Linas bästa tips

Ta vara på småbutikerna!

Nu kommer här ett vädjande inlägg. Det skär i hjärtat att se hur småbutik efter småbutik tvingas stänga ner på grund av för högt tryck från storkedjorna och på grund av internets stora påverkan av vårt samhälle idag. Inom kort kommer vi inte ha en endaste gata med de där supermysiga, helt unika butikerna kvar.

butik_0001.jpg
Den här bilden kommer från en del ur butiken jag drev för något år sedan. Jag verkligen älskade prylarna och den härliga mixen!

Numera ser man att fler och fler mindre företag försvinner. En del går över till att bara satsa på försäljning över internet och en del lägger ner helt och hållet. Jag tycker att det är så himla synd, för vad är egentligen mysigare än att traska runt i en äldre stadsdel beklädd av kullersten och träfasader, på vägen skutta in i de där riktigt personliga små lanthandlarna? De behöver oss kunder, nu mer än någonsin! Som egenföretagare är det otroligt svårt att konkurrera med de större kedjorna, även om priserna faktiskt inte ligger i överkant. Det handlar dels om igenkännings-faktorer, stora företag pumpar ut reklam vilket ofta är på tok för dyrt för ett mindre företag, och dels på att de finns lite överallt.

butik-13908837_1759658024292380_7286754984684998275_o.jpg
Entrén till min butik, innan jag sålde den.

Personligen tycker jag att det är viktigt att försöka behålla våra små butiker vid liv. Den där lantliga butiken i gamla delen av stan som alltid är inbjudande och vars butiksinnehavare verkligen brinner för både sortiment och kunder. Den där lilla butiken som handplockar prylarna för att i sin tur gynna en hantverkare som tillverkar unika möbler eller småprylar. Den där lilla butiken som håller stängt om det har gått magsjuka på dagis eller som har stängt på julafton för att personalen vill spendera högtiden med den lilla familjen. Den lilla butiken som har personlighet, som har en blandning mellan nya och gamla prylar, kanske är lokalen uppdelad med en loppis-sektion och en med lite mer nytillverkning. Butiken som har Retro-godis framme vid kassan och handgjorda tvålar från en lokal  tillverkare vid entrén. Butiken utan stöldmärkning på varenda pinal. Butiken med hjärta och själ. Butiken vars gatuskylt får en att bli sådär barnsligt nyfiken på vilka skatter som kan tänkas gömma sig innanför väggarna. 

Handlar vi inte hos dem idag försvinner de imorgon. Det måste vi verkligen tänka på!

butik- 2-.png
Butiken var proppad med unika prylar från golv till tak!

Jag tror inte att jag har stött på en enda människa som inte uppskattar mindre butiker, dess unika atmosfär och deras känsla av glädje och passion som är så påtaglig att man nästan kan ta på den, känna doften av den. Men, varför tar man sig då inte tiden att faktiskt traska dit och ge dem ett så välförtjänt besök? Handla en liten, liten pryl. Ett presentkort till en vän som fyller år? Eller den där krukan man behöver till köksfönstret? Varför tar man sig alltid istället till en större butik vars sortiment av massproduktion ser precis likadant ut landet över?

För egen del beror det oftast på lathet. Jag har intalat mig själv att det är bekvämare att åka till IKEA. Men – till IKEA måste jag ta bil, åka en ganska bra bit innan jag är framme och har jag otur fastnar jag i bilköer på vägen hem. Den där tok-mysiga butiken kan jag nå via bara några minuter med spårvagn eller buss, men av någon anledning ligger en väl inbränd illusion om att det är besvärligt att ta sig dit.

En annan orsak, eller ett annat argument är att ’IKEA har ju allt under samma tak’. Hm, ja, men små butiker har ofta ett relativt brett sortiment också, och om någonting saknas hittar man det ofta i den andra lilla mysiga butiken som ligger vägg i vägg, eller max ett par entrédörrar bort.

butik-storgatan 2.png
Jag hade massor av blandade prylar, nytt & gammalt, färgglatt och avskalat…

Förutom de ovan nämnda (ganska lama, egentligen) ursäkterna till att inte gynna småbutiker istället, finns ju den helt galna föreställningen om att priserna är så mycket lägre på större varuhus. Det är möjligt att det har varit så förr, men det är det definitivt inte idag. Jag fick själv den kommentaren kastad i nyllet både en och flera gånger när jag hade min egen butik, att ’Oj, så dyrt, nej då går jag hellre till IKEA och handlar för halva priset’. Jag satte mig till slut ner och jämförde mina priser med just IKEA’s, mest för att få en klar bild över hur det faktiskt såg ut. Och i ärlighetens namn var så mycket av mina saker betydligt billigare än deras, både möbler och dekorationer. Stora företag har präntat in att deras priser är så mycket lägre i och med att de köper in i så stora kvantiteter. Men, det är inte hela sanningen. Åtminstone inte längre. Jag vet inte om de har smyghöjt sina priser över lång tid för att lyckas hålla den vanföreställningen vid liv, men de är faktiskt inte så billiga som man gärna vill tro. Och småbutiker har inte så höga priser som man gärna vill tro heller. Visst kan ett hantverk ligga högre i prisnivå än en maskintillverkad kopia, men i de lägena säger det ju sig lite själv att man betalar för det man får.

011.jpg

Det enda som kan rädda dessa härliga småbutiker är vi konsumenter. Ingen annan. Det som slår ut dem är vi som inte väljer att handla just där.

Kan vi inte alla försöka, åtminstone ett par gånger om året, att välja de små butikerna istället? Ersätta ett MIO-besök med en halvdag i gamla stan? Köpa ett litet hantverk i studentpresent? Eller gå en kurs i hur man gör egentillverkad tvål ihop med vännerna?

Vad har Du för synpunkter på det här? Hur ofta handlar du i de små butikerna istället för de större kedjorna? Varför? Varför inte?

butik-storgatan 1
Och där fanns även en industriell, tokig avdelning – såklart!

 

Hemma hos Lina, Lina diskuterar

Otippade prylar och återbruk – Upcycling

Jag älskar ju lite udda prylar och när man använder gamla saker för ett helt nytt syfte än det från början är tillverkat för. Det har ju varit poppis ett tag nu med åkerbrukare gamla stolsben omgjorda till ljusstakar till exempel – helt fantastiskt. En gammal trälåda som hyllplan/sidobord har ju mer eller mindre blivit en klassiker. En uppochnervänd zinkbalja som soffbord eller en nätkorg i metall som lampskärm är ju inte fel det heller!

logg-diy.png

Det kom en overklig trend att återbruka gamla lastpallar för ett par år sedan. Den slog ner som blixten och spred sig som en Kardashian-rubrik i en skvallerblaska över hela världen. Man kan bygga om dem till i princip vad som helst; sängstomme, utemöbler, hyllor… You name it! Problemet med dem är att de i vissa fall är behandlade för att tåla ut och skur år efter år och sådana medel brukar sällan vara särskilt miljö- eller barnvänliga. Eller, vänliga över lag, till och med. Så om man är osäker på om pallarna man själv har kommit över kan det i vissa fall vara bäst att ändå lämna in dem till något företag som använder dem till det de faktiskt är menade för, hur tråkigt det än låter. Haha, usch, jag riktigt känner hur grådassig jag lät med de där sista orden, jag ogillar verkligen att vara sådär strikt och förnuftig, men ibland måste även jag tyvärr vara det också – jag är ju trots allt närmare 30 nu.

logo-20180526-28.png

Den mest udda prylen jag har hemma kom jag över när jag var inne i en härlig butik i ett mindre samhälle utanför stan för ett tag sedan. Jag älskade färgen så jag köpte på mig den och satte ett stearinljus i. Vips så hade jag mig en fräsig, läcker ljusstake! Från början hade jag ingen aning om vad det var, men efter ett par filosofiska minutrar kom jag fram till att det måste ha varit någon slags mellandel för ett rep eller annat, kullager möjligtvis(?). Någon som har en idé för vad det här kan ha varit från början, innan det hamnade i min ljusstaksamling? I alla fall, allt är ju vad man gör det till, som man säger, så jag fyndade min härliga ljusstake hos Maria Metsälä Design i Marks kommun.

ljusstake-1.png
logo-20180526-26

En vän till mig tog ett gäng gamla avdankade trasmattor och sydde om dem till kuddfodral. Helt rätt! Jag ska nog själv ge mig på något liknande projekt tänker jag, jag skulle så gärna vilja ha ett gäng stora sittkuddar på golvet här hemma. Vi får se när det hinns med (eller om jag hinner komma på något annat käckt innan det blir dags). Känner jag mig själv kommer jag helt säkert hitta en annan lösning som verkar roligare innan trasmatte-projektet blir aktuellt.

En sak som jag började snegla på redan när jag hade WackyGoose inredningsbutik i Göteborg var udda hyllor, sidobord och fåtöljer, tillverkade utav gamla (håll i dig nu) – fordon! Det var för mig helt nytt och jag verkligen älskade idén. Snacka om unikt och härligt. En front från en gammal bil blir en unik fåtölj och en moped blir en fantastisk hylla!

blogg-recycle.png

Det lite tråkiga är att de kanske inte är för allemans hem, men jag tycker definitivt att fler barer och restauranger som lutar åt den mer industriella stilen borde få upp ögonen mer för den typen av möbler. De är ju helt fantastiska. Jag blir ju helt glad bara av att titta på dem. Ett tag efter att jag hade hittat dem såg jag att de började ploppa upp i lite olika butiker jag följer runtom i landet. Hur kul?! Just de jag hittade tillverkas i Indien, men de finns säkert från fler ställen numera.

Om (/när) jag skaffar en trädgård och bygger ihop ett utekök någon gång i framtiden kommer jag definitivt peta in något sådant bredvid grillen!

upcycled.png

Återbruk (upcycling) är en utav de saker jag älskar allra mest. Jag älskar tanken på at bevara gammalt istället för att kasta ut det och köpa nytt. Möbler från förr är i regel tillverkade helt i trä, handgjorda och håller generation efter generation medan nyare, masstillverkade bitar är tillverkade av kartong, mer eller mindre. Att ta till vara på gamla möbler och – om man vill – fräscha upp dem med ny färg och kanske nya beslag tycker jag ger hemmet så mycket mer karaktär än trend-serien från en stor möbeltillverkare. Varje möbel blir ju helt unik av sitt slag – supermysigt!

blogg-upcycle.png

Vidare, om man ser på återbrukade mindre prylar är där bara fantasin som sätter gränser (det behöver alltså inte finnas en endaste gräns att förhålla sig till) och hur underbart är inte det?! Man kan trotsa allt vad regler och trender innebär, och man kan göra det med stil!

En lite tråkig sak med återbrukstänket är att det blir alltmer vanligt med nytillverkade prylar som liksom bara ser ut som att de är både antika, unika och åkerbrukade av gamla prylar. Jag har absolut ingenting emot att man tar någonting, målar om det och ger det en ’fuskpatina’ eller annat (då blir det ju att man fortfarande tar till vara på det man har eller det andra har haft), men när man börjar massproducera någonting som ska se återbrukat ut på det sättet tycker jag att själva återbruks-delen tappar charmen. Det tappar ju ursprungsidén som jag är så blint förälskad i. Det kan ju vara nog så fiffigt och fint, men ändå inte samma sak – du förstår säkert min tanke(?). Att återbruka gamla saker kan ju egentligen jämföras med att panta flaskor – att med gammalt material tillverka nytt istället för att samla sopor på hög som påverkar vår Moder Jord, då kan man ju inte tillverka nytt material, göra flaskor på det för att sedan kalla det Recycling, eller hur?

blogg-upcycle-.png

Har du någonting återbrukat hemma? Någonting särskilt du skulle vilja dela med dig? Då min inredningspassion ligger mycket i just det tar jag mer än gärna emot bilder och beskrivningar på vad andra har gjort till linakarolinagbg@gmail.com, om jag skulle kunna få dela med mig av det här på bloggen! Jag blir minst lika bra av andra tips och inspirationsbilder, så om du har någonting – vad som helst – som du skulle vilja dela med dig av, maila på!

Med detta önskar jag allesammans en fortsatt, riktigt härlig dag. Ta hand om varandra och era gamla prylar!

DIY och Steg-för-steg

Rost imitation

logo-12.png

Äntligen(!). Jag har så länge velat försöka mig på att måla just rost – och nu äntligen tog jag mig tiden till det!
Det här är mitt allra första försök med att måla rost, och jag blev otroligt nöjd med resultatet – det var faktiskt inte så svårt som jag alltid föreställt mig. Om jag ska vara helt ärlig tog projektet bara några minuter och det var riktigt kul att få söla omkring en liten stund!

I slutet av den här videon tipsar jag om en organisation som heter Dogrescue (www.Dogrescue.se). Det gör jag därför att tjejen som berättade för mig hur man skulle gå till väga för den här tekniken arbetar som adoptionsansvarig i den organisationen. Som så många andra hjälporganisationer är även Dogrescue i stort behov av hjälp, så om du har möjlighet att skänka en gåva – stor som liten – hade det varit helt fantastiskt. Det skulle såklart vara kul att se om mitt tips om detta ger någonting, så om du Swishar någonting (det är naturligtvis helt frivilligt och även om det är en mindre gåva kommer den göra skillnad – många bäckar små), så skriv ‘Lina‘ i meddelandet i överföringen!

rost.png
ingen kan göra allt.png

dogrescue swish.png

DSC_5953
Du behöver: svart, brunt, olivgrönt/kaki, rött och orange/brandgult.

howto-3.png
Eftersom att det var första gången jag själv gav mig på det här märkte jag att det är lätt att under processens gång tycka att ‘Nej, det här blir ju bara dynga’, helt fel nyanser och istället för rost ser det snarare ut som en bebi-kräk-bajs-situation. Det kändes till och med lite hopplöst stundvis. Men(!) fortsätt bara dutta, ta lite mer brandgult till exempel, våga använda lite mer utav den gröna och dutta omkring med svart uppepå. Dutta omkring i blöt färg och mellan varven låt det hela torka till, gå därifrån och låt ögonen vila  från de brun-orange nyanserna. När du kommer tillbaka med lite ny energi, dutta vidare, så ska du se att det kommer sluta i success!
howto-4.png
Som pricken över i duttar du omkring med svart möbelvax lite överallt över hela ytan. Om du använder en färg som inte är kompatibel med vax går det lika bra att som ett sista steg dutta med svart färg på den torra ytan.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Hemma hos Lina, Linas bästa tips

Mixa olika stilar i hemmet

Ja, många utav mina följare har redan förstått att jag absolut älskar att blanda olika stilar i inredningen. Udda mixar är det absolut bästa jag vet! För mig blir kalaset så mycket mer personligt då – och jag älskar att man inte behöver förhålla sig till några direkta regler! I mitt sätt att inreda ligger det väldigt mycket personlighet, för mig är det så man skapar en hemtrevlig miljö. Min stil passar kanske egentligen inte in i ’Lilla landet Lagom’, men det gör mig absolut ingenting. Jag gillar att ta ut svängarna, både färg- och formmässigt. (Man måste ju få ha lite roligt)!

logo-20180526-26.png

Jag kan vara lyhörd och inreda mer avskalat och modernt. Jag kan inreda mer stiligt och samtidigt få till en personlig twist, peta in någonting otippat som binder ihop rummet och ger det en helhet. Jag vet hur man kan få ihop personlighet med minimalism och jag kan också förhålla mig till bara enstaka stilar. Jag kan skilja på ’passande’ inredning för kontor och hem, även väntrum och restaurang. Jag vet hur man normalt brukar välja att inreda och jag kan skapa olika känslor och teman i rum utefter vad som efterfrågats.

logo-20180526-1.png

Men, hemma hos mig själv bryr jag mig inte alls om de bitarna. Hemma hos mig själv kopplar jag ur bromsen, slår på härlig musik på hög volym och bara kör på, helt utan att blicka i backspegeln!

logo-20170417-43.png

Jag har blandat ihop både mängder av färger och olika stilar – till och med i samma rum. Jag tycker ju om så många olika stilar, så varför skulle jag förhålla mig till bara en i mitt eget hem? I vardagsrummet, till exempel, har jag möbler från olika delar av världen och från helt olika tidsepoker. Jag tar de prylar, möbler och färger jag tycker om, blandar ihop dem i en stor och härlig smet och mer eller mindre tvingar dem att fungera ihop!

Detta bildspel kräver JavaScript.

Jag har ställt upp en rottingfåtölj bredvid en vägg på vilken jag hängt upp drömfångare i olika storlekar, den bonn-romantiska gamla kommoden gör sig bra ihop med de andra prylarna och tillsammans ger de den där härliga bohemiska känslan. Vrider man blicken något åt höger kommer en gammal dragkista från 17-1800 tal(?), en typisk möbel för det lantliga hemmet skulle jag säga och bredvid den står ett knallturkost, Indiskt skåp som är tillverkat av återbrukat material.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Vitrinskåpet skulle jag nog gärna lägga i den industriella kategorin och mot väggen bredvid det vilar ett romantiskt, jättestort staffli som jag målat i grått och smutsat ner med mörka möbelvaxer. Vidare har jag ställt en väldigt ’ruff’ gammal träpall med gamla färgstänk kvar på den annars trärena sitsen bredvid ett romantiskt, väldigt sött skrivbord. Skrivbordet har en hel del krumelurer och utskurna detaljer i trät, plottrigt i stilen skulle en del hävda. För att de ska gå ihop lite bättre har jag valt att måla pallens underrede och skrivbordet i samma färg.

Detta bildspel kräver JavaScript.

En gigantisk kaktus i samma hörn gör att vi snuddar på den lite bohemiska vägkanten igen – och därefter kommer vi till min älskade, rosa soffa. Modellen på soffan är väldigt modern och enkel, ingenting särskilt egentligen – förutom valet av färg då.

logo-20180526-25.png

I taket hänger en pampig takkrona som jag köpte hos Patriks Prylar nere i Halmstad för ett par år sedan. Istället för prismor i glas hänger det träkulor i längder av naturtråd. Träkulorna ger kronan ett väldigt mjukt intryck och det gör sig väldigt bra ihop med de lite pastelliga färgvalen jag gjort för rummet.

logo-20180526-14-2.png

Som om inte allt det här vart nog egentligen (de flesta andra skulle nog inte ens ha dragit det såpass här långt, haha) så har jag petat in ett par utav mina tokiga damer på väggen. De bryter mot både alla inredningsstilar jag redan kastat in (på egentligen alla tänkbara sätt) och även på så vis att de avviker mot de mjukare pastellfärgerna som är på möblerna. De hänger naturligtvis bredvid en inramad teckning som min fantastiska lilla systerson har skapat. Knasigt, men för mig blir det helt rätt!

logo-20180526-20.png

I ärlighetens namn tror jag att min stil – kanske särskilt mitt hem – är rena mardrömmen för de flesta inredare. Det är så många regler som bryts och så mycket som händer både färg- inredningsmässigt. Många hade nog helst satt en stor ’Error’-lapp i min panna och o-myndighetsförklarat mig i samma veva. Andra älskar det. Jag tror att det kanske är så, lite antingen eller; antingen älskar man det jag gör, eller så gör man det definitivt inte. Vad tror du?

logo-20180526-3.png

Det enda genomgående jag egentligen har när jag gör om eller stylar någonting, det är att jag fullkomligt struntar i regler och vad som anses vara okej och inte. Vill jag måla om en möbel, så gör jag det – oavsett hur mycket det potentiellt skulle sänka värdet – och vill jag hänga en matta på väggen och använda en gammal Da Vinci-tavla som frukostbricka, då gör jag det. Jag har ingen som helst lust att stanna upp och tänka mig för, bry mig om vem det möjligtvis skulle kunna göra upprörd eller undra vad andra skulle tycka eller tänka om mig när jag gör mina val. Sådant tar på tok för mycket energi och det rent av stjäl en stor del av den kreativa tok-glädjen som jag tycker att inredning faktiskt ska ge!

logo-20180526-10.png

För mig är inte inredning bara ett val av färg och möbler. För mig är det en form av konst, en kreativ livsstil, en förmåga att skapa en miljö som får en att må bra, en plats där man trivs, där man vill vara, där man känner harmoni – och att kombinera det ihop med funktioner utefter olika behov är faktiskt inte alltid så enkelt. Mer om just det tänkte jag skriva om i ett framtida inlägg.

logo-20180526-22.png

Linas bästa tips

Lina tipsar: Telling Stories

tellingstories-10.jpg

Nu är det dags för ett utav mina allra bästaste tips igen! Jag har under en lång tid haft en fin relation med ägarna (paret Henrik och Jessica) till butiken Telling Stories, de har varit på målar-kurser hos mig förr när jag hade butiken fortfarande bland annat. Riktigt härliga människor! Butikens namn – Telling Stories – är inte bara ett namn taget ur luften, det är även grunden för hela deras affärsidé. ”Vi tror varje människa, varje produkt och varje foto har en historia att berätta”, skriver de på sin hemsida.

tellingstories-1.jpg
”Telling Stories representerar ingen stil eller inredningsfilosofi. Om något så vill vi i så fall vara en inspirerande och glad färgklick i ett annars ofta ganska svalt, vitt, vitt, vitt och minimalistiskt inredningsland. Vi älskar det vi säljer och det vi gör. Och dessutom är vi väldigt stolta över att ha tagit fram ett antal varor med egen design.” 

Detta bildspel kräver JavaScript.

Numera satsar de mestadels på näthandel, men har även ett Showroom på Grönlingens väg 14 i Sundbyberg.

 

tellingstories-28.jpg

”En stor del av vårt sortiment importerar vi själva och utan mellanhänder. Vi samarbetar med små och kreativa tillverkare i bland annat Indien, Mexiko, Storbritannien och Mellanöstern. Många föremål har vi köpt på marknader och hos lokala hantverkare. För att få en intressant mångfald hittar du också noga utvalda europeiska samarbetspartners i vår butik.”

Följ Tellingstories på Instagram och Facebook för att inte missa något från deras spännande äventyr runtom i världen!

DIY och Steg-för-steg, Hemma hos Lina

DIY: Balkongbord – perfekt för den lilla balkongen

Jag har suttit och lurat hela våren på hur jag ska lösa ett praktiskt bord för min mini-balkong och samtidigt ha plats att sitta 2-3 personer i en liten oas av härliga växter. Det är inte helt lätt på ett så begränsat utrymme kan jag lova!

18.png

En första tanke var att ha ett nedfällbart bord och ett par sittplatser, men då bordet är uppfält kommer det ändå bli trångt för bara två personer att sitta och avnjuta ett glas vin, så jag funderade vidare en stund till…

Detta bildspel kräver JavaScript.

Så, plötsligt slog det mig: Jag ska göra ett eget bord som samtidigt kan agera hyllplan för krukor. På så vis kan jag utnyttja hela längden på balkongen och behöver inte begränsa mig till standardmått (omkring 40cm) i bredd heller.

Jag gjorde världens mest simpla balkongbord och det blev grymt(!) – i alla fall om jag får säga det själv. Det enda som egentligen behövs är rep (eller makramé-garn i det här fallet), en bräda i vilken du borrar ett hål i varje hörn och eventuellt ett par pärlor för att piffa till den något. (Se videon här ovan precis hur jag gjorde!)

Detta bildspel kräver JavaScript.

Jag hade egentligen tänkt att måla brädan i någon fräsig, glad färg, men jag lät den vara trären mest för att jag tänkte att den säkert kommer bli sådär grå och fin med tiden sedan. Dessutom tyckte jag att det ljusa trät såg ganska fräscht ut på den gamla slitna balkongen!

14.png

…jag jobbar fortfarande på en superspännande grej (kan i nuläget inte dela med mig av vad, men vill lova att det verkligen kliar i fingrarna – vill så gärna skriva ut vad det är för någonting!) och som det verkar nu kommer det snart stå färdigt… eller ja, med tanke på att jag haft den här saken som projekt nu i ett par år(!) så är det snart, haha. Jag bara hoppas för allt jag har att allting går som det ska och att sista delarna flyter på som planerat. Det är en sak som jag tror många skulle bli glada över, jag vet att en del utav er har väntat på det i alla fall. Tanken är att jag efter sommaren här kommer kunna gå ut med projektet offentligt och att alla kommer kunna ta del av det!

lina-01 (kopia).png

Huua, så spänd! Har du ett par vilda gissningar om vad det skulle kunna vara så får du mer än gärna dela med dig av dina idéer här i kommentarsfältet!

 

Lina diskuterar, Lite allt möjligt annat, Projekt och events

Lite väl hårda ord mot årets Sommar med Ernst!

Årets Sommar med Ernst har verkligen nått löpsedlarna under den senaste tiden och det har riktats väldigt hård kritik mot årets projekt som är en gammal kvarn strax utanför Örebro. Det är förvisso inte första gången programmet får kritik och folk hopar sig och går i flock för att hetsa kring ämnet lite, jag tror i ärlighetens namn att det är så folk gör idag för att få ur sig lite underliggande groll. Det ska kritiseras och varas arg över det mesta, och finns det ingenting att vara bitter över så skaffar man sig det helt enkelt. Tråkigt naturligtvis, men det ligger en sanning i det.

logo-sommarmedernst2018-11.png

Och för det första, hur kan det bli sådant agg mot en enda person? Nog för att han är ansiktet utåt för projektet, men att rikta all vrede mot Ernst person är ju tokigt då det är fler parter inblandade vid situationer som den här. Ja, det blir väl fräna rubriker genom att använda hans namn förstås, ”Ilskan mot Ernst Kirchsteiger – efter upptäckten om bygget” skriver Expressen, ”Grannarnas vrede mot Ernst” säger Nöjesbladet. Då det under flera perioder har varit en hel del hets som riktats personligen mot Ernst kan jag med handen på hjärtat verkligen säga att jag är imponerad över hur han orkar fortsätta med det här, ett glatt program med en byggsten att inspirera, när man får sånt här kastat i ansiktet gång på gång.

Hela den här historien gör ju att jag personligen är evigt tacksam över att det inte är jag som fått chansen att göra någonting liknande, med tanke på hur mycket vansinniga kommentarer och upprörda människor jag lyckats dra på mig bara genom att måla om (i min mening) rätt tradiga möblemang både med och utan trista fanérskador genom åren. Som sagt, folk idag kan bli förtvivlade över ingenting. Att någon ens blir minsta förskräckt eller till och med personligen tar illa vid sig över en ommålad möbel – släktklenod eller inte – är för mig helt ofattbart. Vad man gör med sina egna förvärvade möbler och prylar måste väl ändå någonstans få bli helt upp till var man själv och jag tycker att andra kan låta gör-det-självaren få behålla sin skaparglädje även om man tycker att personen i fråga har gjort sig skyldig till någon slags målarterror.

Jag har kommit på mig själv i vissa videos och andra inlägg på internet att starta hela presentationen med att be om ursäkt om följande skulle sticka någon i ögonen och bara det i sig är ju så snett, så ska det aldrig behöva vara. Om nu människor inte kan ge fanken i att känna sig kränkta för minsta lilla så får väl så vara, men jag uppmanar ändå alla att scrolla vidare och inte ödsla någon vidare energi på det. Det skulle helt klart vara en Win-win för alla oavsett vilken sida av målerierna man står på.

blogg-kritikenmotsommarmedernst.png

Nåväl, åter till ämnet jag faktiskt tänkte skriva om i det här inlägget… Jag läste lite gamla artiklar om att det skulle ha varit fuskbygge och halvfärdiga byggen från  tidigare säsonger varpå husägare själva gått ut i media och försvarat programmet och sagt att ‘så är det inte alls’. Detta ihop med att vi alla någonstans vet hur vinklad en skriven text eller ett reportage kan vara , en och annan journalist med tveksam moral har säkerligen slunkit (/slinkit/slankt/slinkt?) förbi och hoppat på bråktåget för att nå så höga läsarsiffror som möjligt, är det möjligt att man inte ska ta skriverierna på alltför stort allvar heller, kanske?

logo-sommarmedernst2018-3.png

I Allas.se kan man läsa en utav alla artiklar kring förargelserna, där står det bland annat att grannarna kallar projektet för ett ”kortsiktigt marknadsföringsjippo”. Nog för att kommunen hade en tanke om att byn kunde få stå i rampljuset en stund i samband med programmet, men kortsiktigt vet jag inte om jag skulle hålla med om att det är. Den gamla kvarnen blir väl omhändertagen utav riktigt duktiga personer samtidigt som de på plats är mycket medvetna om att man ska vara rädd om gamla kulturhus.

Varför, egentligen, skulle det vara så fel att ge den gamla kvarnen ett litet ansiktslyft? Att göra små uppdateringar som ger många människor möjlighet att njuta och ta del av den vackra platsen? En liten uppgradering – och om jag ska säga det själv blir kvarnen mycket smakfullt inredd genom härligt hantverk och det passar definitivt ihop med miljön både in- och utvändigt. Ingenting fel i det tänker jag?

logo-sommarmedernst2018-20.png

– Mina förfäder byggde den här kvarnen och vi hade hoppats på att kommunen skulle bevara byggnaden och rusta upp den till ett museum eller någonting. I stället säljer man ut hela kvarnen till ett något slags marknadsföringsjippo utan att informera oss.

Källa: www.expressen.se

Kvarnen har inte varit i drift sedan 1939, men ingen tillfredsställande underhållning har gjorts under flera decennier (lansposten.se) vilket jag tycker är ytterligare ett argument för att kritiken är på tok för hård. Att låta någonting så vackert förfalla kan ju omöjligtvis kännas som ett alternativ att föredra framför att ett drivet och brinnande team gör sitt yttersta för att skapa en plats där många människor kan vistas och trivas kring år efter år. Att vidare läsa att det skulle vara en ”kulturell våldtäkt” håller jag inte heller med om eftersom att den sedan tidigare inte var komplett (kvarnutrustningen var sedan innan utriven) och den omfattades inte av byggnadskulturskydd.

sommarmedernst2018-2

Inget museum har byggts under de närmare 80 åren kvarnen stått ur bruk (alltså, nästan ett sekel – förstår man ens hur lång tid det egentligen är?), och allas önskemål kan ju aldrig uppfyllas helt. Det är helt omöjligt vad det än må handla om. Ingenting har gjorts utan samråd med kommunen och allting har gått riktigt till, så jag kan inte för mitt liv förstå varför man ska lägga så mycket energi på att vara renodlat negativ? Varför kan vi alla inte bara koppla händer och i kör tjoa ”Hakuna matata” i trallvänlig melodi.

logo-sommarmedernst2018-4.png

I dagens läge kan man göra någon tillräckligt upprörd för att svartmålas överallt på sociala medier och i olika grupper av människor för att man använder fel sida av toapappret när man torkar sig. Lite så känns det ju faktiskt ibland. Eller lite och lite – snarare; precis så känner jag ibland. Heter det ‘Kex’ eller ‘Chex’ är ju ett original för sig, vem behöver bry sig om i vilken ordning man lägger ost och marmelad, om jag väljer att ta en gammal Josef Frank-stol i perfekt skick, såga isär den och låta den agera kryddhylla i mitt kök (i en ny härlig, blå skepnad) eller om jag kör lite fräsig decoupage över ett helt gammalt vitrinskåp av Svante Skogh.
Nu menade jag väl kanske egentligen inte att dra paralleller mellan skithuspapper och väderkvarnen i Kånsta (även om jag nu inte kan låta bli att fnissa lite för mig själv här – så tokigt det kan bli!), men i skrivande stund fann jag inget bättre, mer beskrivande vis att uttrycka mig på. Jag hoppas bara att jag hinner få upp min påse popcorn innan det är dags för någon att känna sig kränkt igen. Jag vill få fram poängen om att det är så otroligt synd, och ofta väldigt onödigt att hetsa över negativa bitar – vilket har blivit lite av en grej idag. Så mycket negativitet sprids omkring överallt och oavsett vad statusuppdateringar eller bilder visar eller handlar om så ser man så mycket arga människor bland kommentarerna. Det kan ju få vem som helst att tappa gnistan. Inredningsprogrammet (som för övrigt precis i dagarna börjar sändas på TV4) är ju menat att inspirera, ge människor modet att fixa och dona i sina egna hem. Varför kan man inte vara glad över att den gamla kvarnen inte istället bara låter förfallas och dessutom ta ett glädjeskutt över att det är kompetenta personer som har tagit sig an den?

sommarmedernst2018-5.png

blogg-peace

Med det här vågar jag vägra be om ursäkt (kanske att jag kommer få äta upp det i efterhand, men då får det minsann vara så). Det är precis så här jag känner och jag kommer säkerligen både få medhåll och raka motsatsen.

Jag hoppas alla får en fortsatt härlig dag och att den fantastiska sommaren håller i sig riktigt länge i år!

Om du inte vill missa några utav mina framtida hittepå’n och inlägg här på bloggen knappar du bara in din e-post här i kolumnen till höger (surfar du via mobilen är det nästan längst ner på sidan), så kommer du få ett mail varje gång ett nytt inlägg publicerats!