Lina diskuterar

Inredning på TV – samma om och samma igen

bloggreklam

Först av allt, vill jag passa på att tipsa om att du just nu kan få hela 30% rabatt på dyraste varan hos Ellos genom att använda rabatt-koden ‘385722‘ i kassan (gäller t o m 14/11) när du handlar kläder, skor och accessoarer.
Från 16/11 kan du dessutom fynda mängder av varor på deras PRE BLACK WEEK – 30% rabatt på Ellos kollektioner dam, barn, herr och HEM! Då är det bara att knappa in koden ‘385720‘ i kassan, erbjudandet gäller t o m 18/11, så passa på!

20181031-26.png
Jag älskar mitt målarbord. Det får stå framme, hela tiden, och stolt visa upp allt färgstänk som kladdats omkring med över åren. Bordet bär på något vis med sig historia, min historia. Här hittar du många läckra ljusstakar.

Jag kan inte rå för att tänka tanken, och att drömma mig bort en del om hur in i bänkens roligt det hade varit att få ha ett eget TV-program, haha. Hur orealistisk tanken än må vara, hade det varit så overkligt skoj! Om man frågar mig, känner att TV-världen behöver lite nytänk, eller? Någon som vågar göra lite annorlunda saker, någon som sticker ut lite bland allt annat som är sådär alldeles lagom lagom. Det kan jag själv sakna ibland, något program där de vågar inreda på ett annat vis än vad man ser i alla tidningar, i alla reklamposter, i alla webbutiker. Någonting annat än lagom mycket färg, någonting som vågar vara annat än lagom lantligt, eller lagom vågat. Fasen, jag hade önskat att någon bara stampade på utav bara helskotta någon gång – ska det vara grönt så ska det tamigfasiken vara grönt. Ska det vara slitet så hugg i ordentligt, låt svetten rinna längs ryggraden! Jag skulle vilja se någonting annat än de där vanliga, halv-blommiga tapeterna, någonting annat än alla de där vit-laserade klickgolven, någonting annat än de där ljusgrå färgskalorna och någonting annat än det där samma om och samma igen, det där som man alltid ser.

20181101-11.png
Loppisfynd och annat udda tar en väldigt stor plats i mitt hem. Inte minst som blomkrukor och vaser. Jag letade udda och härliga krukor häromdagen, jag hittade mängder här!

På TV skulle jag så gärna vilja se mer av sådant man kanske inte hade vågat prova på hemma utan att först ha blivit ordentligt inspirerad. Jag skulle vilja se mer alternativa inredningsstilar, någonting… mer, helt enkelt!

För mig känns de flesta inredningsprogram likadana i slutändan nu för tiden, oavsett om det spelats in i England, Sverige eller Grekland. Likadana tapeter används, likadana rottinggrupper i trädgården. Likadana, mättade färgskalor och likadana mattor. Ingenting direkt sticker ut för mig. Är det bara jag?

20181010-47.png
En härligt stökig mix av prylar och ramar sitter på väggen i mitt sovrum. Jag hittade en butik online som säljer superläckra speglar.

Ibland önskar jag att ordet lagom inte existerade, alls. Jag förstår ju naturligtvis varför allting ser likadant ut – det är det som säljer bäst, helt enkelt. Men, för mig handlar inspiration om så mycket mer, för mig handlar det om att se saker från ett annat perspektiv, att få ett nytänk, att få se saker man inte sett förut. Inte om att se samma sak om och om igen – att bli matad med att ’det är på det här viset och inget annat vis allting (precis allting) ska se ut’. Men, om man nu ändå (egentligen mot min vilja) ska se inspirationsprogram som ren och skär marknadsföring, så tycker jag lik förbaskat att man i sådana fall skulle lyfta fram nya saker istället. Istället för allt det där samma om och samma igen. Jag tycker att det blir så tråkigt när en sak blir sensation och därefter gör alla precis samma sak. Ta en trädgårdsgrupp byggd av lastpallar, till exempel, hur många har inte visat hur man gör en sådan under de senaste åren? Man vill få det att se ut som att man ändå på något vis gjort sin egen lilla twist på kalaset, men i ärlighetens namn är det ändå samma om och om igen (och för säkerhets skull kör vi samma sak ytterligare tre gånger till). ”Åh, årets inredningssäsong har premiär idag, det får man ju inte missa! Näh, men dra på trissor! En soffgrupp byggd av lastpallar, så fiffigt. Nästan lika fiffigt som förra året… men ändå inte riiktigt lika vasst som året innan dess!”

20181012-40.png
Vardagsrummet är inte helt och hållet färdigt (om någonting över huvud taget i mitt hem är det, egentligen?), men jag känner ändå någon slags harmoni och jag jag trivs som fisken i vatten när jag vistas här! Soffan köpte jag här.

Nog för att ovan nämna ting kan vara ack så fina och jag kan förstå varför de löpt amok över sociala medier, men jag känner ju liksom lite att jag har sett det där förr. Jag hade ju istället tyckt att det vart mer inspirerande att få se hur man bygger ihop sitt trädgårdskök utav gamla dörrar, cykelhjul och för all del, gamla plåthinkar och biltutor, istället. Dekorationer av krossat porslin. Någonting nytt! Någonting ocensurerat och någonting annorlunda. Någonting som vågar – och får lov – att sticka ut.

20181012-18.png
Man-tager-vad-man-haver-feeling i hela hemmet! I brist på annat tog jag en gammal plåtburk och använder den som ljusstake för blockljus. Jag älskar den! Ellos hade faktiskt många läckra ljusstakar i sitt sortiment just nu.

Nytt behöver absolut inte betyda så tokigt att det inte faller någon i smaken. Även om gränsen ibland kan vara hårfin, finns den kanske ändå. Det kan gå hem hos majoriteten och det kan passa i det moderna hemmet likväl som det helt galna. Det kan bli rätt även om det är nytt, även om det är annorlunda. Jag tycker att Ernst har lyckats bra med att skapa sig en TV-karaktär. Man känner igen honom som person och han tillför en härlig personlighet till sitt program. Men resten, allt vad bygge-dags och inredningspiff och puff heter… allting känns likadant. Monotont. Och sedan när är just inredning monotont? Är inte det – om något – ett tillfälle att sätta en säregen prägel? Finns där inte ofantligt mycket varianter och tolkningar på precis allt ifrån den lilla ljusstaken till kuddar (eller inte kuddar) i soffan? Och då särskilt om man (som inte är ovanligt) att det precis har byggts en veranda om 60 kvm, då har man ju dessutom platsen att klämma till med riktigt fräsiga saker. Jag tycker att det är dags att ge inredningen det svängrum den förtjänar, även i TV-världen!

20181031-42
Mängder av mixat som jag från början bara blivit dit-petat. Men som fått stå kvar och se sådär tokigt ut ett bra tag nu. Lite gammalt, lite nytt, en del industri och en del lantligt… (Har ni sett Ellos vintage-kampanj?!)

Hoppsan hejsan, vad jag råkade såga lastpalls-soffor och våra inredningsprogram. Inte helt och hållet meningen, jag tycker de kan vara rätt fräna. Men jag kände att jag hade en del tankar kring ämnet, så texten flödade utav bara farten… jag antar att jag bara känner mig lite uttråkad. Uttråkad av allt lagom och uttråkad av allt samma.

Vad tycker Du? Ingen skulle bli gladare än jag om du ville lämna ett par rader om vad du tycker, här nere bland kommentarerna!

Vi hörs!

20181012-26.png

PS. På tal om, har jag kommit på att jag fortfarande inte riktigt skrivit eller visat särskilt mycket om hur min lilla stund hos Sommar med Ernst var… jag får kanske ta tag i det någon dag… jag lovar att göra det, någon dag framöver, haha!

Linas bästa tips

Design behöver inte vara dyrt!

soffadirekt-0

bloggreklam

Jag vet inte med er, men jag älskar i vart fall när det liksom lite sticker i ögonen av alla röda lappar på mina favoriter, både på nätet och i fysiska butiker. Känslan när man plockar (eller klickar) hem de där perfekta kuddarna till ett riktigt vrakpris, eller den där filten jag sneglat på i ett halvår – för bara halva priset! Jag tänkte att jag skulle tipsa om att SoffaDirekt just nu har upp till hela 60% rabatt(!) och enligt hemsidan gäller erbjudandet ända fram till 18 November, dagen efter min egen födelsedag, såå – det skulle ju eventuellt kunna hända att jag passar på att födelsedagshandla lite till mig själv både en och flera gånger innan dess, haha.

soffadirekt-.pngsoffadirekt-2

Det är därifrån jag handlade min soffa för bara ett litet tag sedan och leveransen vart – som sagt – väldigt snabb och smidig. Den här gången funderar jag på om jag kanske skulle byta ut sänggavel här hemma. Jag har hittat en supergullig rosa gavel, men för det behöver jag i så fall måla om väggarna till någon grå nyans istället för den jeansblå som är nu. Hm, jag vet inte riktigt om jag är särskilt sugen på det, så sänggavel kanske får vänta ändå. Tills jag har bestämt mig säkert. (Som om det någonsin skulle ske för mig, haha). Jag fungerar ju lite så, älskar förnyelse och förändring, och jag kan aldrig någonsin bestämma mig för någonting. En enveten velare, det är vad jag är det!

soffadirekt-3

Hemma hos Lina

Hej på dig, fröken Anela Matta, du vackra och härliga!

bloggreklam

20181012-2.png

Yeasss! Nu har den där mattan kommit, den jag har längtat efter så in i bänken! Jag har velat lite fram och tillbaka med just mattor, köpt och sålt, bytt ut och provat. Ingenting har känts riktigt bra om jag ska vara helt ärlig. Men, så plingade det i telefonen när jag var iväg på jobb häromsistens och en vän (som för övrigt precis har skapat en ny instagram för sina plantor och inredningsinspiration – Pardon.my.plants) med en länk till Jotex matta, Amela. Jag föll pladask. Det vart liksom ingenting att orda om, jag skulle bara ha den, så, utan att tänka vidare i några extra steg klickade jag hem den största varianten, som mäter hela 3x4m. Den gröna.

20181012-51.png

Bara att få på en matta gör så otroligt mycket för ett rum. Man knyter liksom ihop hela inredningen med mattan. Jag trodde faktiskt att den skulle vara grönare än vad den var, enligt hemsidan skulle den vara nästan lika grön som mitt indiska skåp och i ärlighetens namn vart jag lite rädd att hela kalaset skulle bli för grönt. Men ändå; eftersom att färgerna för övrigt går i grönt och mycket natur/trä är det lätt att en grå matta skulle luta för mycket åt blått och uppfattas mer som babyblå istället för just grå. Så, jag trotsade förnuftet och gick helt på magkänsla när jag klickade hem den i vilket fall – och det är jag riktigt glad för.

blogg-jotex.png

Ihop med övrig inredning ser mattan mer grå ut än just grön – i helt rätt ton dessutom. Fullträff! Och att den är melerad gör att den går in och smälter ihop på ett riktigt härligt vis. Dessutom(!) är den riktigt skön att traska omkring barfota på. Ett riktigt lyckat köp, minst sagt! Jag kunde inte vara mer nöjd.

Egentligen hade jag velat gå på en storlek mindre i matta, men eftersom att jag får allergiska utslag av det epilepsi-framkallande golvet som ligger i lägenheten ville jag täcka så stor del som möjligt av det, så en riktig bamsematta fick det bli!

20181012-3.png

Att få på mattan över golvet var ett litet projekt i sig kan jag lova, eftersom att rummet är möblerat (4x5m ca) och jag har ingenstans att flytta ut möblerna för att lägga ut någonting över hela golvet. När jag bar in åbäket tog den hoprullade Anela upp hela vardagsrummet kändes det som och jag tänkte för mig själv att ‘Vaf*n har jag nu gjort’… men, det var bara att ögonmåtta igen, lägga rullen så rakt jag bara kunde i ena änden och rulla ut den mot andra. Möblerna fick jag fixa, lyfta och trixa med allteftersom rullen vandrade mot andra änden rummet. Till slut fick jag till det. Svettigt, men det blev bra!

Väl ute märkte jag att mattan var något mörkare i färgen på ena sidan – såklart fel sida. Jag hade önskat att de mörkare partierna låg mot TV-sidan av rummet, men jag kände mig rätt färdig med mattan för stunden, så det fick bli bra ändå, haha!

20181012-18.png

Mitt i hela alltet med omkastande av möbler fick jag känslan av att mitt sidobord var precis i lagom höjd att ställa kloss an soffbordet, eftersom att jag numera har en lite större soffa tänkte jag att ett större soffbord inte hade skadat någonting heller. Så, det får tills vidare stå omlott över soffbordet och bli en liten extra avlastningsplats där. (Vad tycker ni? Blir det bara för mycket, eller funkar det?!) Själv känner jag att det blev lite tokigt, precis i ton med hur jag vill ha det!

20181012-6.png

Färgmässigt (och överlag) börjar jag bli riktigt, riktigt nöjd med vardagsrummet nu. Färgerna går i en glad, men ändå rätt dov ton och jag tycker att allting smälter samman på ett mysigt sätt! Vidare ska jag se om jag inte kan springa över någon bättre pläd och ett par kuddfodral som går lite bättre in här, men den biten känner jag inte heller att det är något direkt brådis med! Eller vad säger ni?

Förresten, jag har precis ingått en rad olika samarbeten med lite olika företag, stora och små, så att jag kommer i framtiden kunna erbjuda unika rabatter här på bloggen och på min instagram (just nu har Jotex en kampanj och erbjuder hela 20% på alla påslakanset)! Därför har jag även länkat till hemsidorna här i kolumnen till höger (surfar du via mobilen hittar du länkarna precis här nedanför), så håll utkik här på bloggen för att inte gå miste om några läckra erbjudanden i framtiden! Om du vill kan du knappa in din e-post här till höger (eller, igen, om du surfar via mobilen; precis här nedanför) så får du ett mail varje gång ett nytt inlägg dyker upp. På så vis kan du vara säker på att du inte missar någonting härifrån.

BLOGG-samarbete-3

Projekt och events

När jag började med mina Chalkpaintings…

blogg-5.png

Ja, det kanske är en lite udda sak, det jag pysslar med numera, att måla tavlor med just Chalk paint. Och det var faktiskt ren tillfällighet att jag började med det över huvud taget… jag satt precis och undrade om jag hade någonting intressant för tillfället att dela med mig av, och jag kom fram till att jag faktiskt inte berättat hur jag började bana över från alla möbelmålerier och in på mitt lite egna spår med de tavlor jag kallar Chalkpaintings. Huruvida intressant det är, det får ni avgöra helt (jag skulle såklart bli jätteglad om ni ville dela med er av vad ni tycker här nere bland kommentarerna), men för egen del tycker jag att det hela började ganska kul, hoppas ni gillar min lilla historia!

Det var ett ganska stort kliv, att gå över från mina möbel- och dekorations-målerier, till tavlor. Och faktiskt även för mig helt otippat.

Det är lustigt det där, med olika vägar man hela tiden tvingas välja bland och knalla runt på här i livet. En del val är hårda, en del är väldigt självklara, helt utan tvivel, andra skuttar man in på helt utan att ens reflektera särskilt över det. Det sistnämnda var vad som hände mig med mina tavlor.

Jag har alltid haft en sidohobby att måla. Aldrig tavlor, utan mer med skissblock och kritor, haha. Mycket tatueringsmotiv i lite olika stilar. I mina dagar har jag faktiskt målat ihop ett par designs som mina vänner har skaffat som permanenta avtryck på sina kroppar. Tatueringskonst har alltid varit en sak som jag har varit väldigt fascinerad av, faktiskt så har det varit en stor dröm genom åren – att en dag få lärlingsplats på en studio och lära mig tatuera… 

blogg-11.png

Så, just tavlor vart någonting helt nytt för mig när jag råkade hamna framför en canvas med en pensel i högsta hugg. Och jag säger helt medvetet råkade, för att det liksom gick av bara farten. Som alltid med mig; jag fick en idé och utan att direkt tänka igenom det hela knallade jag iväg och införskaffade mig det jag behövde och satte igång. Snabbt ska det gå, alltid, annars tröttnar jag väldigt lätt och jag banar direkt in på andra idéer och hittepå’n.

Och jag är ju egentligen inte direkt anpassad att bo i Lilla landet Lagom, jag ser liksom sällan det roliga med allt vad ’lagom’ innebär. Min allra första tavla blev därför ett riktigt as som mätte hela 2×1,5 meter. (Haha!). Här vart det definitivt inget tal om att köpa en liten förspänd canvas att prova på först – tråk, anser jag. (Ingen minns en fegis)!

Att jag började måla med just Chalk paint var för att det fanns nära till hands för stunden, och det ligger helt i mina karaktärsdrag att aldrig ha tålamod att avvakta med någonting, så jag spikade upp min canvas-duk på väggen(!), hann knappt tuta innan jag  körde igång på stört.

blogg-8

Jag hade ett motiv i tankarna, en klar bild av hur jag ville att min färdiga målning skulle se ut. Det var ett motiv jag hade tänkt spänna upp på en utav väggarna i mitt eget sovrum där hemma. Som ett litet sidospår kan jag ju erkänna att – som alltid när jag försöker imitera andras konstverk – blev det, som sagt, inte i närheten likt det jag tänkt, men jag märkte på en gång att det var galet kul att använda just Chalk paint på canvas. Akryl- och oljefärger ger en mycket blankare känsla än vad kalkbaserad färg gör och jag gillade verkligen den matta tonen i färgerna även på målarduk (en frän kontrast blir att kombinera både akryl och kalkfärg).

blogg-9.png

Väl färdig var jag i ärlighetens namn riktigt missnöjd med mitt verk, i ren frustration rullade jag ihop den, kastade in den i vad jag brukar kalla min organiserade oreda i verkstaden och där fick den ligga ett bra tag. Ihoprullningen gick mindre varsamt till, kanske jag kan med att erkänna. När jag misslyckas med någonting, enligt mig själv, kan jag på riktigt börja se rött. Då inte bara skymtar man mitt temperament, det snarare avslöjas i sin råaste form, en tornado. Jag kan bli helt vansinnig och fyllas av en helt obeskrivlig frustration. Det kan tyckas tramsigt för vissa, men jag är säker på att i alla fall en del utav er vet precis vad jag menar. Jag skulle faktiskt kunna skriva ihop ett litet inlägg om just den biten i framtiden, kom jag på nu. Inte för att vare sig fokusera på det negativa eller för att lyfta fram mindre charmiga karaktärsdrag, utan snarare dela med mig av en lite rå sanning, kanske att jag skulle kunna få andra att känna att det faktiskt är okej om saker och ting inte slutar som man tänkt sig alla gånger… mm, det tåls att tänkas på. Jag skrapade lite på den ytan när jag skrev mitt tredje inlägg åt Storegården, där jag för första gången helt och hållet skrev rakt ifrån hjärtat gällande vad inredning betyder för mig och mina tankar och känslor kring målandet.

blogg-10.png

Hade det inte varit för min kära mor hade min allra första tavla förmodligen åkt ut i soptunnan vilket århundrade som helst när jag själv tagit tag i att röja upp och få ordning i verkstadskaoset. Men, mamma (som för övrigt är världens bästa) kom och besökte mig i verkstaden en dag och hon fick nästan klåda och allergiska utslag över hur det såg ut bakom kulisserna i min arbetshörna, haha. Hon utnyttjade den där berömda mamma-magin och fick mig att, nästan som en grinig liten 3-åring, ta tag i att reda ut mitt kreativa kaos. Hon hjälpte mig förstås, annars hade det ju aldrig blivit någon ordning där nere, haha. (Jag brukar nämligen börja röja på egen hand, men rätt vad det är snubblar jag över något gammalt projekt som jag per automatik, nästan som om jag vore i trans, börjar roa mig med istället och den katastrofala oredan får fortlöpa, det slår aldrig fel).

I alla fall, hon kom åt den där hoprullade duken mitt i allt, och hon frågade mig vad det där var för någonting. ’Äsch’, sa jag. ’Den där ska kastas’. Men hon vart nyfiken (hennes nyfiken-gen har jag definitivt ärvt, jag fick nog dessutom en muterad variant som ibland går över till det helt extrema) och rullade ut den och blev faktiskt lite till sig, ’Den här får du ju sälja!’ sa hon glatt. ’Aaaaldrig, jag skäms ju’, tyckte jag. Men, hon tvingade mig att hänga ut den i butiken jag ägde under den tiden, och vemodigt la jag även ut den på webbshoppen. Jag skämdes, på riktigt. Mammor har verkligen en förmåga att få en att göra saker man definitivt inte har någon lust till egentligen – trots att man är 30 år gammal. Sedan, att man i efterhand kan se det kloka i det man tvingats att göra, det är en annan sak (och det är en sak jag aldrig kommer vilja erkänna för mamma). Man vet att det inte är någon idé att sätta sig emot och man liksom minns den där dagen, strax efter att man fyllt 11, då man blev utan lördagsgodiset för att man inte lyssnat ordentligt eller gjort det man ska. Och tur är väl det, ändå, så här i efterhand, haha. Ofta har man tyvärr en förmåga att vara alldeles för petnoga med saker man själv skapar, man ger sig själv för hård kritik och man är på tok för nojig över vad andra kommer tycka (eller inte tycka, för den delen).

dagny_2 (kopia)

Det var nämligen så att det inte tog mer än någon månad (jag säger två, för att inte riskera att överdriva) innan min målning blev såld. Jag vart helt paff. Jag trodde inte att det var möjligt. Min första Chalk painting, Dagny, vart såld.

Redan innan Dagny flyttade hemifrån hade jag påbörjat en annan dam, som jag valde att måla på en återbrukad gammal tavla, jag bytte ut canvasen och målade om ramen, henne kallade jag sedan Cecilia och henne har jag faktiskt behållt själv. Hon hänger i mitt vardagsrum, där jag tycker att hon ger en alldeles lagom tokig känsla bland resten av inredningen.

dagny-1
Dagny, min allra första Chalkpainting

Men, så här är det kanske, när man är väldigt självkritisk. Och det är jag, tyvärr. Jag är otroligt självkritisk, jag vet inte hur mycket saker jag gjort som jag på riktigt har tyckt varit skit, men som personer nära mig övertygat mig att ändå dela med mig av, som senare visat sig ha blivit bland de mest uppskattade sakerna jag delat. Det är verkligen en sak som jag behöver jobba på med mig själv, att slappna av och ta ett kliv tillbaka, att inte liksom döma mig själv för hårt, både i mitt skapande och gällande mycket annat i mitt liv.

Jag fortsatte måla mina tavlor, fyndade gamla verk på loppisar och modifierade dem på mitt eget lilla vis, och ytterligare tavlor blev sålda. Jag blir fortfarande helt överrumplad av lycka varje gång någon köper en tavla av mig, jag fortsätter bli lika ’chockad’ (finner inget bättre ord för det, haha). Mitt i allting hittade jag en hobby som jag verkligen trivs med, en sysselsättning som ger mig frid i sinnet på ett helt annat plan än förut. Jag upptäckte en helt ny dimension av harmoni i mitt målande och för det kommer jag vara evigt tacksam!

blogg-6.png

Stilen på mina tavlor skulle jag vilja kalla rätt slarvig. Det är rinnande färg, jag målar utanför motiven och även ramarna får sig en hel del stänk. Men, allt ’slarv’ är genomtänkt. På de ställen där färgen runnit är det helt meningen att de ska ha runnit just där, och att ett visst färgstänk är just gult eller turkost är definitivt ingen slump. Jag vill tro att man kan se mycket av min personlighet i mina verk; inte så petnoga men med stark passion, haha. Ouff, så sliskigt det lät. Jag vet inte riktigt hur jag ska förklara det, men ni kanske förstår vad jag menar ändå? Färgstarkt, eget, på något vis. Det härliga ligger sällan i det perfekta, så att säga – och det vad den än må handla om egentligen. För ett litet tag sedan delade jag med mig lite utav hur jag arbetade fram min tavla ’Oh sweet Sally’, och jag fick en tanke om att det kanske skulle kunna bli något utav en egen liten kategori här på bloggen så småningom… processen och tankarna kring vissa utav mina tavlor. Vad tror du om det? Ja, vi får se… antingen slår jag slag i saken, eller så inte.

Så, med detta sagt har jag bara en sak att tillägga – Tack mamma, för att du alltid lyckas få mig att ta tag i alltifrån städning, för att du tror på mig och för att du alltid, alltid ställer upp och lyfter mig med alla mina hittepå:n! Utan dig vet jag inte vart jag hade varit idag.

blogg-7

PS. Även om jag inte hade den åsikten från början vill jag bara tillägga en liten detalj; Dagny har verkligen växt hos mig och idag tycker jag om henne hur mycket som helst! Kanske var det från början tack vare att jag accepterade henne som hon var, haha, alltså, jag fick gå med på att hon inte blev som jag hade tänkt mig från början.

Jag har även gjort en del specialbeställningar, något familjeporträtt i storlek XXL, någon variant av en befintlig tavla men i större format och en hel del annat utefter särskilda önskemål. Så, om det skulle vara något intressant är det bara att höra av dig så diskuterar vi fram någonting!

På återseende!

Hemma hos Lina

Min egen form av terapi – sista delen i mitt gästspel hos Storegården!

Nu har sista delen av mitt gästbloggande hos Storegården kommit ut! Den här gången delar jag med mig av mina ärligaste känslor jag ständigt fylls av med mitt skapande.

lina målar -3.png

Jag berättar om känslor kring mitt skapande om jag är deppig och om jag känner inför målandet när jag är sprudlande lycklig. Jag delar även med mig av hur jag använder mitt målande som en egen form av terapi, både för överskottsenergi och vid dagar där jag känner att jag allra helst bara skulle vilja dra täcket över huvudet…

lina målar -5

Dessutom(!) har jag lagt till en liten smaskig bekännelse i texten, så, in och läs vetja’, haha!

Här hittar du inlägget.
Här kan du se mina egna måste-ha-tips för möbel- och dekormåleri!

lina målar -6

Lina diskuterar, Linas bästa tips, Projekt och events

Personlig skrivning hos Storegården!

Jag brukar vara ganska personlig i mina texter, i alla fall när det kommer till att dela med mig av all inredning som jag själv tycker om allra bäst, mina åsikter om diverse och så vidare. Men, jag brukar inte vika ut mig när det kommer till mina djupaste känslor eller kasta ut mina renaste tankar. Det har jag gjort nu, för första gången, och jag visste inte hur läskigt det faktiskt är förrän första inlägget publicerades nu igår. Det är verkligen nervkittlande! Men, fortfarande på ett bra sätt. Jag är förväntansfull och det ska bli riktigt kul att se vad responsen blir för mitt projekt som Gästskribent hos Storegården, som inspirerat mig både vad gäller inredning, styling och i målerisammanhang under flera år!

inforuta-rosa_soffa_text.jpg

Sarah, som ägarinnan för Storegården heter, frågade mig om jag skulle vara intresserad av att gästspela lite i deras sprajlans nya blogg och jag blev på en gång jätteglad, såklart! Jag började i samma sekund som frågan kastades ut i luften fundera på vad jag skulle skriva om, och jag kände väl igen mig själv i orden Ernst Kirchsteiger sa till mig nu i somras när vi arbetade ihop. En vis man på många sätt.

blogg

Samtidigt som jag började (på riktigt) hallucinera om allt jag skulle kunna dela med mig av blev jag lite panikslagen – vad skulle jag möjligtvis kunna tillföra? Sarah föreslog då att jag kanske kunde berätta lite om min egen inredningsstil, vart den kommer ifrån och om jag kallar den någonting särskilt. Och så blev det. Tanken var att det skulle bli bara ett inlägg, men då jag ganska snabbt märkte att jag hade mycket jag ville berätta och dela med mig av, slutade det hela med en miniserie på hela tre inlägg från min sida – med bara personliga tips, tankar och känslor kring inredning. Första inlägget är alltså ute nu!

info_ruta_country-2.jpg

Att kasta mig ut på okänd mark är någonting jag både medvetet och av misstag gjort till och från hela mitt liv (i alla möjliga tänkbara sammanhang), men det här känns på något vis alldeles extra nervöst. Det är skillnad på att hoppa rakt in i en tornado av spännande äventyr och att skruva av locket på vår alldeles egen, helt personliga burk – den med oss själva i vår ärligaste form som innehåll. Som jag skrev här ovan har jag inte gett riktigt så här mycket av mig själv offentligt tidigare (och mer kommer dyka upp under de närmsta veckorna), så, jag ber er alla nu att vara milda i kommentarsfältet, haha. Jag är inte över huvud taget redo för några otrevligheter eller annat trams.

inforuta-lina_ruta_country-1.jpg

Förutom mitt skriveri har jag under en månads tid en egen liten butik kopplad till deras hemsida där jag tipsar om mina absoluta favoriter ur deras sortiment! Några måste-ha:n när man målar möbler och annat, enligt mig!

För att följa min blogg här knappar du bara in din e-post i kolumnen här till höger, då får du ett mail varje gång ett nytt inlägg dyker upp! (Surfar du via mobilen skriver du in den nästan längst ner här på sidan).

Lina på Youtube
Lina på instagram (inredning)
Lina på instagram (mitt liv)

Hello Awin

Linas bästa tips

Ta vara på småbutikerna!

Nu kommer här ett vädjande inlägg. Det skär i hjärtat att se hur småbutik efter småbutik tvingas stänga ner på grund av för högt tryck från storkedjorna och på grund av internets stora påverkan av vårt samhälle idag. Inom kort kommer vi inte ha en endaste gata med de där supermysiga, helt unika butikerna kvar.

butik_0001.jpg
Den här bilden kommer från en del ur butiken jag drev för något år sedan. Jag verkligen älskade prylarna och den härliga mixen!

Numera ser man att fler och fler mindre företag försvinner. En del går över till att bara satsa på försäljning över internet och en del lägger ner helt och hållet. Jag tycker att det är så himla synd, för vad är egentligen mysigare än att traska runt i en äldre stadsdel beklädd av kullersten och träfasader, på vägen skutta in i de där riktigt personliga små lanthandlarna? De behöver oss kunder, nu mer än någonsin! Som egenföretagare är det otroligt svårt att konkurrera med de större kedjorna, även om priserna faktiskt inte ligger i överkant. Det handlar dels om igenkännings-faktorer, stora företag pumpar ut reklam vilket ofta är på tok för dyrt för ett mindre företag, och dels på att de finns lite överallt.

butik-13908837_1759658024292380_7286754984684998275_o.jpg
Entrén till min butik, innan jag sålde den.

Personligen tycker jag att det är viktigt att försöka behålla våra små butiker vid liv. Den där lantliga butiken i gamla delen av stan som alltid är inbjudande och vars butiksinnehavare verkligen brinner för både sortiment och kunder. Den där lilla butiken som handplockar prylarna för att i sin tur gynna en hantverkare som tillverkar unika möbler eller småprylar. Den där lilla butiken som håller stängt om det har gått magsjuka på dagis eller som har stängt på julafton för att personalen vill spendera högtiden med den lilla familjen. Den lilla butiken som har personlighet, som har en blandning mellan nya och gamla prylar, kanske är lokalen uppdelad med en loppis-sektion och en med lite mer nytillverkning. Butiken som har Retro-godis framme vid kassan och handgjorda tvålar från en lokal  tillverkare vid entrén. Butiken utan stöldmärkning på varenda pinal. Butiken med hjärta och själ. Butiken vars gatuskylt får en att bli sådär barnsligt nyfiken på vilka skatter som kan tänkas gömma sig innanför väggarna. 

Handlar vi inte hos dem idag försvinner de imorgon. Det måste vi verkligen tänka på!

butik- 2-.png
Butiken var proppad med unika prylar från golv till tak!

Jag tror inte att jag har stött på en enda människa som inte uppskattar mindre butiker, dess unika atmosfär och deras känsla av glädje och passion som är så påtaglig att man nästan kan ta på den, känna doften av den. Men, varför tar man sig då inte tiden att faktiskt traska dit och ge dem ett så välförtjänt besök? Handla en liten, liten pryl. Ett presentkort till en vän som fyller år? Eller den där krukan man behöver till köksfönstret? Varför tar man sig alltid istället till en större butik vars sortiment av massproduktion ser precis likadant ut landet över?

För egen del beror det oftast på lathet. Jag har intalat mig själv att det är bekvämare att åka till IKEA. Men – till IKEA måste jag ta bil, åka en ganska bra bit innan jag är framme och har jag otur fastnar jag i bilköer på vägen hem. Den där tok-mysiga butiken kan jag nå via bara några minuter med spårvagn eller buss, men av någon anledning ligger en väl inbränd illusion om att det är besvärligt att ta sig dit.

En annan orsak, eller ett annat argument är att ’IKEA har ju allt under samma tak’. Hm, ja, men små butiker har ofta ett relativt brett sortiment också, och om någonting saknas hittar man det ofta i den andra lilla mysiga butiken som ligger vägg i vägg, eller max ett par entrédörrar bort.

butik-storgatan 2.png
Jag hade massor av blandade prylar, nytt & gammalt, färgglatt och avskalat…

Förutom de ovan nämnda (ganska lama, egentligen) ursäkterna till att inte gynna småbutiker istället, finns ju den helt galna föreställningen om att priserna är så mycket lägre på större varuhus. Det är möjligt att det har varit så förr, men det är det definitivt inte idag. Jag fick själv den kommentaren kastad i nyllet både en och flera gånger när jag hade min egen butik, att ’Oj, så dyrt, nej då går jag hellre till IKEA och handlar för halva priset’. Jag satte mig till slut ner och jämförde mina priser med just IKEA’s, mest för att få en klar bild över hur det faktiskt såg ut. Och i ärlighetens namn var så mycket av mina saker betydligt billigare än deras, både möbler och dekorationer. Stora företag har präntat in att deras priser är så mycket lägre i och med att de köper in i så stora kvantiteter. Men, det är inte hela sanningen. Åtminstone inte längre. Jag vet inte om de har smyghöjt sina priser över lång tid för att lyckas hålla den vanföreställningen vid liv, men de är faktiskt inte så billiga som man gärna vill tro. Och småbutiker har inte så höga priser som man gärna vill tro heller. Visst kan ett hantverk ligga högre i prisnivå än en maskintillverkad kopia, men i de lägena säger det ju sig lite själv att man betalar för det man får.

011.jpg

Det enda som kan rädda dessa härliga småbutiker är vi konsumenter. Ingen annan. Det som slår ut dem är vi som inte väljer att handla just där.

Kan vi inte alla försöka, åtminstone ett par gånger om året, att välja de små butikerna istället? Ersätta ett MIO-besök med en halvdag i gamla stan? Köpa ett litet hantverk i studentpresent? Eller gå en kurs i hur man gör egentillverkad tvål ihop med vännerna?

Vad har Du för synpunkter på det här? Hur ofta handlar du i de små butikerna istället för de större kedjorna? Varför? Varför inte?

butik-storgatan 1
Och där fanns även en industriell, tokig avdelning – såklart!