för att nå så höga läsarsiffror som möjligt, är det möjligt att man inte ska ta skriverierna på alltför stort allvar heller, kanske?

logo-sommarmedernst2018-3.png

I Allas.se kan man läsa en utav alla artiklar kring förargelserna, där står det bland annat att grannarna kallar projektet för ett ”kortsiktigt marknadsföringsjippo”. Nog för att kommunen hade en tanke om att byn kunde få stå i rampljuset en stund i samband med programmet, men kortsiktigt vet jag inte om jag skulle hålla med om att det är. Den gamla kvarnen blir väl omhändertagen utav riktigt duktiga personer samtidigt som de på plats är mycket medvetna om att man ska vara rädd om gamla kulturhus.

Varför, egentligen, skulle det vara så fel att ge den gamla kvarnen ett litet ansiktslyft? Att göra små uppdateringar som ger många människor möjlighet att njuta och ta del av den vackra platsen? En liten uppgradering – och om jag ska säga det själv blir kvarnen mycket smakfullt inredd genom härligt hantverk och det passar definitivt ihop med miljön både in- och utvändigt. Ingenting fel i det tänker jag?

logo-sommarmedernst2018-20.png

– Mina förfäder byggde den här kvarnen och vi hade hoppats på att kommunen skulle bevara byggnaden och rusta upp den till ett museum eller någonting. I stället säljer man ut hela kvarnen till ett något slags marknadsföringsjippo utan att informera oss.

Källa: www.expressen.se

Kvarnen har inte varit i drift sedan 1939, men ingen tillfredsställande underhållning har gjorts under flera decennier (lansposten.se) vilket jag tycker är ytterligare ett argument för att kritiken är på tok för hård. Att låta någonting så vackert förfalla kan ju omöjligtvis kännas som ett alternativ att föredra framför att ett drivet och brinnande team gör sitt yttersta för att skapa en plats där många människor kan vistas och trivas kring år efter år. Att vidare läsa att det skulle vara en ”kulturell våldtäkt” håller jag inte heller med om eftersom att den sedan tidigare inte var komplett (kvarnutrustningen var sedan innan utriven) och den omfattades inte av byggnadskulturskydd.

sommarmedernst2018-2

Inget museum har byggts under de närmare 80 åren kvarnen stått ur bruk (alltså, nästan ett sekel – förstår man ens hur lång tid det egentligen är?), och allas önskemål kan ju aldrig uppfyllas helt. Det är helt omöjligt vad det än må handla om. Ingenting har gjorts utan samråd med kommunen och allting har gått riktigt till, så jag kan inte för mitt liv förstå varför man ska lägga så mycket energi på att vara renodlat negativ? Varför kan vi alla inte bara koppla händer och i kör tjoa ”Hakuna matata” i trallvänlig melodi.

logo-sommarmedernst2018-4.png

I dagens läge kan man göra någon tillräckligt upprörd för att svartmålas överallt på sociala medier och i olika grupper av människor för att man använder fel sida av toapappret när man torkar sig. Lite så känns det ju faktiskt ibland. Eller lite och lite – snarare; precis så känner jag ibland. Heter det ‘Kex’ eller ‘Chex’ är ju ett original för sig, vem behöver bry sig om i vilken ordning man lägger ost och marmelad, om jag väljer att ta en gammal Josef Frank-stol i perfekt skick, såga isär den och låta den agera kryddhylla i mitt kök (i en ny härlig, blå skepnad) eller om jag kör lite fräsig decoupage över ett helt gammalt vitrinskåp av Svante Skogh.
Nu menade jag väl kanske egentligen inte att dra paralleller mellan skithuspapper och väderkvarnen i Kånsta (även om jag nu inte kan låta bli att fnissa lite för mig själv här – så tokigt det kan bli!), men i skrivande stund fann jag inget bättre, mer beskrivande vis att uttrycka mig på. Jag hoppas bara att jag hinner få upp min påse popcorn innan det är dags för någon att känna sig kränkt igen. Jag vill få fram poängen om att det är så otroligt synd, och ofta väldigt onödigt att hetsa över negativa bitar – vilket har blivit lite av en grej idag. Så mycket negativitet sprids omkring överallt och oavsett vad statusuppdateringar eller bilder visar eller handlar om så ser man så mycket arga människor bland kommentarerna. Det kan ju få vem som helst att tappa gnistan. Inredningsprogrammet (som för övrigt precis i dagarna börjar sändas på TV4) är ju menat att inspirera, ge människor modet att fixa och dona i sina egna hem. Varför kan man inte vara glad över att den gamla kvarnen inte istället bara låter förfallas och dessutom ta ett glädjeskutt över att det är kompetenta personer som har tagit sig an den?

sommarmedernst2018-5.png

blogg-peace

Med det här vågar jag vägra be om ursäkt (kanske att jag kommer få äta upp det i efterhand, men då får det minsann vara så). Det är precis så här jag känner och jag kommer säkerligen både få medhåll och raka motsatsen.

Jag hoppas alla får en fortsatt härlig dag och att den fantastiska sommaren håller i sig riktigt länge i år!

Om du inte vill missa några utav mina framtida hittepå’n och inlägg här på bloggen knappar du bara in din e-post här i kolumnen till höger (surfar du via mobilen är det nästan längst ner på sidan), så kommer du få ett mail varje gång ett nytt inlägg publicerats! 

Projekt och events

Första veckan – Sommar med Ernst 2018

Jag påbörjar det här inlägget på hotellets uteplats med en kopp nybryggt kaffe i morgonsolen. Det är dags för sista dagen den här veckan – som har varit minst sagt intensiv, samtidigt helt fantastisk!

Först och främst vill jag bara klämma in att det är otroligt kul att få vara med här och se hela projektet växa fram. Någonting som från början bara var ett skal och en vision börjar ta fin form och en plats där man kan bo, leva och tillsammans med vänner skapa minnen för resten av livet. Ernst har ju verkligen ett öga för hur man kan lyfta fram en dammig vrå till att bli en inbjudande miljö att verkligen trivas i!

ernst-26

Jag frågade honom om han ser på direkten vad han skulle vilja göra med platser som den här när han besöker dem, han skiner liksom upp av frågan (jag antar att han har fått samma fråga ett tusental gånger tidigare – minst) och blickar ut över platsen vi arbetar på. Han berättar att han nästan omgående börjar hallucinera och drömma sig bort med tankar och idéer för hur man kan skapa utifrån grunden. Jag känner väl igen mig men kunde inte uttryckt det bättre själv! Jag vet precis vad han menar.

ernst-22

ernst-16

Överlag har vi haft kalasväder den här veckan, 20 grader+ och strålande solsken, men i förrgår small det till ordentligt! Jag är inte den som i vanliga fall är rädd för åska och oväder, men det här vart faktiskt riktigt otrevligt om jag ska vara helt ärlig. Det mullrade högt och länge, regnet öste ner som om himlen var på väg att lösas upp och vid ett par tillfällen blixtrade det till och small nästan precis samtidigt – det måste slagit ner hemskt nära(?). Vi hade inget direkt annat val än att stå under tak och vänta ut ovädret; två sekunder utanför tak och man hann bli blöt ända in på huden av allt regn. Vi alla stod inuti kvarnen när jag fick en sån däringa riktig obehagskänsla (eftersom att blixt och dunder var så jättenära) och kom att tänka på -”Hur hög är den här kvarnen egentligen?”. Jag fick som svar att toppen på den är högsta punkten i närområdet och jag tyckte att vi allihopa skulle söka regnskydd någonstans där blixten inte skulle vilja söka sig i första hand, haha. Så, vi alla sprang över till vårt mat-och-fika-tält och stod där och tryckte en stund istället. Nu så här i efterhand kan jag inte annat än småskratta lite för mig själv när jag tänker på det, sicket jädrans väder alltså!

När det väl blev en lucka (så gott som i alla fall) med regn och blixtrar passade vi alla på att springa till bilarna och åka tillbaka till hotellet för att fortsätta arbetet dagen efter istället.

ernst-25

Jag måste säga att arbetet går verkligen undan! Det händer saker precis hela tiden, i varje hörn av platsen och alla är jätteduktiga inom sina områden. Det är så kul att se hur duktiga människor arbetar med sådant de tycker är roligt, allting blir så himla bra!

ernst-23

Varje kväll har jag – efter en lång dusch med flera omgångar tvålande och skrubbande – startat igång datorn för att varva ner en stund framför en film. Och varje kväll har jag stenslocknat inom loppet av bara ett par minuter. Jag har varit helt slut! Kanske inte ens somnat, utan snarare däckat om kvällarna den här veckan! Jag har nog inte sovit så gott på länge.

Kvällsduscharna har ju helt klart varit ett projekt i sig. Vattnet har i flera tvålomgångar runnit ner i brunnen helt svart, jag har fått skrubba nagelband och ben i omgångar för att bli helt ren (eller ja, så ren det gått) – precis som det var i småskolan när man vart och rullat sig i en geggig sandlåda hela eftermiddagarna, haha! Härligt!

ernst-19

Första veckan över lag har gått bra! I alla fall om man frågar mig. Jag tror att de är nöjda med mig på plats också, ingen har sagt någonting annat, så jag vågar vara så fräck att påstå det i alla fall! Inga större snedsteg från min sida, en och annan vanlig snubbel här och var, ingenting märkvärdigt. En utav dagarna spillde jag kaffe rätt i armhålan och fick gå runt resten utav dagen med att se ut som att jag hade världens svettlök under ena armen. Men det är sånt man får bjuda på om man är jag.

ernst-18

Så här har jag suttit varje morgon, i grönt gräs med nybryggt kaffe, lyssnat till fågelkvitter, skratt från teamet och njutit av den vackra omgivningen! Vem hade inte trivts med det?!

Jag filmar lite här och var också för att kunna skrapa ihop till en vlogg (video-blogg) som så småningom kommer dyka upp på min Youtube-kanal. Så för att inte missa den kan du redan nu skutta in och följa kanalen där också – jag har mängder av tips, DIY och Steg-för-steg instruktioner för kul saker man kan göra i hemmet! För att få notiser därifrån varje gång en ny video dyker upp måste du klicka på symbolen som ser ut som en klocka.

ernst-27
Väl på tåget hem säger jag hejdå för den här gången. Nu ska jag ta två dagar utan någonting särskilt att göra innan jag på Onsdag åker tillbaka till arbetet ute till havs. Hoppas ni alla haft en underbar helg!

Och om du inte vill missa någonting härifrån bloggen kan du bara skriva i din e-post här i kolumnen högst upp till höger så kommer du få ett mail varje gång ett nytt inlägg dyker upp!

 

Projekt och events

Första dagen för mig på Sommar med Ernst

02:42

Jag vaknar till. En överhängande känsla av att jag försovit mig ger mig panik. Jag tittar på klockan. Usch nej, det är lite för tidigt ännu. Jag behöver inte gå upp, men samtidigt är jag ganska pigg. Borde jag kanske gå upp redan nu trots att det är ytterligare trekvart innan väckarklockan ringer, jag vet ju med mig att jag kommer gå tillbaka och bli sådär overkligt trött (läs zombie) om jag somnar om nu och istället vaknar upp till alarmet. Vid närmare eftertanke, näh. 48 minuter är ändå 48 minuter.

03:30

Vad händer?! Klockan ringer. F-n. Jag vill ingenting hellre än att snooza åtminstone 4 timmar till. Morgonkalufsen står åt alla håll. Som den där zombien jag visste att jag skulle vakna om som reser jag mig ur sängen, kliar mig i huvudet och sätter fart mot köket, jag behöver kaffe och jag behöver det nu.

03:46

Ja, idag är det allra första dagen för mig, klockan är nu i skrivande stund inte ens 04:00 på morgonen och jag har gått upp för att göra mig lite i ordning och därefter ta tåget mot inspelningsplatsen. Magen liksom vrider sig hela den, jag är så nervös. I tre dagar har jag gått och känt mig stressad och nervös, men samtidigt spänd, längtande och förväntansfull. Stundvis har nervositeten tagit överhand och jag har nästan känt en stor ånger – vad har jag gjort?! Kommer jag ens klara av det här, kommer jag klanta till allting? Tänk om jag inte kan? Oro för vad jag skulle kunna ställa till med. Självkänslan sjunker och jag känner att det vanliga ‘Go:et’ jag brukar köra på med trappas ner väsentligt. Det är så typiskt mig att hoppa på olika projekt utan att ge det en endaste eftertanke (eller, innantanke?).

04:07

Nej, vet jag vad, det måste finnas en anledning till varför de ville ge just mig den här chansen! De har tyckt om mina tidigare hittepån och det måste ju ändå betyda någonting? Vilket äventyr det här kommer bli! På riktigt – vilken chans! Jag ska verkligen ta till vara på den här möjligheten, visa vad jag går för och bara slappna av, lyssna på min magkänsla. Jag kan det här!

04:16

Satan. Jag ångrar mig. Jag har ingen aning om hur sådana här saker går till?! Vad har jag gjort? En kopp kaffe till, det kanske hjälper.

04:28

Äsch, vad är det värsta som kan hända, egentligen? Så mycket kan jag väl ändå inte hinna ställa till med under några dagar? Det här kommer jag fixa – och det med bravur! Tjoho!

04:39

Åh nej. Nu går tåget om bara en timma. Panik! Jag vill inte, jag vill inte, jag vill inte. Impulskontroll Lina, impulskontroll. När ska jag lära mig att inte försätta mig i situationer som de här?! Kunde jag inte bara kastat ur mig ett ödmjukt men bestämt ‘Tack, men nej tack’ och stannat kvar på välkänd mark den här sommaren? Avslappnat, inga bekymmer.

04:50

Bekymmer? Vadå bekymmer?! Pyttsan heller! Jag älskar utmaningar! Jag packar det sista i väskan och går mot ytterdörren, snart går spårvagnen ner mot stan!

04:51

Jag älskar inte utmaningar. Inte alls, faktiskt. Inte just nu i vilket fall som helst.

04:52

Wieehoo! Snart är det dags!

04:53

Fan. Snart är det dags!

04:55

Jo, men det här kommer bli kul. Faktiskt, hur roligt som helst! Dags att gå till spårvagnen, snart smäller det!

05:09

Vilket ben ska jag stå på?!

05:10

Jag älskar äventyr! Nu kör vi!

ernst-10

05:40

Tåget lämnar perrongen i Göteborg. Nu känns allting mycket bättre. Jösses vilken våg av olika känslor det vart över hela morgonen, jag kan inte minnas att jag någonsin vart så nervös tidigare?! Jo, det har jag väl helt säkert – även om det kanske inte alltid verkar så, så är jag en ganska harig person egentligen. Jag blir lätt orolig och diverse känslor svämmar mer än ofta över (både bra och dåliga känslor). Ibland har jag lätt att skaka av mig dem, ibland inte.

Väl på tåget är det ganska lugnt. Allting känns kul och jag är inte särskilt trött längre. Det bådar ju gott.

ernst-3.png

08:20

Ungefär nu är tåget framme och en tjej vid namn Julia hämtar upp mig vid tågstationen. Tillsammans åker vi iväg till inspelningsplatsen och väl på plats skakar jag hand med resten av teamet som redan är på plats. Fåglarna kvittrar, solen skiner. Kan det egentligen vara bättre?! Efter bara en liten stund anländer Ernst i egen hög person till platsen. Det första jag lägger märke till (en detalj som är minst sagt svår att undvika, haha) är att – han ser lång ut på TV men – jösses(!) vilken lång karl! Vi skakar hand och jag klämmer ur mig ett pipigt ”Lina” samtidigt som jag tittar upp, som mot en hög bergstopp. ”Ernst, Ernst heter jag” säger han och ler. Ja, det var Ernst det. Så nu kan jag klicka i den rutan på min Bucket-list. Jag har träffat Ernst Kirschsteiger. Så det så!

ernst-11.png

Dagens Lina

Ja, det är ju inget riktigt äventyr utan en ‘Dagens Lina’, en och annan incident som man egentligen allra helst hade velat undvika – om man hade kunnat välja själv vill säga.

Jag tänkte att be om en barfota-selfie ihop med idolen inte var på sin plats det allra första, så det har fått vänta. Däremot fick jag till att trampa ena foten rakt ner i en ganska djup pöl med gödsel någonstans under de första minutrarna på plats. Rätt ner, och ljudet när jag drog upp foten (med ett helt säkert väldigt förvånat, kanske till och med rentav chockat ansiktsuttryck) var som en sugklocka. SCHMOCK! Jag hann knappt dit innan en sådan sak hände. Men, efter 30 år med mig själv vet jag ju hur det brukar vara, så jag blev inte det minsta förvånad alls. Jag snarare tänkte ”Jaha, ja men det kunde jag ju gett mig f*n på”! Och än en gång vart jag glad att jag arbetar bakom kameran och inte ska vara med i TV. Men mest glad var jag över att det inte skedde i samband med den där efterlängtade barfota-selfien jag tänkt roffa åt mig någon gång under sommaren här. (Man ska alltid välja den positiva sidan av saker och ting)!

ernst-9.png

Första dagen över lag

Teamet som arbetar med det här projektet verkar vara helt fantastiska hela bunten! Vilket gäng! Och jag är så glad att jag får spendera så mycket tid ihop med dem den här sommaren. Det märks att alla vill vara här. De tycker att det här är roligt – och det gör ju så himla mycket. Alla hjälper varandra och ser till så att alla har det bra, man hugger i där det behövs liksom, oavsett egentlig arbetsuppgift. Snacka om team-work!

Jag dök rätt in i arbetet på plats, fick en snabb rundtur och sedan var det bara att dra igång – precis så som det ska vara. Mycket hårt arbete, många trådar som ska knytas samman i ett sånt här projekt, många pusselbitar som ska falla på precis rätt plats. En utav de härliga damerna som arbetar här drog till med ett leende när jag var som allra mest svettig och sa att ”Ja, det är inte alltid ett särskilt glamoröst arbete det här!” Jag log tillbaka och berättade att jag inte är en särskilt glamorös person över lag, så det här passar mig alldeles utmärkt! Och så är det ju, jag har definitivt ingenting emot gegga, färgstänk eller jord under naglarna. Det är bara kul!

ernst-4.png

Linas bästa tips, Projekt och events

Lindholmen Street Design Market

Det har surrats en hel del häromkring i krokarna om den nya Designmarknaden här i Göteborg. Både genom en rad olika bloggar, GP och andra tidningar har det börjat byggas upp ett rykte om Göteborgs numera skönaste Lördags-häng. Det är med de orden de själva marknadsför sig och jag var faktiskt där i Lördags och fick det bekräftat! Jag menar, vad kan vara bättre än god mat från världens alla hörn, lite bubbel och en hantverksmarknad – allt under ett och samma tak!

4-lindholmen
Mina tavlor har sedan en tid hängt i lokalerna och om jag får säga det själv gör de sig verkligen bra mot den rustika miljön som bevarats i den gigantiska gamla industrilokalen!

Lindholmens Street Design Market hade premiär i Februari i år, när den gifte sig med Lindholmens Street Food Market. Det var en tjej vid namn Stina som kom upp med den helt briljanta idén att en marknad med hantverk skulle passa som handen i handsken varje Lördag när lokalen fylls med bland annat Food Trucks både inne och ute. Och jag kan ju definitivt inte annat än hålla med henne om det. Atmosfären är helt otrolig!

Detta bildspel kräver JavaScript.

2-lindholmenDen 5 Maj, alltså, om bara ett par dagar, har jag bokat in att vara på plats under marknaden. Mina tavlor hänger redan på plats lite varstans i hela lokalen, utöver dem kommer jag ha med mig posters – både som original och tryckta versioner – lite postershängare och småprylar med mina motiv på. Jag är i ärlighetens namn riktigt nervös inför den här dagen, men det kommer bli hur kul som helst, det är jag helt säker på!

lindholmen-20
Stina är hjärnan bakom Lindholmens Street Design Market. När hon inte är på plats och gör Lördagarna till succée på Lindholmen arbetar hon med sina egna designs på smycken – https://www.youaresuaisuai.com
lindholmen-21
Och här har vi goa glada Liina! Hon är på plats varje Lördag, också för att se till så att den härliga energin på marknaden håller fanan högt – som klippt och skuren för den uppgiften om man frågar mig!

hemsidan kan du se – åtminstone en del av – de som ställer ut och har ställt ut sina verk på marknaden under våren och nyligen kom även den fantastiska nyheten om att marknaden kommer fortlöpa även under hösten. Kanske att detta kan bli Göteborgs nya stolthet under Lördagar helt och hållet? Jag håller i alla fall tummarna hårt för det!

lindholmen-41
Bild från http://www.lindholmenstreetdesignmarket.se

Det är ingen hemlighet att en utav mina största svagheter här i livet är tatueringar. Så jag blev väldigt glatt överraskad när jag traskade omkring bland alla glada människor på marknaden när jag såg att det i ena änden satt en duktig tatuerare som tog emot mindre Drop-in-jobb under dagen! Så otippat – och så härligt spontant! Lycka!

Till vardags sitter den här herrn på Hängmattans Tatuering på Kaptensgatan i Majorna, Göteborg.

Vill du boka plats och ställa ut på marknaden? Det kan du göra snabbt och enkelt här.

Projekt och events

I år är jag en del i teamet för ‘Sommar med Ernst’!

Underbara, underbara Sommar med Ernst! I år firas det 10-års jubileum för TV4’s program ‘Sommar med Ernst’ och jag hoppas verkligen att det även kommer ett 20-års jubileum i framtiden också. Jag är ju en utav de som sitter bänkade utan att blinka varje gång en ny episod dyker upp i TV-rutan! Varje avsnitt är ju fyllt av så mycket glädje och inspiration – och intet att förglömma: alla mysiga citat vi alla känner så väl till.

Detta bildspel kräver JavaScript.

brandnewcontent.pngOch nu får jag äntligen dela med mig av en helt galen sak – jag kommer vara med i arbetet med inspelningarna för årets program! Jag kan inte riktigt förstå att det faktiskt är sant. JAG(?)! Programmet sänds på TV4 och redan nu är inspelningarna i full gång, företaget som har projektet på sitt bord heter Brand New Content och det är alltså dem jag kommer arbeta åt under sommaren.

Så, vad ska lilla jag göra där? Jo, jag kommer att fixa och dona med inredning, hjälpa till lite överallt där det behövs – och jag kan ju bara hålla tummarna för att man även hinner med att strosa barfota i gräset ihop med Ernst i egen hög person vid åtminstone något tillfälle, haha!

Det här är nog det mest spännande jag har varit med om (eller snarare, kommer vara med om – jag har inte börjat riktigt ännu) och jag ser verkligen fram emot den här sommaren. Vilket äventyr!

ernst-9.jpg
Klicka på bilden för att komma till källan.

Kan någonting den här mannen tar sig an misslyckas? Ytterst tveksamt. Allt som görs i programmet är ju bara helt fantastiskt, och att få vara en del av teamet, en del av arbetet, det känns fortfarande overkligt. Snart drar jag iväg till årets projekt och startar uppdraget, vi får se om jag förstår att det är på riktigt väl på plats!

Och, som många utav er redan har förstått, är jag en ganska klumpig individ (för att uttrycka sig fint), så jag ber till en högre makt att jag inte gör någonting dumt under de här kommande månaderna. Eller, dumt och dumt – konstigt är nog ett bättre ordval. Det är ju lite typiskt mig annars, att snubbla stillastående till exempel. Tappa någonting, eller skratta lite för högt. Ibland pratar jag också lite för mycket när jag blir nervös, eller drar ett och annat långsökt skämt. Sådär så man i efterhand tänker för sig själv ”Att man alltid ska behöva skämmas”! – Någon som känner igen sig?

blogg-ernst-1.jpg
Klicka på bilden för att komma till källan.

I skrivande stund sitter jag här, med den perfekta blandningen av nervositet, längtan och förväntan. Sådär pirrigt, lyckligt. Jag är glad för den här chansen, för den här erfarenheten! Det kommer bli super det här, det vet jag. Det är verkligen en möjlighet, jag har bevisat för mig själv att hårt slit till sist lönar sig – allting är klart värt det och det känns som en enorm seger. Så mycket dalar och toppar jag har nått, så många magplask och så många minor jag gått på under tiden jag har pysslat med både butik, Youtube och annat under de senaste åren – det har lett mig till det här.

Med det sagt menar jag inte att inredningen och allt arbete kring den på något vis har varit pest och pina – även om dagar med de känslorna såklart har kikat fram runt ett hörn emellanåt – men stundvis har det varit hårt. Men det är också så det ska vara. Hur kul hade det varit utan utmaningar? Det är med utmaningar vi tillåts växa och utvecklas!


Här har ni mig, min Youtube-kanal och lite om vad jag pysslar med där!

Vad har ni för sommarplaner? Har ni någonting särskilt ni önskar hinna med, någonting i trädgården att pyssla med eller kanske något särskilt renoveringsprojekt att avsluta?

 

Projekt och events

Lindholmens Street Design Market, Göteborg

Idag är det premiär för Lindholmens Street Design Market här i Göteborg – och mina tavlor hänger lite här och var, överallt i lokalen! Det var helt galet att se dem i den lokalen måste jag säga, det känns nästan lite overkligt om jag ska vara helt ärlig. Overkligt, men otroligt kul!

Om du inte har något bättre för dig (och vad skulle egentligen ens kunna vara bättre?!) så ta dig till Anders Carlssons Gata 2 i Göteborg och njut av både Food-trucks, mingel och hela 18 utställare på Design-marknaden! Hantverk när det är som bäst, verkligen. Designmarknaden ligger i samma lokal som Street Food-marknaden, hur härligt är inte det?!

Igår kväll var jag alltså iväg och hängde upp mängder av damer, Chalkpaintings, som (en del av er redan vet) är målade på återbrukade ramar. Ibland byter jag ut canvasen helt till en noga utvald ny canvas av förstärkt linne. En del utav tavlorna har jag använt den befintliga canvasen för att ta tillvara på den struktur och det befintliga motivet – lite beroende på vilket humör jag är på och tavlans skick från början.

När jag packade in tavlorna i bilen blev den nästan proppfull. Jag valde att inte ta med mig alla mina tavlor för att jag tänkte att Det blir nog alldeles för många. Men ack så fel jag hade, lokalen verkligen slukade upp tavlorna och jag hade med lätthet kunnat ta med mig ännu fler. Så tokigt det kan bli med ögonmåttet ibland, haha.
Men mina verk fick i alla fall riktigt härliga platser i den grymma lokalen, och de passar verkligen in där – i alla fall om du frågar mig.

Så här skriver Lindholmen Street Food Market på sin hemsida;

1 april, 2017, öppnade Lindholmen Street Food Market dörrarna för första gången! Vi hade räknat högt, tänkte vi, max 800 besökare. Jodå, det blev 3000 besökare under sex timmar och vi var överväldigade av KÄRLEK! Vi var alltså inte ensamma om att längta efter en permanent streetfood market i Göteborg!
Vår enda målsättning är att skapa det skönaste lördagshänget för alla genom att erbjuda ett stort & varierande utbud av olika restauranger & bryggerier.

När jag kom in i den där lokalen första gången blev jag helt till mig. Vilket ställe! Mina inredningstokiga hjärnceller tog ett par höga skutt kan jag lova, takhöjden, järnbalkarna, de gamla tegeldetaljerna – ALLT är helt fantastiskt. Tänk om man en dag, i framtiden, skulle få lägga vantarna på ett sådant ställe och faktiskt göra om det till någonting att leva och bo i?

Vidare har jag en del planer på ytterligare en serie tavlor jag tänkte börja med snart. En lite ‘stiligare’ version av mina tidigare tavlor, men lika galna ändå. Något mer nedtonat färgmässigt men ändå något vridna motiv. Hmm, ja, jag tror att det kommer bli bra!

Vad ska du hitta på idag?