Projekt och events

Första dagen för mig på Sommar med Ernst

02:42

Jag vaknar till. En överhängande känsla av att jag försovit mig ger mig panik. Jag tittar på klockan. Usch nej, det är lite för tidigt ännu. Jag behöver inte gå upp, men samtidigt är jag ganska pigg. Borde jag kanske gå upp redan nu trots att det är ytterligare trekvart innan väckarklockan ringer, jag vet ju med mig att jag kommer gå tillbaka och bli sådär overkligt trött (läs zombie) om jag somnar om nu och istället vaknar upp till alarmet. Vid närmare eftertanke, näh. 48 minuter är ändå 48 minuter.

03:30

Vad händer?! Klockan ringer. F-n. Jag vill ingenting hellre än att snooza åtminstone 4 timmar till. Morgonkalufsen står åt alla håll. Som den där zombien jag visste att jag skulle vakna om som reser jag mig ur sängen, kliar mig i huvudet och sätter fart mot köket, jag behöver kaffe och jag behöver det nu.

03:46

Ja, idag är det allra första dagen för mig, klockan är nu i skrivande stund inte ens 04:00 på morgonen och jag har gått upp för att göra mig lite i ordning och därefter ta tåget mot inspelningsplatsen. Magen liksom vrider sig hela den, jag är så nervös. I tre dagar har jag gått och känt mig stressad och nervös, men samtidigt spänd, längtande och förväntansfull. Stundvis har nervositeten tagit överhand och jag har nästan känt en stor ånger – vad har jag gjort?! Kommer jag ens klara av det här, kommer jag klanta till allting? Tänk om jag inte kan? Oro för vad jag skulle kunna ställa till med. Självkänslan sjunker och jag känner att det vanliga ‘Go:et’ jag brukar köra på med trappas ner väsentligt. Det är så typiskt mig att hoppa på olika projekt utan att ge det en endaste eftertanke (eller, innantanke?).

04:07

Nej, vet jag vad, det måste finnas en anledning till varför de ville ge just mig den här chansen! De har tyckt om mina tidigare hittepån och det måste ju ändå betyda någonting? Vilket äventyr det här kommer bli! På riktigt – vilken chans! Jag ska verkligen ta till vara på den här möjligheten, visa vad jag går för och bara slappna av, lyssna på min magkänsla. Jag kan det här!

04:16

Satan. Jag ångrar mig. Jag har ingen aning om hur sådana här saker går till?! Vad har jag gjort? En kopp kaffe till, det kanske hjälper.

04:28

Äsch, vad är det värsta som kan hända, egentligen? Så mycket kan jag väl ändå inte hinna ställa till med under några dagar? Det här kommer jag fixa – och det med bravur! Tjoho!

04:39

Åh nej. Nu går tåget om bara en timma. Panik! Jag vill inte, jag vill inte, jag vill inte. Impulskontroll Lina, impulskontroll. När ska jag lära mig att inte försätta mig i situationer som de här?! Kunde jag inte bara kastat ur mig ett ödmjukt men bestämt ‘Tack, men nej tack’ och stannat kvar på välkänd mark den här sommaren? Avslappnat, inga bekymmer.

04:50

Bekymmer? Vadå bekymmer?! Pyttsan heller! Jag älskar utmaningar! Jag packar det sista i väskan och går mot ytterdörren, snart går spårvagnen ner mot stan!

04:51

Jag älskar inte utmaningar. Inte alls, faktiskt. Inte just nu i vilket fall som helst.

04:52

Wieehoo! Snart är det dags!

04:53

Fan. Snart är det dags!

04:55

Jo, men det här kommer bli kul. Faktiskt, hur roligt som helst! Dags att gå till spårvagnen, snart smäller det!

05:09

Vilket ben ska jag stå på?!

05:10

Jag älskar äventyr! Nu kör vi!

ernst-10

05:40

Tåget lämnar perrongen i Göteborg. Nu känns allting mycket bättre. Jösses vilken våg av olika känslor det vart över hela morgonen, jag kan inte minnas att jag någonsin vart så nervös tidigare?! Jo, det har jag väl helt säkert – även om det kanske inte alltid verkar så, så är jag en ganska harig person egentligen. Jag blir lätt orolig och diverse känslor svämmar mer än ofta över (både bra och dåliga känslor). Ibland har jag lätt att skaka av mig dem, ibland inte.

Väl på tåget är det ganska lugnt. Allting känns kul och jag är inte särskilt trött längre. Det bådar ju gott.

ernst-3.png

08:20

Ungefär nu är tåget framme och en tjej vid namn Julia hämtar upp mig vid tågstationen. Tillsammans åker vi iväg till inspelningsplatsen och väl på plats skakar jag hand med resten av teamet som redan är på plats. Fåglarna kvittrar, solen skiner. Kan det egentligen vara bättre?! Efter bara en liten stund anländer Ernst i egen hög person till platsen. Det första jag lägger märke till (en detalj som är minst sagt svår att undvika, haha) är att – han ser lång ut på TV men – jösses(!) vilken lång karl! Vi skakar hand och jag klämmer ur mig ett pipigt ”Lina” samtidigt som jag tittar upp, som mot en hög bergstopp. ”Ernst, Ernst heter jag” säger han och ler. Ja, det var Ernst det. Så nu kan jag klicka i den rutan på min Bucket-list. Jag har träffat Ernst Kirschsteiger. Så det så!

ernst-11.png

Dagens Lina

Ja, det är ju inget riktigt äventyr utan en ‘Dagens Lina’, en och annan incident som man egentligen allra helst hade velat undvika – om man hade kunnat välja själv vill säga.

Jag tänkte att be om en barfota-selfie ihop med idolen inte var på sin plats det allra första, så det har fått vänta. Däremot fick jag till att trampa ena foten rakt ner i en ganska djup pöl med gödsel någonstans under de första minutrarna på plats. Rätt ner, och ljudet när jag drog upp foten (med ett helt säkert väldigt förvånat, kanske till och med rentav chockat ansiktsuttryck) var som en sugklocka. SCHMOCK! Jag hann knappt dit innan en sådan sak hände. Men, efter 30 år med mig själv vet jag ju hur det brukar vara, så jag blev inte det minsta förvånad alls. Jag snarare tänkte ”Jaha, ja men det kunde jag ju gett mig f*n på”! Och än en gång vart jag glad att jag arbetar bakom kameran och inte ska vara med i TV. Men mest glad var jag över att det inte skedde i samband med den där efterlängtade barfota-selfien jag tänkt roffa åt mig någon gång under sommaren här. (Man ska alltid välja den positiva sidan av saker och ting)!

ernst-9.png

Första dagen över lag

Teamet som arbetar med det här projektet verkar vara helt fantastiska hela bunten! Vilket gäng! Och jag är så glad att jag får spendera så mycket tid ihop med dem den här sommaren. Det märks att alla vill vara här. De tycker att det här är roligt – och det gör ju så himla mycket. Alla hjälper varandra och ser till så att alla har det bra, man hugger i där det behövs liksom, oavsett egentlig arbetsuppgift. Snacka om team-work!

Jag dök rätt in i arbetet på plats, fick en snabb rundtur och sedan var det bara att dra igång – precis så som det ska vara. Mycket hårt arbete, många trådar som ska knytas samman i ett sånt här projekt, många pusselbitar som ska falla på precis rätt plats. En utav de härliga damerna som arbetar här drog till med ett leende när jag var som allra mest svettig och sa att ”Ja, det är inte alltid ett särskilt glamoröst arbete det här!” Jag log tillbaka och berättade att jag inte är en särskilt glamorös person över lag, så det här passar mig alldeles utmärkt! Och så är det ju, jag har definitivt ingenting emot gegga, färgstänk eller jord under naglarna. Det är bara kul!

ernst-4.png

6 reaktioner till “Första dagen för mig på Sommar med Ernst”

  1. Du är ju jätte proffsig i det du gör. Vilken upplevelse du fick, med teamet o Ernst. Nästa gång kanske du står framför kameran.. Roligt att få läsa detta. Men vilken uppgift var din… på det det här bygget med kvarnen…

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s