Lite väl hårda ord mot årets Sommar med Ernst!

Årets Sommar med Ernst har verkligen nått löpsedlarna under den senaste tiden och det har riktats väldigt hård kritik mot årets projekt som är en gammal kvarn strax utanför Örebro. Det är förvisso inte första gången programmet får kritik och folk hopar sig och går i flock för att hetsa kring ämnet lite, jag tror i ärlighetens namn att det är så folk gör idag för att få ur sig lite underliggande groll. Det ska kritiseras och varas arg över det mesta, och finns det ingenting att vara bitter över så skaffar man sig det helt enkelt. Tråkigt naturligtvis, men det ligger en sanning i det.

Och för det första, hur kan det bli sådant agg mot en enda person? Nog för att han är ansiktet utåt för projektet, men att rikta all vrede mot Ernst person är ju tokigt då det är fler parter inblandade vid situationer som den här. Ja, det blir väl fräna rubriker genom att använda hans namn förstås, ”Ilskan mot Ernst Kirchsteiger – efter upptäckten om bygget” skriver Expressen, ”Grannarnas vrede mot Ernst” säger Nöjesbladet. Då det under flera perioder har varit en hel del hets som riktats personligen mot Ernst kan jag med handen på hjärtat verkligen säga att jag är imponerad över hur han orkar fortsätta med det här, ett glatt program med en byggsten att inspirera, när man får sånt här kastat i ansiktet gång på gång.

Hela den här historien gör ju att jag personligen är evigt tacksam över att det inte är jag som fått chansen att göra någonting liknande, med tanke på hur mycket vansinniga kommentarer och upprörda människor jag lyckats dra på mig bara genom att måla om (i min mening) rätt tradiga möblemang både med och utan trista fanérskador genom åren. Som sagt, folk idag kan bli förtvivlade över ingenting. Att någon ens blir minsta förskräckt eller till och med personligen tar illa vid sig över en ommålad möbel – släktklenod eller inte – är för mig helt ofattbart. Vad man gör med sina egna förvärvade möbler och prylar måste väl ändå någonstans få bli helt upp till var man själv och jag tycker att andra kan låta gör-det-självaren få behålla sin skaparglädje även om man tycker att personen i fråga har gjort sig skyldig till någon slags målarterror.

Jag har kommit på mig själv i vissa videos och andra inlägg på internet att starta hela presentationen med att be om ursäkt om följande skulle sticka någon i ögonen och bara det i sig är ju så snett, så ska det aldrig behöva vara. Om nu människor inte kan ge fanken i att känna sig kränkta för minsta lilla så får väl så vara, men jag uppmanar ändå alla att scrolla vidare och inte ödsla någon vidare energi på det. Det skulle helt klart vara en Win-win för alla oavsett vilken sida av målerierna man står på.

Nåväl, åter till ämnet jag faktiskt tänkte skriva om i det här inlägget… Jag läste lite gamla artiklar om att det skulle ha varit fuskbygge och halvfärdiga byggen från  tidigare säsonger varpå husägare själva gått ut i media och försvarat programmet och sagt att ‘så är det inte alls’. Detta ihop med att vi alla någonstans vet hur vinklad en skriven text eller ett reportage kan vara , en och annan journalist med tveksam moral har säkerligen slunkit (/slinkit/slankt/slinkt?) förbi och hoppat på bråktåget för att nå så höga läsarsiffror som möjligt, är det möjligt att man inte ska ta skriverierna på alltför stort allvar heller, kanske?

I Allas.se kan man läsa en utav alla artiklar kring förargelserna, där står det bland annat att grannarna kallar projektet för ett ”kortsiktigt marknadsföringsjippo”. Nog för att kommunen hade en tanke om att byn kunde få stå i rampljuset en stund i samband med programmet, men kortsiktigt vet jag inte om jag skulle hålla med om att det är. Den gamla kvarnen blir väl omhändertagen utav riktigt duktiga personer samtidigt som de på plats är mycket medvetna om att man ska vara rädd om gamla kulturhus.

Varför, egentligen, skulle det vara så fel att ge den gamla kvarnen ett litet ansiktslyft? Att göra små uppdateringar som ger många människor möjlighet att njuta och ta del av den vackra platsen? En liten uppgradering – och om jag ska säga det själv blir kvarnen mycket smakfullt inredd genom härligt hantverk och det passar definitivt ihop med miljön både in- och utvändigt. Ingenting fel i det tänker jag?

– Mina förfäder byggde den här kvarnen och vi hade hoppats på att kommunen skulle bevara byggnaden och rusta upp den till ett museum eller någonting. I stället säljer man ut hela kvarnen till ett något slags marknadsföringsjippo utan att informera oss.

Källa: www.expressen.se

Kvarnen har inte varit i drift sedan 1939, men ingen tillfredsställande underhållning har gjorts under flera decennier (lansposten.se) vilket jag tycker är ytterligare ett argument för att kritiken är på tok för hård. Att låta någonting så vackert förfalla kan ju omöjligtvis kännas som ett alternativ att föredra framför att ett drivet och brinnande team gör sitt yttersta för att skapa en plats där många människor kan vistas och trivas kring år efter år. Att vidare läsa att det skulle vara en ”kulturell våldtäkt” håller jag inte heller med om eftersom att den sedan tidigare inte var komplett (kvarnutrustningen var sedan innan utriven) och den omfattades inte av byggnadskulturskydd.

Inget museum har byggts under de närmare 80 åren kvarnen stått ur bruk (alltså, nästan ett sekel – förstår man ens hur lång tid det egentligen är?), och allas önskemål kan ju aldrig uppfyllas helt. Det är helt omöjligt vad det än må handla om. Ingenting har gjorts utan samråd med kommunen och allting har gått riktigt till, så jag kan inte för mitt liv förstå varför man ska lägga så mycket energi på att vara renodlat negativ? Varför kan vi alla inte bara koppla händer och i kör tjoa ”Hakuna matata” i trallvänlig melodi.

I dagens läge kan man göra någon tillräckligt upprörd för att svartmålas överallt på sociala medier och i olika grupper av människor för att man använder fel sida av toapappret när man torkar sig. Lite så känns det ju faktiskt ibland. Eller lite och lite – snarare; precis så känner jag ibland. Heter det ‘Kex’ eller ‘Chex’ är ju ett original för sig, vem behöver bry sig om i vilken ordning man lägger ost och marmelad, om jag väljer att ta en gammal Josef Frank-stol i perfekt skick, såga isär den och låta den agera kryddhylla i mitt kök (i en ny härlig, blå skepnad) eller om jag kör lite fräsig decoupage över ett helt gammalt vitrinskåp av Svante Skogh.
Nu menade jag väl kanske egentligen inte att dra paralleller mellan skithuspapper och väderkvarnen i Kånsta (även om jag nu inte kan låta bli att fnissa lite för mig själv här – så tokigt det kan bli!), men i skrivande stund fann jag inget bättre, mer beskrivande vis att uttrycka mig på. Jag hoppas bara att jag hinner få upp min påse popcorn innan det är dags för någon att känna sig kränkt igen. Jag vill få fram poängen om att det är så otroligt synd, och ofta väldigt onödigt att hetsa över negativa bitar – vilket har blivit lite av en grej idag. Så mycket negativitet sprids omkring överallt och oavsett vad statusuppdateringar eller bilder visar eller handlar om så ser man så mycket arga människor bland kommentarerna. Det kan ju få vem som helst att tappa gnistan. Inredningsprogrammet (som för övrigt precis i dagarna börjar sändas på TV4) är ju menat att inspirera, ge människor modet att fixa och dona i sina egna hem. Varför kan man inte vara glad över att den gamla kvarnen inte istället bara låter förfallas och dessutom ta ett glädjeskutt över att det är kompetenta personer som har tagit sig an den?

Med det här vågar jag vägra be om ursäkt (kanske att jag kommer få äta upp det i efterhand, men då får det minsann vara så). Det är precis så här jag känner och jag kommer säkerligen både få medhåll och raka motsatsen.

Jag hoppas alla får en fortsatt härlig dag och att den fantastiska sommaren håller i sig riktigt länge i år!

Om du inte vill missa några utav mina framtida hittepå’n och inlägg här på bloggen knappar du bara in din e-post här i kolumnen till höger (surfar du via mobilen är det nästan längst ner på sidan), så kommer du få ett mail varje gång ett nytt inlägg publicerats!