Linas bästa tips, Småbarnsliv och allt vad det innebär

Supermysiga bebiskläder! I samarbete med Polarn o Pyret.

20191113-16

Hur, alldeles, overkligt söt var inte den här dressen då?! En turkos nalledräkt som dessutom är rätt praktisk uppepå den tokfina designen.

Jag var lite nervös när jag klickade hem den här då jag inte riktigt visste hur materialet skulle kännas mot hans känsliga lilla hud, men det visade sig att den var riktigt mjuk och gosig – nästan så jag skulle vilja ha en precis likadan till mig själv, haha!

20191113-9

Den är ganska tjock i materialet så den blir snabbt ganska varm, kanske inte är ett plagg att ha på inomhus i en varm lägenhet. Har man det lite kyligare hemma funkar det ju ändå – och ska man ut i kylan kan man ju bara trä på något plagg under och vika över muddarna i ärmen; då blir det nämligen heltäckande små vantar som ser ut som björntassar! Både praktiskt och ännu sötare tycker jag! Jag smälter ju när han ligger och bufflar runt och ska käka upp de där tassarna här i soffan, haha!

20191113-14

Som ni kanske ser valde jag större storlek än han har just precis nu, men jag har märkt att det definitivt inte finns anledning att köpa nya kläder till lilla C som passar exakt nu (då växer han ur dem på en vecka och de hinner användas bara en endaste gång), så på bilderna har han strl 74, haha.  Lite lång i ärmarna, men snart kommer de sitta som ett smäck!

20191113-25

Ihop med den turkosa nalledressen klickade jag hem den här supergulliga omlottbodyn. Även den är i lite tjockare material (supermjuk och go) så den blir lite varmare nu när solen går ner så tidigt om dygnen.

20191113-21

Igelkotten är gjord i något annat mjukistyg och fastsydd med täta sömmar. Så himla gullig! Samma mjuka tyg sitter på armbågar och knän – det tror jag är ganska gott för hans lilla kropp när han ligger och rullar på mage (eller om han kanske till och med skulle börja försöka ta sig fram- eller bakåt?!).

20191113-24

Jag gillar verkligen Polarn o Pyret, de har så galet mycket fina kläder och de verkar vara riktigt bra i storlekarna med, tycker jag. En del saker är ju annars väldigt smalt eller kort, eller väldigt långt i ärmar, till exempel. Men deras kläder tycker jag känns bra! De här två plaggen kommer jag kunna ha en stund nu i alla fall, hoppas jag. Han växer ju som en dåre!

Ni kan hålla lite utkik här på bloggen, jag har precis ingått ett samarbete med bland annat Polarn o Pyret, så det kommer dyka upp lite rabatter och annat här i framtiden! På min instagram kommer jag tipsa en del om olika produkter både härifrån och från andra företag!

affiliate

Hemma hos Lina, Småbarnsliv och allt vad det innebär

Flyttdagen – en mardröm!

Dagen börjar kl 02:30 för min del, det är då lilla C bestämmer sig för att det är dags för mamma ska gå upp… men vad gör det när man möts av det bredaste leendet, ett och annat glädjetjut och lite snackis när han får syn på mitt trötta nylle! Den känslan är faktiskt helt oslagbar, på riktigt. Vilken underbar liten människa han är, lilla C.

colin 1.jpgKlicka här för att komma till helt fantastiska baby- och barnkläder!

Jag började mitt dygn med att ta mig en liten snackis-stund med C, ge honom lite mat och kärlek och efter ett tag somnade han om bredvid mig i sitt lilla babynest. Eftersom att jag redan vaknat till liv var det ingen idé för mig att försöka somna om, så jag satte helt enkelt igång med att fixa och dona inför det sista innan flyttgubbarna skulle anlända. Eftersom att pappa K var iväg på jobb (han är borta en vecka i stöten) hade vi beställt både pack, flytt, flyttstäd och uppackning. Hur smidigt som helst – om det hade fungerat som man skulle kunna förvänta sig, haha.

Jag mötte upp flytt- och packgubbarna (och gumman) i lägenheten, förklarade en del, gav dem info och upprepade det som jag och firman egentligen redan kommit överens om – att allting ska packas ner och flyttas med, inklusive förrådet. Det allra viktigaste för mig var att allting i köket skulle packas upp i nya lägenheten och att alla lådor med bebis-prylar var uppmärkta och lättillgängliga för mig när de var färdiga. Resten kunde jag ta hand om själv tänkte jag. Jag förutsatte att de fått en arbetsbeskrivning och försökte trycka undan mitt enorma kontrollbehov, lämnade nycklarna, packade hund och bebis i bilen och for iväg på andra ärenden under dagen.

flytt-18.jpg

Första stoppen var frukost hemma hos mina föräldrar. Efter ett par timmar damp första varningstecknet upp i telefonen. En utav de som arbetade med att packa och frakta prylar ringde upp mig och ville ha bekräftat att soffan skulle slängas. Jag blev lite chockad och klämde ur mig att ‘Nej, den behåller jag faktiskt gärna’, haha! Han upprepade frågan flera gånger men jag sa varje gång att jag inte vet vartifrån han fått det – soffan ska behållas.
– ‘Du har en stor soffa här ju’.
– ‘Ja, jag är medveten om det, men den behåller jag hemskt gärna’.
Kanske att det blivit något missförstånd då jag sagt att den stora sovrumsmattan skulle kastas? Jag vet inte. Men soffan, den skulle i alla fall vara kvar.

När vi la på luren kände jag mig lite illa till mods, men hoppades ändå att de någonstans förstått vad jag sagt så att ingen soffa kastades bort!

I vilket fall som helst… dagen gick och jag fick flera samtal där man undrade om både det ena och andra, ingenting konstigt med det egentligen, jag försökte intala mig själv att det ju är bättre att de frågar en gång för mycket än en gång för lite. På så vis försökte jag lugna min dåliga magkänsla och fortsätta min dag.

Omkring 17:30 på kvällen får jag ett sista samtal och de meddelar att allting är färdigt. Jösses så skönt, tänkte jag! Jag var redan i Göteborg så det tog inte särskilt lång tid för mig att ta mig till lägenheten. Väl i lägenheten fick jag en chock. Jag trodde inte mina ögon. Det var det värsta jag någonsin sett – och då såg jag inte särskilt mycket ändå (inga lampor och höstens mörker hade redan hunnit breda ut sig över hela staden). Trött och frusen var jag väldigt nära bristningsgränsen när jag gick runt, lös med min mobilkamera för att försöka hitta bebissakerna – de syntes inte till någonstans – och när jag försökte kika ner i ett par kartonger såg jag att prylar var packade i en salig röra. Ingen struktur eller tanke över huvud taget. Badrumsprylar och böcker låg kastat över systemkameror. Jag insåg ganska snabbt att jag kunde glömma att hitta några saker till C, så jag kunde klara mig i alla fall till dagen efter. Kyl, frys och köksskåp ekade tomma (ingen uppackning var gjord över huvud taget) och det stod inga kassar med mat någonstans heller så utan så mycket som en droppe mjölk hemma insåg jag att det inte skulle fungera att stanna i lägenheten över natten ändå. (Dessutom var soffan, som jag tänkt sova i ett par dagar innan den nyinköpta sängen levererats, belamrad av jag vet inte hur mycket saker och det fanns knappt en millimeter golvyta kvar pga bedrövlig planering så jag kunde inte plocka undan och göra i ordning en hörna att sova i heller)…

Jag skickade ett par uppgivna meddelanden till min mor, någon bild och sådär, och jag fick svaret tillbaka att ‘Packa dina små och kom hit’. Ja, så fick det bli. Det vart bara att vända på klacken och åka dit. Där sov vi gott och fick frukost serverad morgonen efter. Jag fick veta att mina föräldrar tagit dagen efter ledigt när de fått se bilderna på lägenheten, och de följde istället med mig och hjälpte mig röja bort det värsta! Jösses kan jag säga. Det är nog det enda ordet jag kan komma på just nu. Jösses i hela min låda!

Detta bildspel kräver JavaScript.

Vi började med att försöka få struktur på allting, öppna upp, skriva upp innehåll och stapla lådorna. Få lite golvyta att jobba på. Ställa möblerna någorlunda på sin plats.
Den ena lådan var värre än den andra och efter varje låda mitt nylle damp ner i tänkte jag för mig själv att ‘Ja, nu kan det ju inte bli mycket värre i alla fall’. Men joho då! Allting var fullständig kaos och jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta, haha!

Men, tack vare mina föräldrar fick jag såpass ordning att jag kunde sköta resten själv! Och det gjorde jag, minsann. Nu har jag så gott som packat upp allting, fått det mysigt och känner att jag kan koppla av i soffan. Allting på mindre än en vecka (ville överraska pappa K när han kom hem från jobbet – och det visade sig vara väldigt uppskattat).

flytt-20.png
Jag trodde först att de glömt ta med sig maten, ringde firman och talade om det (vilket ju kändes konstigt eftersom de skulle flyttstäda med). Men, det visade sig åtminstone att maten hade packats ner och tagits med…

Jag kan säga att utan mina helt fantastiska föräldrar hade jag förmodligen bara satt mig ner i ett hörn och grinat rätt ut! Jag är så otroligt tacksam över all hjälp jag fick av dem (och alltid får, faktiskt). De är så himla, himla bäst!

Jag ringde och pratade med ägaren för firman vi anlitat men först var han inte särskilt tillmötesgående. Det hade kanske sina orsaker, vad vet jag. Däremot, när jag skickade bilder på deras arbete, la han sig mer eller mindre platt på backen. Då kände jag ändå att han ville lösa problemet och han talade om för mig att han skämdes ner i skorna och förstod inte alls varför det blivit som det blivit. Han lät genuint chockad och otroligt besviken på sin personal. Vilket jag verkligen kan förstå! Firman hade otroligt bra recensioner på flertalet internetsidor, så kalaset vart en lika stor besvikelse för mig som för honom tror jag och vi kom överens om en kompensation som jag så här i efterhand känner mig tillfreds med.

flytt-1.png

Eftersom att jag stod med ett jätteprojekt framför mig med att försöka få någorlunda ordning i hemmet efter allt det här hade jag varken tid eller ork att åka och handla. All mat vart förstörd då den låg i flyttlådor längst ner bland allt bröte, i mixade lådor (ren disk ihop med frysvaror i botten, städprylar ihop med kylvaror, kaos – ren och skär kaos)  både frys- och kylvaror var bara att kasta. Som tur är finns det ju idag hemleverans när man handlar mat! Så, jag beställde hem mat och innan jag visste ordet av plingade leveranserna på dörren – toppen! Hur snabbt och smidigt som helst. Dessutom finns ju Matsmart.se, där man kan göra riktigt bra affär med mat (och annat) som annars skulle kastas. Man kan alltså spara upp till 90% av priser ute i butik och det kan ju aldrig slå fel att både minska svinnet samtidigt som man sparar stora slantar i egen plånbok!

affiliate

 

 

Småbarnsliv och allt vad det innebär

Lite för mycket äventyr, lite för tidigt på dygnet…

colin-2

Ja, nu känner jag verkligen i hela kroppen (och knoppen) att jag bara sover tvåtimmarsintervaller – och då inte heller särskilt många per dygn. Jag märkte det särskilt igår morses, när jag fick stopp på motorvägen på väg hem efter att ha lämnat av Pappa K på jobbet. Han arbetar ju ute till havs (såsom jag gjorde innan lilla C kom) så nu kommer han vara bortrest i en vecka.
Du läste rätt! Stopp på motorvägen vart det! Typ, lite, ”ja det kunde man väl gett sig f*n på”, kände jag där och då.

Jag hann inte komma särskilt långt, ett par mil på motorvägen, innan bilen börjar pipa, motorlampan lysa och jag märker att bilen börjar gå på lågvarv – jag kan inte gasa upp. Jaha. Tung morgontrafik och ett riktigt ruskigt regnoväder. Eftersom att det var såpass tidigt på morgonen (strax efter 07:00) var det fortfarande mörkt ute, vilket för mig kändes lite extra obehagligt av någon anledning.

Jag får på varningsblinkers och får stanna till längs vägkanten. Så snart bilen slutar åka vaknar lilla C i baksätet och börjar bli lite kinkig. På en gång börjar mitt trötta sinne få smått panik, för om han skulle brusa upp och bli riktigt upprörd fanns det absolut ingenting jag skulle kunna göra åt det – trafiken var alldeles för tät, snabb och tung för att jag skulle kunna öppna min dörr för att gå och sätta mig i baksätet (bilar, bussar och långtradare susade förbi med full gas bara en meter ifrån bilen), och jag stod såpass nära ‘staketet’ på andra sidan att jag inte skulle få upp passagerardörren om jag hoppade till andra sidan. Hade jag börjat klättra bak i bilen hade jag med största sannolikhet fastnat någonstans i mitten med alla extra kilon från graviditet, lite som den där pricken över i (plus att hunden Stella hade sin hundbur bredvid mig i framsätet så det fanns liksom inget direkt utrymme att klumpa omkring och klättra på)… så, ja, jag började få smått panik där en stund. Eller, jag fick nog faktiskt panik där en stund. Minus ‘nog’. Jag fick panik. Haha.

colin-3

Jag ringde K och han hörde på mig att jag var på gränsen att tappa allting, han försökte lugna mig och förklara hur jag skulle gå till väga med allting – jag har ju aldrig fått stopp på en bil sådär! Kaos. Eller jo, jag har fått stopp en gång tidigare, men det kändes inte riktigt lika jobbigt, för det skedde på en 30-väg och jag var ensam i bilen – jag hade inte två små bräckliga, värdefulla liv med mig – och jag hade inte varit vaken sedan kl 02:00 på natten den gången. Det var dessutom mitt i sommaren, i härligt väder, och jag hade gångavstånd hem. Den gången kunde jag starta om bilen och köra hem den till parkeringen dessutom – trots att varenda lampa lyste rött och bilen börjat lukta bränt. Den situationen kändes inte alls lika jobbig även om det vart skämskudde på hur bilen hostade och lät när den bokstavligen hoppade sig fram på vägen de minutrarna de tog för mig att komma fram till dit jag bodde, haha. Men, det är en helt annan historia det!

Jag fick i alla fall ringt försäkringsbolagets jour, som skyndade på det hela när jag berättade att jag hade en lite ledsen bebis i baksätet, så jag fick sitta ungefär en timma och vänta på bärgare medans bilen rycktes med i vindpustarna från när trafiken svepte förbi precis intill. Jag fick ta ordentlig spjärn i golvet för att på den absoluta millimetern nå att sätta nappen i munnen på lilla C (hade han vridit bort huvudet hade även det varit kört – så, det tackar jag för!), så han kunde somna om, haha. Så, mesta tiden sov han faktiskt, och det tackar jag verkligen en högre makt för! (Han skulle bara veta vilket äventyr han var med om, helt utan att ha någon som helst aning om det).

colin-4

Bärgarn anlände i alla fall till slut och han fick mig helt ofrivilligt att näst intill börja gråta när jag skulle hissas upp på flaket – det vart ju superläskigt, verkligen! HAHA! Jösses. Jag kan nog inte ens räkna till hur många gånger jag kände den där grinklumpen ända upp i halsen och fick blinka bort ett par tårade ögon under gårdagens morgon. Men, jag hann vänja mig vid att liksom sväva fram högt upp i luften där jag satt kvar i egen bil medans bilen blev bärgad – det kändes på något vis lite lyxigt fast situationen var allt annat än sådan, just då.

Väl på verkstaden kändes allting mycket lättare. Särskilt när jag fick veta att försäkringen täckte hyr- eller lånebil i tre dagar. Perfekt! Så, jag fick lite snabbt och lätt packa om i bilarna och insåg att lånebilen hade manuell växellåda, haha. Perfekt, tänkte jag, jag som är van vid automat sedan sista året. Men det gick faktiskt över förväntan ändå; lite som att cykla. Annat än vad man kan säga om när jag skulle öppna bakluckan till bilen för att kasta in barnvagnen. (Jag hoppas för allt i livet att ingen såg mig när jag höll på under några minuter där alltså). Jag tryckte på knappen på bakluckan, men ingenting hände. Tryckte igen, ingenting. Jag låste bilen och låste om (lite som att starta om en dator när den hängt sig, typ) och tryckte på knappen igen. Ingenting händer. Jag känner hur jag börjar bli frustrerad – och lite arg – över att bakluckan inte fungerar när jag går fram och kikar vid instrumentbrädan för att se om det kanske finns någon låsa-upp-bakluckan-knapp där någonstans. Jag hittar ingen. Jag börjar funderar på hur fasen jag skulle kunna få plats med både hund, bebis och barnvagn i baksätet och inser att det aldrig skulle gå. Jag går bak till bakluckan igen och när jag den gången trycker på knappen går det upp för mig att det kanske inte är en lika snitsig bil som jag vant mig vid hemifrån – luckan kanske måste öppnas manuellt, och inte går upp automatiskt vid ett knapptryck. Japp. Så var det. Såklart. Mitt såsiga sinne. Jag orkar inte. HAHA!

Vad jag kunde se – efter min lilla kamp med bakluckan – så fanns ingen kamera just där jag stod. Men, man vet ju aldrig, jag kan ju ha missat den (och då vet jag ju vilket klipp de sparar till sist på julfesten i år)! Man kan ju inte annat än att innerligt hoppas att luvan jag hade över huvudet för att skydda min morgonfrisyr mot regnet, täckte tillräckligt för att jag inte ska behöva undvika sociala sammanhang i den här staden för all framtid.

colin-5

Och nu, när jag fått skriva av mig lite om det här, ska jag sätta mig och vänta in timmarna tills en spännande blomsterbutik i stan öppnar för dagen. Jag känner att jag förtjänar att tröst-handla en liten växt idag. Så det ska jag minsann göra! Hoppas ni allihop får en helt fantastisk vecka! Kärlek till er!

Småbarnsliv och allt vad det innebär

Så mycket nytt!

IMG_1439

Ja, hemma hos oss har det hänt otroligt mycket på väldigt kort tid. Den 23 Augusti bestämde sig en liten att komma ut till stora världen, och det gjorde han minsann med dunder och brak, haha! Och här har ni honom, våran helt fantastiska lilla Colin.

Vi har hela tiden gått och trott, efter ett rutin-ultraljud, att vi väntade en flicka, men väl ute visade det sig att det var en pojke vi fått. Lika lyckliga är vi för det, världens vackraste lilla varelse oavsett. Tio fingrar, tio tår, en frisk gosse på blygsamma 48cm och 3190g.

Dock, behöver vi göra lite modifieringar i barndelen av hemmet, där mycket är fixat till en liten Holly, haha. Så, efter planerad flytt tillbaka till Göteborg i mitten av November får ni hänga med på lite inredningsäventyr igen! Superkul!

Här kommer jag definitivt köpa en del inredning så snart vi flyttat färdigt och det blir dags att inreda Colins egen lilla vrå i nya hemmet! Där finns mängder av riktigt fin inredning till barnrum (och annat nyttigt för späd- och småbarn) till bra priser.

IMG_1445

Förlossning (och allt vad det innebär) gick bra och nu har vi äntligen börjat landa lite här hemma i nya rutiner, insett att sömnbristen både är oundviklig och så väldigt värd allt som medföljer. Oavsett hur trött jag känner mig och oavsett hur uppgiven jag ibland kan känna mig av olika anledningar, räcker det med att titta på det lilla underverket och jag inser att det inte finns någonting i hela världen som inte skulle vara värt att genomgå för just hans skull. En otrolig känsla, minst sagt!

IMG_1452

Drygt två (nästan tre) veckor in i livet har han gått upp ganska exakt 1kg och vuxit hela 4cm! Bara omkretsen på hans lilla huvud har vuxit med bastanta 2,5cm. Så fort går det, redan. Men, så som han äter är det inte särskilt konstigt ändå. Hade jag inte fått berättat för mig att så små barn inte kan äta för mycket hade jag varit väldigt orolig för hans hälsa, med tanke på vilken aptit den lilla har! Så, nu kan jag bara vara lycklig över att han äter som han ska, växer som han ska och fungerar precis som han ska.

Jag har en känsla av att jag i framtiden (förutom inredning) kommer dela med mig lite utav livet som småbarnsförälder, lite om viktnedgång efter graviditet och förlossning, barnrumsinspiration och sådär. Från början tänkte jag att jag kanske borde starta en helt ny blogg för just det, men just nu känner jag att en kombinerad blogg får minsann räcka. Vad tror ni om det? Blir det för spretigt här på bloggen, eller kan det fungera ändå tro?

img_1443.jpg

Jag är helt överväldigad av hur mycket känslor man kan ha för en liten individ, måste jag erkänna. Bara av att höra honom drömma, av att ha honom sovandes på bröstet, av att se honom gosa ner sig hos sin pappa, de känslorna är nästan för stora för att kunna hanteras! Och hans leende, hans lilla, lilla leende, att det kan fylla en med så mycket värme och glädje, det är också helt overkligt.

Vidare kan jag säga att allt som man får höra om småbarns- (spädbarns-) livet, det stämmer, på pricken! Allting som sägs om att man känner lyckorus över att hinna med att duscha (ibland till och med borsta tänderna, haha), allting om att mer disk och tvätt kan man inte föreställa sig (trots att de är så små), allting om att egna rutiner fullkomligt går upp i rök, allting man får höra, det stämmer så väl. Jag har så gott som glömt hur en varm, nybryggd kopp kaffe smakar. Men samtidigt är det liksom så självklart. Så himla, himla självklart. Och så himla, himla värt det.

Och, nu vaknade liten – dags att mata, byta blöja, natta och diska lite till!
På återseende!

 

Inlägget innehåller Affiliate-länkar.