Först av allt, vill jag passa på att tipsa om att du just nu kan få hela 30% rabatt på dyraste varan hos Ellos genom att använda rabatt-koden ‘385722‘ i kassan (gäller t o m 14/11) när du handlar kläder, skor och accessoarer.
Från 16/11 kan du dessutom fynda mängder av varor på deras PRE BLACK WEEK – 30% rabatt på Ellos kollektioner dam, barn, herr och HEM! Då är det bara att knappa in koden ‘385720‘ i kassan, erbjudandet gäller t o m 18/11, så passa på!

Jag kan inte rå för att tänka tanken, och att drömma mig bort en del om hur in i bänkens roligt det hade varit att få ha ett eget TV-program, haha. Hur orealistisk tanken än må vara, hade det varit så overkligt skoj! Om man frågar mig, känner att TV-världen behöver lite nytänk, eller? Någon som vågar göra lite annorlunda saker, någon som sticker ut lite bland allt annat som är sådär alldeles lagom lagom. Det kan jag själv sakna ibland, något program där de vågar inreda på ett annat vis än vad man ser i alla tidningar, i alla reklamposter, i alla webbutiker. Någonting annat än lagom mycket färg, någonting som vågar vara annat än lagom lantligt, eller lagom vågat. Fasen, jag hade önskat att någon bara stampade på utav bara helskotta någon gång – ska det vara grönt så ska det tamigfasiken vara grönt. Ska det vara slitet så hugg i ordentligt, låt svetten rinna längs ryggraden! Jag skulle vilja se någonting annat än de där vanliga, halv-blommiga tapeterna, någonting annat än alla de där vit-laserade klickgolven, någonting annat än de där ljusgrå färgskalorna och någonting annat än det där samma om och samma igen, det där som man alltid ser.

På TV skulle jag så gärna vilja se mer av sådant man kanske inte hade vågat prova på hemma utan att först ha blivit ordentligt inspirerad. Jag skulle vilja se mer alternativa inredningsstilar, någonting… mer, helt enkelt!
För mig känns de flesta inredningsprogram likadana i slutändan nu för tiden, oavsett om det spelats in i England, Sverige eller Grekland. Likadana tapeter används, likadana rottinggrupper i trädgården. Likadana, mättade färgskalor och likadana mattor. Ingenting direkt sticker ut för mig. Är det bara jag?

Ibland önskar jag att ordet lagom inte existerade, alls. Jag förstår ju naturligtvis varför allting ser likadant ut – det är det som säljer bäst, helt enkelt. Men, för mig handlar inspiration om så mycket mer, för mig handlar det om att se saker från ett annat perspektiv, att få ett nytänk, att få se saker man inte sett förut. Inte om att se samma sak om och om igen – att bli matad med att ’det är på det här viset och inget annat vis allting (precis allting) ska se ut’. Men, om man nu ändå (egentligen mot min vilja) ska se inspirationsprogram som ren och skär marknadsföring, så tycker jag lik förbaskat att man i sådana fall skulle lyfta fram nya saker istället. Istället för allt det där samma om och samma igen. Jag tycker att det blir så tråkigt när en sak blir sensation och därefter gör alla precis samma sak. Ta en trädgårdsgrupp byggd av lastpallar, till exempel, hur många har inte visat hur man gör en sådan under de senaste åren? Man vill få det att se ut som att man ändå på något vis gjort sin egen lilla twist på kalaset, men i ärlighetens namn är det ändå samma om och om igen (och för säkerhets skull kör vi samma sak ytterligare tre gånger till). ”Åh, årets inredningssäsong har premiär idag, det får man ju inte missa! Näh, men dra på trissor! En soffgrupp byggd av lastpallar, så fiffigt. Nästan lika fiffigt som förra året… men ändå inte riiktigt lika vasst som året innan dess!”

Nog för att ovan nämna ting kan vara ack så fina och jag kan förstå varför de löpt amok över sociala medier, men jag känner ju liksom lite att jag har sett det där förr. Jag hade ju istället tyckt att det vart mer inspirerande att få se hur man bygger ihop sitt trädgårdskök utav gamla dörrar, cykelhjul och för all del, gamla plåthinkar och biltutor, istället. Dekorationer av krossat porslin. Någonting nytt! Någonting ocensurerat och någonting annorlunda. Någonting som vågar – och får lov – att sticka ut.

Nytt behöver absolut inte betyda så tokigt att det inte faller någon i smaken. Även om gränsen ibland kan vara hårfin, finns den kanske ändå. Det kan gå hem hos majoriteten och det kan passa i det moderna hemmet likväl som det helt galna. Det kan bli så rätt även om det är nytt, även om det är annorlunda. Jag tycker att Ernst har lyckats bra med att skapa sig en TV-karaktär. Man känner igen honom som person och han tillför en härlig personlighet till sitt program. Men resten, allt vad bygge-dags och inredningspiff och puff heter… allting känns likadant. Monotont. Och sedan när är just inredning monotont? Är inte det – om något – ett tillfälle att sätta en säregen prägel? Finns där inte ofantligt mycket varianter och tolkningar på precis allt ifrån den lilla ljusstaken till kuddar (eller inte kuddar) i soffan? Och då särskilt om man (som inte är ovanligt) att det precis har byggts en veranda om 60 kvm, då har man ju dessutom platsen att klämma till med riktigt fräsiga saker. Jag tycker att det är dags att ge inredningen det svängrum den förtjänar, även i TV-världen!

Hoppsan hejsan, vad jag råkade såga lastpalls-soffor och våra inredningsprogram. Inte helt och hållet meningen, jag tycker de kan vara rätt fräna. Men jag kände att jag hade en del tankar kring ämnet, så texten flödade utav bara farten… jag antar att jag bara känner mig lite uttråkad. Uttråkad av allt lagom och uttråkad av allt samma.
Vad tycker Du? Ingen skulle bli gladare än jag om du ville lämna ett par rader om vad du tycker, här nere bland kommentarerna!
Vi hörs!
PS. På tal om, har jag kommit på att jag fortfarande inte riktigt skrivit eller visat särskilt mycket om hur min lilla stund hos Sommar med Ernst var… jag får kanske ta tag i det någon dag… jag lovar att göra det, någon dag framöver, haha!