Lite allt möjligt annat

Min egen form av terapi

Ibland ser inte livet helt ut som man skulle önska. Ibland får man gå igenom livets prövningar, både lättare och hårdare. Ibland kan allting till och med kännas hopplöst, man tappar ibland förmågan att se ljuset i tillvaron. Men oavsett hur tuff man kan känna att tillvaron är för stunden måste man alltid hålla sitt huvud högt och trampa på. Man måste ta sig framåt igen tids nog. Men, inte idag. Man måste inte göra det precis just nu. Det är helt okej att sätta sig ner, helt stilla, och hålla livet på paus för en stund.

Idag är precis en sådan dag för mig. En dag där jag faktiskt inte känner för direkt någonting. Livet får hållas på paus. Jag tänker inte ta tag i någonting alls, absolut ingenting. Jag låter bara alla känslor och tankar röras runt i en enda stor gryta, sakta. Funderingar. Ledsamheter. Glada minnen. Allt får hållas på paus.

Sådana här dagar är dagar då jag sätter mig ner och målar. Jag har ingen som helst plan med mina tavlor i stunder som dessa. Jag greppar penseln och låter allting bli bara som de blir. Jag har ingen tanke på motiv eller färger i förhand. Jag liksom bara skapar.

Det är min egen form av terapi. Ett sätt att koppla av och låta allt annat sättas på ljudlöst. Fly verkligheten, om så bara för en stund. Det är en sak jag önskar åt alla människor här på jorden, någonting som ger samma ro och harmoni i sinnet som målandet ger mig. En egen liten värld, en egen bubbla. En bubbla där tid och rum står helt stilla för en stund. En skön form av tystnad.

När jag målar kan jag koppla av. Koppla av på ett sätt som jag aldrig annars kan. Vanligtvis har jag väldigt mycket spring i benen, jag har svårt att koppla av och känna mig helt tillfreds. Impulsiv och och väldigt drivande. Allt ska gå framåt, allting ska utvecklas. Allting ska gå väldigt fort. Det är bara sådan jag alltid har varit. Det är så jag fungerar. Men inte när jag målar.

När jag målar kopplas all stress och rastlöshet bort för mig. Målandet låter mig få vara bara jag. En avkopplad jag. Ett jag utan bekymmer.

Tiden får lov att stå helt stilla. Ibland behöver vi alla bara stanna upp och andas. Utan någonting. Ingen mobiltelefon, ingen TV, ingen datorskärm. Har du någonsin gjort det, bara suttit helt stilla och lyssnat på dina egna andetag? Är de avslappnade? Ta några djupa andetag varje dag, blunda när du gör det. Andas in och ut genom näsan. Slappna av. Var bara du.

Man kan ibland se under vilken sinnesstämning mina målningar är skapade. Ibland är det färgvalet som avslöjar mig, ibland är det motivet. Och det är helt okej. Det är väl lite så, tror jag, all form av konst skapas ihop med känslor och intryck från omvärlden. Allting bakas ihop och påverkar resultatet, ibland på gott och ibland på ont.

Vad gör du när du behöver slappna av? Hur kopplar du bort dig från omvärlden?

Glöm aldrig bort att andas. Och att le.

En reaktion till “Min egen form av terapi”

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s